Hej mina fina!

Vet ni, jag tänkte inte blogga, men...
alltså hur kär får man vara en solig söndagsmorgon, då man smyger lätt nerför trappan och möter livet?!?
Jag är så kär i livet mina vänner!
Så är det bara och kände det enorma behovet att vidarebefordra det här..:)

Skulle önska att ni kunde känna denna underbara, varma känsla som bor i hela mitt hjärta. Hela min kropp. I varje andetag. I varje finger och alla mina tio tår.
Det är dags att leva livet!
Och full av förväntan stegar jag orädd framåt och möter det med öppen famn och välvilja. Full av hopp och förväntan...

Japp, det var bara detta jag ville säga..:)

Och nu ska jag äta scones som min man står och bakar. Sen lite senare får vi efterlängtade gäster från landet vårt långt i norr. De ska bara stanna ett par dagar, men åhhh, vad jag ska njuta!

Så till slut, bara ytterligare glimtar av mina fönster, hoppas ni orkar!

...för jag vet inte riktigt heller, hur kär man får vara i fönster!?
Tänk när alla mina fönsterrum byggs i butiken! Jisses, jag kommer säkert att flytta ut dit..;)

Puss i rymden till var och en av er, fina fina människor!
...som värmer mina dagar till ändlöst liv i solsken.
TACK!!!