fredag 24 oktober 2008

Änglarna förstår...

Hon hör hans röst...och skuttar genast till av lycka!
Slänger upp dörren och hoppar i hans famn och suger in doften av rakvatten. Denna doft som ger sån enorm trygghet och väcker förväntning i hennes femåriga liv.

"får jag följa med dig"?...frågar hon ivrigt!..."Jag lovar att inte vara i vägen"!

Hon vill så gärna se hur fint hans nya hus kommer att bli!
Så mycket som han har jobbat där, så måste det vara jättefint!
Han har ju knappast varit här på evigheter! "Han hinner inte"...säger mamma!

"ja, du får följa med en sväng, men du får inte störa"!

"Jippie"!

Han är verkligen världens bästa kusin, fastän han blir arg ibland.
Alltså, alla kan ju bli arga.

...Hon börjar genast välja kläder. Hon vill vara fin.
En blåvit skepparklänning som mamma precis har sytt och vita strumpbyxor. Och hon känner sig som en riktig prinsessa, när hon stiger över tröskeln och mamma har satt två tofsar i det blonda långa håret och knutit sidenband.
Det kändes nästan som hon skulle gifta sig. För det skulle hon minsann, med honom, en vacker dag. "Du måste först bli vuxen" så mamma, innan du gifter dig.
Och om mamma sa det, så var det så.
Men ingen visste att det var han hon skulle gifta sig med. Ingen visste heller att hon, ibland låtsades att han var hennes pappa.
Att hon också hade en pappa. Inte bara honom på bilden, utan en riktig.
Som hennes kompisar.

De gick dit, efter att ha vinkat av mamma.
Hon höll hans hand, och det var inte ofta som det lilla sinnet kände denna stolthet.
Hon tittade åt sidorna, ville visa alla! Och tycket att de få de mötte, log lite extra när de hälsade.
När de äntligen var framme, tänkte hon att de svarta lackskorna måste nog torkas lite. De är ju, nya och skulle sparas till julafton, men hon hade insisterat, tills hon fick ha dem på sig. Bara idag!

Men nu var de alldeles dammiga. Precis som hela hans hus.
Det var ju, inte alls fint! Bara massa damm, och saker som låg utspridda överallt. Saker som hon aldrig sett förr. Stora tunga saker som luktade konstigt, och som såg så kalla ut!

"Vad är detta"..frågade hon.

"Det är bara saker som jag behöver när jag jobbar", svarade han lite kort.
"rör och virke och sånt".

"Måste man ha mycket rör och sånt, när man bygger hus"..?!

"Ja, det måste man, men nu får du vara tyst och hitta på något själv, för jag ska jobba"!

Hon nickade överdrivet fort. Samtidigt som hon kände att den tonen i hans röst, väckte den välbekanta knuten i hennes mage. Den som svider.

Hon satte sig på en kartong och medan hon med sin lilla hand, kämpade mot dammet som outtröttligt försökte färga hennes fina klänning, började hon tänka.
Att hon också skulle flytta hit, till hans fina hus. Sen när det var klart.
Sen när allt dammet var borta.
Han måste väl vara rik?!
Mamma sa att de som bygger hus är rika.
Hennes kompisar var rika, det sa mamma också, när hon så gärna ville ha likadan saker de hade fått. "Och det är inte vi", sa hon sen.

Men det skulle minsann ändras, när han var klar med huset. Då skulle hon också bli rik.
Och samtidigt som den känslan gav henne ett leende, så kände hon sig kissnödig.

Hon ställde sig upp för att säga till, men stannade innan hon ens tänkt klart.
Massa skrikande fula ord strömmade mot henne från det andra rummet.
Såna ord som hennes bror ibland sa, och som hon aldrig skulle säga. Änglarna hör dem, och då blir inte min pappa på bilden så glad.
Hon satte sig på kartongen igen och insåg att hon ficka vänta tills de gick hem igen.
Hon skulle ju inte störa!

Men efter en stund, kände hon hur något varmt rann ner hennes ben. De vita strumpbyxorna blev blöta. Och hon kände hur gråten satt i halsen.
De fula orden hade blivit som en sång i huvudet, tillasammans med hennes egna hjärtslag.
Inte visste hon att hjärtat kunde slå så högt!
Hon reste sig långsamt, smög mot dörren, öppnade och sprang!
Hela vägen hem...alldeles själv.

