Hej mina kära!
Med en tår i ögonvrån, tackar jag helhjärtat för alla era varma hälsningar, både på kommentarer och mail.

Jag har tänkt och tänkt...jo, det är sant..:)
Legat i badkaret och läst Kalle Anka, samtidigt som jag lyssnat på jullåtar. Jo, det är också sant. Jag gör det ibland, när jag behöver nollställa i "huvudet på en förvirrad isländska"... som så lätt går på högvarv. Vilket ibland förstås är jättebra, men som just nu är mindre bra.
Ja, ja..men i alla fall...jag har bestämt mig för att vila från bloggen. Hur länge och hur mycket, vet jag inte. Kanske länge, kanske kort. Eller så hittar jag nån annan plats att vädra mina tankar och funderingar och bloggar inget alls.

Detta mitt bollplank, bloggen, som så har hjälpt mig i svåra stunder, ger mig nu bara en massa krav och dåligt samvete. Det känns tjatigt och likadant. Och nu när jag är "nollställd"...förstår jag att så kan det inte förbli. En ändring behövs, som en del i min fortsatta vandring.

Och inte för att jag inte mår bra, för det gör jag. Bättre än på väldigt länge.
Vilket jag också tror spelar stor roll i att jag känner som jag gör. Det handlar om att lämna bakom sig vissa saker, för att komma vidare och hitta nya vägar. Att inte bara trampa på i ekorrhjulet, utan ta klivet utanför. Att vara här och nu, i det verkliga livet. Och ge plats till nya idéer och nya utmaningar. Jag behöver fokus. Sortering.
Vad är det som jag egentligen vill. Vad är det som spelar störst roll?! Och inte minst...hur jag ska ta mig dit?!

Följande bild, får symbolisera min längtan. En längtan till nåt nytt, till nåt annorlunda. Utan ramar och självklarheter...

bild från bloggen curioussofa.blogspot.com

Så min kära som läser dessa mina rader...
Tusen tack för alla dina besök.

Alla dina varma hälsningar.

De har lyft mig när jag varit nere och skratta med mig, när jag varit på topp.
Och de har en alldeles egen plats i lilla hjärtat mitt...
TACK!