Nattens dröm...

Det var vinter.
Jag och min man, var på väg nertill min lilla fjord på Island.
Helt plötsligt, mitt på heden, uppenbaras ett minnesmärke, om min far.
Det var mycket vackert. Underredet var gjort av snirkligt smidesjärn i en svag gråblå färg och ett ganska stort brunt kors längst upp. Det kändes självklart att det stod där. Och vi fortsatte vår färd.

Några dagar senare tyckte dock min man att vi skulle återvända dit, eftersom han skulle fixa det. "Det var lite löst i grunden", sa han.
Vi återvände upp dit och min svärmor följde med.
Allting var då täckt av djup snö och ingenstans såg vi märket.
Min man sa att..."vi får leta, det är någon som har lyckats köra ner det"! Jag kände en viss irritation och tänkte att..."vi hittar det aldrig"! Samtidigt som jag vandrade framåt där i snön.
Rätt vad det är, hör vi någon bakom oss. Det var en herre, som var en vakt av något slag. T vänder om, för att fråga honom om han vet något. Svärmor följer med honom.
Jag tittar mig över axeln och i samma ögonblick som jag vänder, slår jag tån i nåt. När jag tittar ner, så ligger korset där i snön. Jag ropar till dem att jag har hittat det, men de hör inte. Sen gräver jag mig framåt och då uppenbaras bit efter bit av märket, tills allting är samlat.
Vid det laget har T sett att jag hittat det och blir väldigt glad, men konstaterar att vi får lägga det vid vägkanten för att i all denna snö kan han inte fixa det. Jag tvärnekar och förklarar att vi inte bara kan lämna det där. Lägger allting i en plastpåse och tar med mig det!
När vi går ut genom någonslags valv, konstaterar T att han får ta ledigt nån dag för att fixa allting på plats igen. Jag svarar att han nog kan ta den nån söndag istället..:)
SLUT!

Jag vet inte varför jag minns detta sååå tydligt!?! Och visst är det en lite märklig dröm!
I varje fall är jag helt säker på att den har en betydelse!
Tänk om någon kunde tolka den..!

Och så bara lite bilder...

en av mina gamla urnor som följde huset...fylld med ljus...

tillsammans med lite smått.Har flyttat hit till min Lilla Loppa..:)

Tack så mycket för er uppmuntran om mina planer, alla underbara kvinnor!...*GLAD*

Och så tycker jag att vi alla håller tummar och tår i dag och skickar en tanke till Anette!

Lycka till vännen..:)

Kraaaam till er alla därute i den stora världen....