En halvtimme senare satt hon fastklämd på golvet, mellan fram och baksätet i mammas bil.
Då kanske han inte skulle se henne.
"Vi måste ju säga till att du gick hem", sa mamma. "Så att inte han blir orolig"!
...Men hon ville inte!
"Han blir bara så arg och jag kommer aldrig att få flytta till hans fina hus", var hennes tanke!
Och visst, han blev jättearg!
Hon fick höra att...hon aldrig mera skulle få följa med, och att hon inte var lydig, eftersom hon inte sa till! Och när han sa det, så var hans ögon så annorlunda att hon var tvungen att blunda.
Tårarna trängde sig ut trots det, och målade det lilla ansiktet, medan tankarna i kapp med hjärtslagen försökte förstå, varför ingen sa till honom att han inte var lydig!
Alla dessa fula ord och skrik, som gjorde henne så rädd, att hon kissade på sig!
Varför sa ingen nåt om det?!

När hon senare samma dag, stod och torkade dammet av sina lackskor och hade ätit mammas sockerpannakor. Tänkte hon att..." jag ska aldrig mera vara så olydig"!
Och någonstans i sitt unga sinne visste hon, att han snart skulle komma och hälsa på igen, och ha med sig ett paket.
Alla kan ju, som sagt, ibland bli arga...

Fast hon visste en som förstod och aldrig skulle ha blivit arg på henne.
Han på bilden...


Ha den bästa helgen alla mina härliga vänner!
Tack för alla era varma kommentarer!

Har inga nya bilder att visa er...
bara massa ord som tränger fram.
Denna fantastiska fredag..!

Må bäst...

20 kommentarer:

  1. Jag blir så arg på honom, som inte SER henne, och så sorgsen för att hon så gärna vill vara till lags att hon nästan försvinner...

    Tänk att vi så ofta vill ha det som är omöjligt att få. Det som nästan gör oss illa.

    Och så mammas sockerpannkakor. I mitt stilla sinne hoppas jag att mamma tog Honom i örat och gav honom en riktig uppsträckning för hur han nonchalerade den lilla.

    En mamma är egentligen bara en liten flicka som råkat bli stor.

    Lena

    SvaraRadera
  2. Hei
    Stakk bare innom for å gratulere deg med jettefin boligrepotasje av ditt skjønne hjem i Bolig Pluss som kommer ut nå.
    Du har et aldeles vakkert hjem!
    :-)

    SvaraRadera
  3. Hmm arg, förvirrad och ledsen blev jag

    SvaraRadera
  4. Heisann! ^^,
    så flott en blogg du har!!
    Linker deg jeg:))
    Ser innom igjen^^,

    God helg til deg !

    SvaraRadera
  5. legger bare igjen en hilsen,
    En kjempefin blogg du har;)

    god helg

    SvaraRadera
  6. Hæ mín kæra.
    Rakst á þetta í commentonum.
    Er sem sagt komin einhver grein ?

    "boligrepotasje av ditt skjønne hjem i Bolig Pluss som kommer ut nå" Afsakið að ég stal þessum línum úr commenti.

    Ertu til í að senda mér !!!

    Það er svo vont að skilja ekki nóg þegar þú skrifar svona *fallega* er reyndar ekki viss um að þessi saga hafi verið svo falleg,en þú veist hvað ég á við.
    Maður nær svona aðalatriðum en ekki nóg til að fá *gæsahúð*

    Mér dettur svo oft í hug, þegar þú skrifar svona mikið, þegar við áttum að skila ritgerðum í denn. Maður bögglaðist við að skila tveimur blaðsíðum en þá komst þú með átján síður front and back (smá skot út "Friends" ef þú kannast við :).
    Ekki öllum gefið.

    Luv Sigga

    SvaraRadera
  7. hei igjen
    fikk bolig pluss i posten idag. så kjempe flott repotasje fra ditt hjem. jeg har jo allerede være og tyvtittet hos deg flere ganger og nyter bildene og dine funderinger hver gang. i magasinet var et bra bildet av din skjenk på badrommet. nå lurer jeg på hvordan du får den patinaen som den har. er det her du tar gråmaling i hendene og gnukker litt over den? bruker du lasurolje eller maling og hvilken farge? er dine gulv malt i grå 1500n? jeg skal om noen dager male parkett i kjøkken, stue og gang. har tenkt på den gråfargen men litt usikker hvor mørk jeg skal ha den. noen tips. takker så mye... titter innom hos deg i helgen igjen...ha en strålende fredagskveld

