En pärla...

Hej alla mina goda!
Idag är jag så himla nöjd och så glad och så lycklig!...det är ju trots allt måndag..:)
Ja och inte bara det, utan helgen har varit så fantastisk. Vi var iväg i viken vår, i öst. Ostkustens pärla kallas den ofta och jag förstår nu, bättre än någonsin då jag bodde där, varför.
Det är vackert, det är varmt. Där speglar vattnet, människornas glädje och njutningen har sin plats i dofterna, i ögonblickets susning. Du andas, du blundar och känner och...det är fulländat.
Jag hann knäppa av många sådana ögonblick att förvara i minnet.
Men ett står dock högst i minnet och tar störst plats i hjärtat. Ett ögonblick som jag längtat efter, som jag drömt om, som jag föreställt mig i all oändlighet. Som jag både trott på och tvivlat på. Jag träffade min kära vän, Annica...(tryck på namnet och läs, om du vill)
Det kändes som att komma hem, som att hamna i livets famn. Alla våra stunder återvände och alla år utan ord försvann. Precis så som det är med livets ögonblick, utan ord och fyllda av kärlek...

Glöm inte att ta tillvara på dem, mina kära vänner.

Största Kramen...