Hej mina vänner!

Solen skiner, fåglarna kvittrar och hjärtat fladdrar sådär alldeles förvånande förväntansfullt. Jag andas och lyssnar på mina käraste som jobbar på i trädgården. Och jag är så fnittrigt lycklig över att de är just mina. Det är precis som solen bäddar känslor i bomull och man samtidigt blir magiskt medveten. Ni vet, ungefär som när man sänker bak huvudet i vatten och täpper öronen med sina egna hjärtslag, som dunkande övertar hela tanken. Eller när man första gången på sommaren gräver tårna i solhet sand, och samtidigt ler för sig själv, men skrattar inuti, av bara stundens extas över denna vardagslyx. Jag menar välmående helt enkelt. Ett avslappnad sådant.

Japp, ni hör, jag går på små moln. Livets moln, och det är vackert.

Lite bilder från sovrummet i garaget som fått en sommarklädsel, via en "ny" gammal säng. Den har stått  oanvänd eftersom jag inte gillade färgen, fast jag försökte och låtsades. Så igår målade jag den och nu är den ett smycke, jämfört med den mörkbruna originalfärgen, jag lovar..:))) 

 Kram och kärlek till er alla mina ljuva.

TACK för att ni så troget hälsar på mig. Det är så stort, så stort.

❤

// Goa