Onsdags påminnelse...

Hej alla mina ljuva vänner!
Hoppas ni mår bra.
Det gör jag i huset kaos..:) Ville bara dela med mig av det som upptar mina dagar. japp, en del av dem i alla fall..;) Och en text som jag har inramad, som en av mitt livs påminnelser, får flyta med. Nåt som jag så ofta tidigare har skrivit om och som så ofta röjt mina vägar, genom årens lopp, hoppet.
Ty utan hopp är vi segrade...

Det finns ingen bättre medicin än hopp.
Ingenting mer stärkande än tron på att varje kris har en lösning. Förmågan att hoppas gör det möjligt för oss att möta vardagslivets prövningar. Den påminner oss om att vad som än händer kommer vi att övervinna det. Ingen behöver vara ett offer utan hopp, få situationer är helt ohjälpliga. Med hopp kan vi förvandla en personlig tragedi till en seger. Om situationen inte låter sig ändras, kan vi ändra på oss själva för att klara den.
För dem som tror är hoppet sannerligen odödligt.
-Leo Buscaglia

och druvorna börjar väva sin väg längs taket...skönheters spegelbild

tidningar, ett fridfullt nöje på denna plats.
Ser ni att det skymtar i min postpåse, som nu har blivit
servettgömma..:)
Röjning pågår.
Men tyckte bara att det var så vackert.
Helt ostylat i all sin enkelhet...

och en tacksamhet uppstod över det faktum att,
det är mitt.
Och jag bugar av lycka...

Tack för alla glada tillrop om planteringsbänken...*roligt*
Mannen är så glad att han bygger för glatta livet..;)
Just nu en torkställning...*ni är bara bäst*
och jag jublar..:)

Må bäst!
Ta hand om varann och njut av nuet.
Och kom ihåg...hoppet.
-Den sol som följer regnet...

Största kramen...