Hej mina underbara, goda ljuva vänner!
Nu så. Det var länge sen, jag vet. Men jag behövde denna tid på mig.
En tid att bara stanna upp och lukta på blommorna som Ferdinand..:)
Mängder av djupa andetag har upptagit min tid tillsammans med tankar och tron på tillvaron. Det har varit berikande och mycket nödvändigt.
Jag är oerhört tacksam för alla uppmuntrande kommentarer och mail som jag har fått. Ni är alldeles underbara!...så är det bara. Och jag är så oerhört GLAD att ni finns och orkar komma hit. TUSEN MILJONER TACK!
Kommentaren har jag slängt till kråkorna och inte ens de bryr sig om den..;)
Men det var en märklig känsla att bli så ledsen över några fjuttiga rader från en okänd person, när man får massa värme och uppmuntran från andra. Men så typiskt kvinnligt, tyvärr!


Vad annat har hänt?
Jo, just nu är huset fullt av familj. En efterlängtat sådan från Island och vi njuter i solen. Man skrattar och flinar. Och bara kärleken i Hilmirs ansikte när han ler mot sin älskade farmor, gör mig knäsvag. Stolt som en tupp går han runt och berättar vem hon är..:)
Och mina kära, återigen skriver jag samma fras...
Ta hand om era kära. Njut, lev och ta vara på de stunder ni har. Och ta det aldrig någonsin för givet, utan se det som livets gåva. Skippa tjatet och irritationen över bagateller och slösa energin på det som har betydelse.
Det konstiga är ändå att, när alla är samlade som nu, så saknar jag min lilla mamma så oerhört. Hade så önskat att hon också kunde vara här. Men, hon är sjuk och klarar inte det och jag kan inte ändra på det, tyvärr. Men gissa min enorma lycka, när min kusin ringer och säger att hon och hennes man kommer..:) Två personer som haft stor betydelse i min uppväxt. På något märkligt sätt, så känns det så viktigt att nån också representerar mina rötter i sammanhanget "studenten". Konstigt kanske, men sant ändå. Och de kommer imorgon och jag bara läääängtar..:)

Och eftersom det inte är ofta familjen Island berikas med sju familjemedlemmar samtidigt, tänker jag använda varje minut till MAX
Så ja, jag kommer att fortsätta lysa med min frånvaro. Vi kan väl kalla det semester..:)
Men så ses vi..:)

Jo, och så skåpet förstås! Ni vet det turkosgröna oj,oj ,oj...hur länge höll den färgen?!
Scrolla gärna ner och räkna dagarna, för nu är det målat igen. Och speglarna utbytta mot hönsnät. Och vaddå, jag testade iaf. även om det bara var för att konstatera att...VITT är VACKRAST..:)
Japp, så går det till i detta hemmet..;)

och vardagsrummet har ändrat stuk lite,

för att lämna plats åt hela tjocka släkten...*Roligt*
Praktiskt är tanken och så bara älskar jag vår ek utanför.
Naturens gardin...*Lycka*

Må bäst!
Ta väl vara på tiden, tills vi träffas igen.

Största varmaste kramen till er alla, mina stjärnor.
Kraaaaaaaaaaaam...