nog finns det hopp om det...

Hej alla goda..:)

Idag så känner jag hur livet sakta börjar återvända. Ja, eller jag tror det i alla fall.
För i morse snöt jag ut resten av mitt förstånd. Det är sant, känner mig helt tom!
För det är väl en begränsning för hur mycket som kommer ur en snart fyrtiotvå årig näsa?
Och jag menar, jag fattar verkligen ingenting! Fåglarna kvittrar, halvslöa myggor surrar och det luktar åkerbajs.
- Är det alltid så två veckor innan jul?!
Ja, det kanske det är, vad vet jag. Och så en annan sak...mitt hem var i morse fullkomligt överlastat med änglatofflor. Nåt som jag de senaste dygnen har funnit så mysigt och hemtrevligt, speciellt i mörkret då man bara känner dem. En trygghet liksom. Men även deras tillvaro ifrågasattes efter snytningen. Dammråttor är det ju!...usch, jag som är en sann vän av ordning! Eller var åtminstone, i förståndets tid. Eller ja, tror jag
Och så kvinnan i spegeln, denna jästa gamla gädda, henne kände jag inte heller igen! Och då räckte det liksom!
Jag kavlade upp ärmarna, dammsög, vädrade, (in bondensbajslukt..) julpyntade i badrummet, trots vårfeelingen, och badade lääänge!
Och nu känner jag mig en aningen närmare livets verklighet. Ren om inte annat, så nog finns det hopp om det...
Fast nu har jag en ny inbillning...att jag är allergisk mot julblommor. Tycker mig minnas att jag också blev dålig samma tid förra året. Så nu är det den nyaste nojan..:)
Fast frågan är om tandköttet verkligen svullnar av hyacintens doft..?!? Men återigen..vad vet jag..?

Jul i badrummet bjuder jag på idag. Det finns förstås en gräns för hur mycket man kan ändra i ett badrum, men jag försökte i min nollställdhet, hitta nya vägar. Och känner att så får det emotta julen. Romantiskt och så lite rufft brukar ju funka i detta hemmet...

Puss och kram och tusen miljoner tack för era fina, varma hälsningar...
*LYCKA*