    SvaraRadera
  8. Ég vil vita framhaldið, er þetta sönn saga, er þetta þú,
    Hefurðu einhvern tímann gefið út eitthvað,
    Þú ert góður penni Gúa og örugglega góð manneskja líka
    Góða helgi
    Tobba

    SvaraRadera
  9. Om du sender meg en e-mail på
    termoen@loqal.no
    kan jeg sede deg repotasjen skannet inn på mac´n,
    så får du se den.
    Bolig Pluss er jo et norsk ide-magasin.
    Jeg abonnerer, så derfor allerede fått det.
    Det kommer nok ut for salg til uken.
    ;-)
    Vi hør´s
    Kram

    SvaraRadera
  10. Las fyrstu tvo kaflana... en gafst svo upp tek restina seinna . Ef þetta er frumsamið þá eru enn einir hæfileikarnir að koma í ljós og það á gamals aldri...(eins og með málunina...*fnisss*
    Ha en god helg min bästasta bästa vänn... INGA

    SvaraRadera
  11. Din blogg får fortfarande min dator att låsa sig varför .....har du något emot mig eller ????
    Jag ger mig inte jag ska IN ;-)
    Vad du skriver underbart vemodig längtansfullt !!!!
    Hur gick det sen då ..... hon gifte sig med en annan när hon blev stor va , men kunde inte glömma honom ??
    Önskar dej en riktigt fin helg !
    Jag ska bara njuta av min storpojk , jag .
    Många varma kramar/Loppan

    SvaraRadera
  12. Vilken tankeväckande historia.
    Hoppas du får en bra helg.
    Kram Elzie

    SvaraRadera
  13. For en nydelig og trist historie!

    Syntes det var noe kjent ved ansiktet i boligreportasjen i BoligPluss..Hvor har jeg dette mennesket fra..? Så fikk jeg se at navnet var Goa, og SÅ falt det på plass, - det er jo hun med hvitur lakkris!!!

    God helg!

    Klem

    SvaraRadera
  14. Hej!
    jag råkade titta in här hos dig och vill säga "vilka fantastiskt vackra bilder" och "vilken sorg med din paradisbuske, hoppas den växer tillbaka"
    trevlig helg

    SvaraRadera
  15. sael Góa, eg heiti Brynja og thekki thig svolitid i gegnum hana Tobbu mina. Ordin thin i dag snertu mig djupt, minntu mig a sjalfa mig i sumum samehngjum i lifi minu, eg olst upp a arskogssandi i eyjafirdi, umkringd fjollum, hafinu og anni sem nidadi svo fallega og hversdagsahyggjum sem einkenndu slikan stad, margt svo fallegt sem fylgir mer i lifsskjodunni minni en lika tja sumt sem kennir manni bara ad meta suma hluti. Vona ad thu eigir goda helgi og njotir alls hins fallega i tilverunni thinni

    ps; hlakka til ad fara med ther a loppis og kynnast ther

    SvaraRadera
  16. åhhhh bilderna har vi ju fått av din underbart gripande lilla historia, ser henne där i baksätet, hennes ansikte av att vilja bli sedd och älskad, tack gumman för en underbar stund! ha den bästa av helger, vi ska måla invändigt hela uterummet som snart är klart!!!
    jippie jej från lotten som vill ge gua en kram från mej

    SvaraRadera
  17. Vilken söt liten flicka du talar så fint om. Hon är näpen och skör och någonstans känner jag igen mig själv i henne. Att se upp till någon annan på det sättet så till den milda grad, nästan oundvikligt att bli besviken. Hoppas hon en dag träffar någon som verkligen kan SE henne på det sätten hon vill bli sedd på!

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  18. Flott repotasje i Boligpluss!!
    et nydelig hjem du har:o)
    Håper det er greit at jeg har linket deg.

    ha en fin helg og takk for historien som var så vemodig... stakkars lille jente....

    SvaraRadera
  19. Vilken fin, rörande och samtidigt sorgsen text. Får tårar i ögonen. Så himla bra skrivet....
    Kan verkligen se det hela framför mig.
    Ha en fin lördagkväll, det vore rolig att se ditt hem i den däringa tidningen :)
    Kram från Lina

    SvaraRadera

Tusen tack...för att du ger dig tid att stanna härinne hos mig och lämna dina varma spår!
Jag blir så enormt GLAD och jag lovar att vårdar dem väl...alltid!