Livets vägar...

Hej mina vänner!
Idag har jag suttit och tänt på livet...igen...*thi,hi*
Visst är det märkligt hur allting blir och man liksom har ingen aning innan man kommer dit!
Jag är alldeles fascinerad när jag tittar tillbaka och funderar över anledningar till olika saker, varför vi hamnade i Sverige till exempel, hur det kom sig att vi föll för detta huset, fastän vi inte hade någon som helst tanke på att hamna i just denna lilla by.. etc.etc.
Ja, ni fattar!
Jag menar vad är det som bestämmer...eller vem är det som bestämmer, över att våra liv blir som de blir?!?
Det vore roligt att veta, är det vi och våra beslut i stunden, eller är det ödet, eller är det kanske våra beslut i stunden som är ödet?!?!
Vad vet jag!... men en sak står jag fast vid och det är att jag tror inte på slumpen, eller så är slumpen ödet..:)...bara ett annat ord.
Ja, så är det nog, vi kan kalla det ödet, slumpen eller tillfälligheter, men ett har de gemensamt och det är, en massa beslut som vi tar.
Och jag tror stenhårt på att de beslut vi tar, alltid är de rätta.
Även om vi inte alltid kanske tycker det, så brukar det visa sig vid ett senare tillfälle.
De som har varit mindre bra, är ämnade som en läxa, som vi ska lära av...för som ni vet så är det svårt att leva som man lär...och vi behöver påminnas emellanåt..:)

Ja, då fick jag ut lite av dagens tankar..:)...anledningen är väl lite grann att imorgon har vi tjugoårig bröllopsdag!
Va, alltså fatta!!
Det jag kan säga är att den uppskattning, respekt, och den kärlek som jag bär på nu, hade jag inte en aning om att fanns, då vi för tjugo år sen blev man och hustru.
Det ger mitt liv ett oerhört värde!
Och vissheten om att, om man lyckas kliva över de guppar och rulla bort de stenar man möter på vägen och bara ger det lite tid och tillit, och vårdar det väl, så kan det växa så det knakar!
Då är inga sår så stora att man tillsammans inte kan läka dem!
Och skratta gör jag, när jag tänker på att om vi lyckas fortsätta vår gemensamma vandring, så firar vi silverbröllop när jag är fyrtiofem år...det är väl ändå ganska coolt..!!!
*skrattar högt*

Kram på er mina godingar som så varmt lyser upp mina blåsiga skånedagar..:)
Jag tänker fortsätta min bloggpaus...ska tänka lite och fundera över min fortsättning, eller ej.
Just nu, har jag/är jag, i alla fall ingen vidare inspiration, det är alldeles för mycket annat som lockar...


här växer det så det knakar...ni skulle bara se så mycket druvor det blir!!!...mumsigt!en liten strut i hönsnät, sen i julas fick en ny inneboende...rödlöken byttes ut mot sukkulent...som verkar trivas alldeles utmärkt...
så såg det ut en dag i maj...så ser det ut nu..:)
pionerna är överblommade sen ett tag...men jag lyckades fota innan det var helt över...jag älskar pioner!...speciellt i min uteplats..:)
och mina Mårbacka från köket har fått flytta ut...de verkar också trivas bra..:)
Ser ni hur rankan hänger från taket...mysigt!!!

~~~~~~~~~~***~~~~~~~~~~

var bar tvungen att ta med denna! Året är 1984 och jag håller sakta på att stiga ur min punkperiod och mannen har precis tränat fotboll och har en ny frilla eftersom han varit hårmodell!(jo, det är sant!) Tacka vet jag utvecklingen...*thi,hi*

Största sommarkramen min är din!!!
Vi ses...