En lugn och stilla dag...

Hej igen alla min kära!

Nu är jag här igen. Pigg och glad och alldeles avslappnad..:)
Prestationen är som bortblåst, efter en natt med bra sömn och så alla era varma hälsningar, har jaget hittat tillbaks och allt känns lugnt och stilla.
TACK så hemskt mycket att ni orkar med mina "svängar". Ni är helt underbara!
Inte ens solbristen spelar nån roll.
Utan nu har jag hittat ett projekt härinne. Som vill ska hända...NU!
Får väl se vad mannen säger om det. Han har ju så det räcker i trädgården. Nu när bänken är klar, har jag nämligen hittat på, att ytterligare väggar ska upp därute. Så att vi får som en innergård i trädgården. Japp...för att, det tror jag, blir mycket bra..;)
Och med kärlek och ömhet kommer man långt. Ska försöka mig på det igen och se om jag inte lyckas locka in honom en stund.
Jag berättar sen..:)

Och så bänken.
Anledningen till denna skapelse är att, eftersom planket är så långt, behövdes en förstärkning på sträckan. Och genom att bygga bänken, har vi lyckats gömma den. Med vi, menar jag förstås mannen..;) Och det verkar funka alldeles utmärkt. För Skåneblåsten som råder just nu, har inte bitit det minsta på vårt jättelånga plank...*skönt*
Sen la han lite sten framför och det blir fint när gräset tagit sig emellan..:)
Lite småglimtar får ni här.
Visst vore det finare om solen sken. Men allting kan man inte få här i livet, eller hur?! Och det mesta blir faktiskt vad man gör det till..:)

vitt är ju vackert, tycker jag..;)

och tillsammans med grönt och sten och korg och zink...Tycker jag att det blir jättemysigt,
trots solens frånvaro..:)

Största kramen till er alla!
Och så ses vi snart igen.

Tjingeling...