Tacksamhet...

Hej mina raringar!
Hur visar man tacksamhet?!?
Med dessa små blommor från min trädgård vill jag säga...Tack!
Jag kommer inte på något annat, ni är fantastiska!
Det är obeskrivligt hur mycket era varma hälsningar har gett mig!....att ni bryr er, att det finns så många otroliga människor som bara finns och sprider värme och godhet!
Jag finner inga ord för det!
Så överväldigande att avnjuta, så stärkande att inse!

Min lilla mamma mår bättre, just nu i varje fall och jag är så säker på, att alla varma tankar har hjälpt...jag vet det!
I förrgår visste ingen hur det skulle gå och jag var redo att packa min väska.
Idag sa hon att..."jag dör inte så lätt"..:)
Ja, hon är allt otrolig min lilla mamma...så många gånger hon har vägrat ge upp. Jag brukar säga till henne att hon har gett namn åt envisheten...och så flinar vi..:)
Må det bli flera gånger...

min skål har flyttat från sovrummet och bytt innehåll...
min lilla skrivbordshörna...
på vägen ner...
en liten ful klotlampa som jag har piffat lite...inte perfekt, men ack så mycket finare..:)
limmade en donna på framsidan (skrynklig...I know) och sen lite spets runt om...

så var jag bara tvungen att ta med denna...min lille H och min lille Lakrits...tänk så gott man sussar efter en solig dag..:)

Ha en super söndag och vi ses snart igen...och då ska jag ska vara gladare, jag lovar..:)

Kraaam...och glöm inte att njuta av livets goda!

i ett ögonblick...

Telefonen ringer...
jag sitter och njuter av livets goda...dammsugaren som går och svärmor vid styret..:)
Hallo...
jag lyssnar och känner hur oron växer i mitt bröst
jag sväljer...
min lilla mamma är sjuk igen!

På bara ett ögonblick känns ljudet av dammsugaren långt borta...
lika långt borta som mina tankar.
Jag sväljer igen...
Plötsligt kan jag inte förstå, varför jag är här och inte där...borta på landet mitt i norr!
Jag blundar...
och känner hur jag håller hennes varma mjuka hand, smeker hennes kind och viskar i hennes öra..
Hoppas allting blir bra, den här gången också!
Jag vill så gärna se din hand i min, när jag slutar blunda.


Till er, mina kära vänner som så tryggt besöker mig, vill jag önska en trevlig helg!

Må det goda springa runt er...alltid!

Trivsel...

Hej alla härliga!!
Här är läget lugnt just nu...vi bara njuter av farmor och just nu står hon och lillsonen och bakar!
I detta hemmet händer inte det så ofta..:) Hon hade knappast kommit innanför dörren förrän han började tjata om det..."stackars barn"..:)
Så visst är det lyxigt!!
Under tiden försöker jag lista ut vad som är ogräs i min trädgård...jobbigt!
Alltså, det är himla kul egentligen, men jag kan inte trädgård!
Brukar skylla på min härkomst, men inser att jag nog har bott här för länge för det!!
Så varje år lovar jag mig själv, att nu ska jag lära mig, men sen förtränger jag det...tills nästa gång..:)
Tänk så lätt om bara färgerna vore olika!...det skulle minsann underlätta trädgårdarbetet för en stackars förvirrad isländska...

Med dessa små bilder från en vägg....vill jag önska er allt det bästa!

Har massa annat som lockar just nu, så bloggen min kanske blir lite lidande...
och så ska det ju, faktiskt vara, enligt mig.
Jag hinner inte hälsa på er som jag skulle vilja, utan tittar in en stund då tiden tillåter...bara så att ni vet!...alla mina supergulliga bloggisar..:)

Min största kram till er...

Hon är så...

hon är så vacker
hon är så varm
hon är så glad
hon är så efterlängtad
hon är världens bästa farmor till mina barn...
och imorgon kommer hon till oss och ska stanna i tre veckor.
Det ska bli så himla kul..:)
När man har alla sina så långt borta så blir det väldigt speciellt och mycket spännande när någon kommer och hälsar på...det blir verkligen som julafton...på riktigt alltså!
Det är nästan ett och ett halvt år sen hon var här hos oss och ni kan tro att min lille *H* är alldeles till sig...och att farmor ska vara här när han fyller år är den största glädjen!
Det har han aldrig upplevt!
Så ni som har era nära och kära nära...var glada för det!
Ta det inte för givet utan uppskatta det!...alla gångerna barnen kan gå till mormor /morfar eller farmor/farfar eller både och...tänk på det!...ibland i varje fall!
Ta inte illa upp om de nån gång säger nej!
Att ha ett familjärt nätverk, är ett av det värdefullaste som finns, men man glömmer det så lätt.

Oj, jag börjar visst låta som en predikant...påminner er, om det ena och det andra.
Men det bjuder jag på..:)

Återigen tackar jag för alla varma hälsningar...jag är så himla förvånad och så glad!
Och så roligt att så många nya har hittat hit, som ger sig tid att lämna spår...för mig är det ovärderligt!

Bara lite trappa blir min hälsning till er ...vi ses snart igen!



Jag vill ge alla mina varmaste tankar till lilla Englas familj.
Det finns inte ord för den sorg som har uppstått.
Så onödigt, så tragiskt, så sorgligt!
Jag vill be dig också stanna upp en stund, och skicka din varmaste tanke...det behövs.
Må det goda ge dem styrka.

Lyckan över det lilla...

Jag är verkligen så himla happy!...att jag var tvungen att blogga..:)
Anledningen är inte så märkvärdig...utan bara att min garderob är klar...*ler stolt*
Allt det gröna är som bortblåst och jag känner en sån glädje att det är säkert inte friskt, men det gör inget!
Det är inte alla som förstår befrielsen med bevaring..men det gör jag som bor i ett hus i princip utan garderober!
Men inte numera...*ler stolt igen*...nu kan jag bara öppna en dörr och gå in i min efterlängtade garderob, det ni!.. och så kan jag till och med öppna ett fönster därinne och kackla med kråkorna om jag vill, det ni!!.
...så nu ska jag fira!!!...*Ler drygt*

Lite bildbevis...
...och så förstås byrån...(den glömde jag nästan)...som jag målade igår!
Den är bara så jättesöt att jag har faktiskt döpt den!...den heter Loppan...
ja, för att det är tack vare Loppan min ljuva som den nu pryder sin plats!
Hur det kommer sig, ska jag berätta en annan dag..;)

hon stod alldeles själv och ensam i ett uthus...en alldeles ensam Loppa...
talade till mig...jag är så ensam...ingen vill ha mig...kasta en...ja, ni vet!...mitt hjärta brast och hon blev min..."men du måste snyggas till lite Loppan min", sa jag till henne...först blev hon svart...Nej, det klädde henne inte..!men sen blev hon vit...och då!!!...blev vi lyckliga bägge två och hon har lovat att stanna hos mig..:)titta så fin hon är nu!!Och jag vågar nästan tro att jag har fått en vän för livet..:)...hon ska till och med få bo i sovrummet!
Det är väl ändå kärlek vi första ögonkastet..?!...*fniss*

Ha den bästa kvällen nu, mina underbara bloggisar...jag kan inte med ord förklara min tacksamhet över alla era varma kommentarer...ni gör verkligen min dag!!!
Och jag tackar ödmjukast!