Tisdags tankar...

Hej min goda!

Idag så har jag en tanke i huvudet, som höll mig vaken inatt. Och jag behöver ventilera den.

I går kväll, när jag tittade på nyheterna kände jag hur spyan trängde upp i min hals, då de pratade om att sjukskrivningarna har minskat drastiskt, den senaste tiden!
Alltså...hur kan de gå ut med det!
Hur kan de vara stolta över det? När hundra, om inte tusentals människor har blivit friskförklarade av just de som styr vårt land?!?
Människor som enligt läkares utlåtande inte är kapabla att jobba, friskförklaras över en natt!
För statistikens skull...*äcklad*

Jag kan tillägga att jag är en av dem, sen några månader tillbaka. Men jag klarar mig, tack och lov. Men hade det hänt för ett halvår sen, vet jag inte hur det gått?!
Men alla de som inte klarar det, vad händer med dem?
Den ensamstående fyrbarns mamman. Vem bryr sig om henne? Hur ska hon klara sig och framför allt, vem ska stötta hennes barn?
Inte de som styr vårt land i alla fall, så mycket kan jag lova. Men så har de ju sina siffror!
Och alla våra barn och ungdomar som lider av ångest och depressioner. Vem stöttar dem?
Ska vi verkligen leva i ett land där en tonåring, upplever självmord som enda vägen ut? Ska en våldtagen tjej, behöva dö, så att hennes plågare får sitt straff?

För när man mår dåligt i själen, så hittar man inte sina vägar. Man ser inte solen bakom molnen. Även om man kanske vet, så hjälper det inte ett dugg. Känslan och tryggheten behöver finnas för att den vissheten ska nå fram. Det skriver jag av erfarenhet. Men så är ju jag drygt fyrtioår.
Men den som bara är fjorton, vilka jämförelser och erfarenheter har den att luta sig mot?
Vem finns med en utsträckt hand för den lilla vilsna själen.

När man är sjuk, varisig det är psykiskt eller fysiskt och dessutom har, ett läkarutlåtande på det, så är man sjuk. Punkt slut!
Vi läser om våra gamla, som vanvårdas på äldreboenden och barn som inte får den hjälp i skolan de behöver. För att, det finns inga pengar till anställning av resurser.
Samtidigt som det är självklart, att Kungen ska ha "lite" cash för dotterns bröllop!? Är det OK?!

Ja, jag är upprörd denna tisdag...sorry!
Vad blir det näst?
Ska vi ringa till Riksdagen och fråga om diverse sjukdoms diagnoser?
Och alla allmänläkare, vad ska vi ha dem till?
Vilken fantastiskt statistik det blir för Landstingen när de kan bli av med dem.

Jag funderar faktisk också på om det, inte snart kommer att finnas en klausul med namnet...
"Tack vare att de dog", så ser statistiken för Försäkringskassan detta året, fantastisk ut!
Den alldeles för unge trebarns far som i helgen dog i cancer, från fru och tre barn, här i vår lilla by. Kanske blir den förste i det diagrammet! Vad vet jag!?
Men ett vet jag med all säkerhet och det är...att jag skäms fullständigt över att det är som det är!
Att man samtidigt som tusentals barn i vårt avlånga land, lever i fattigdom, söker faddrar till isbjörnar på TV.
Och jag undrar, vart vi egentligen är på väg, i vår värld av ytlighet och stapeldiagram...

Puss på er alla mina underbara!
Så ses vi snart igen...