Jag tänker... "hur kan jag göra nåt nytt med mina gamla saker"?
"Hur kan jag få det som varit ute att funka ok även inne"?

Japp mina kära, det har jag ägnat helgen åt. Bara det..:)
Jag ville ha en förändring, (inget nytt precis..;)...men alltså, hur ofta kan man ändra sin dagliga miljö med det man redan har?! Det är faktiskt inte helt lätt.
I alla fall inte i mitt hem, där platsbristen gör sig påmind ganska snabbt när det kommer till möbler. Ibland så hör jag mummel från min andra hälft gällande detta..."om du inte samlade på skåp som andra samlar på frimärken, så skulle nog Shuie och Feng och allt det andra kunna flöda fritt i detta hemmet"!!! (Ni förstår, jag har lyckats få honom att läsa Rensa i Röran...*bra gjort Goa*..;) Och klart att jag vet att alla mina stora skåp tar plats, mycket plats, men jag vägrar ge mig. Så ett riktig Dolly leende intar ansiktet och en silkeslen stämma viskar följande fras... "Kan inte leva utan dem älskling"...och så en stor puss på det och = mummel upphör. Ja, för stunden i varje fall, vilket jag egentligen tolkar som nåt helt fantastiskt!
Tänk alla år som vi levt ihop, och jag kan fortfarande tysta honom med en puss. Hoppas i varje fall, att jag förstår rätt, jag menar att han slutar mumla för att han tycker om det och inte för att han försöker slippa!...
*huvudet jobbar*
...Eller ännu värre, att jag har dålig andedräkt.
*huvudet jobbar vidare*
...Visst pratade han nåt om SB12 här om dan..?!?!...
*huvudet spinner så det ryker*
...Eller rösten, det kanske är den silkeslena rösten, den kanske påminner om nåt annat, eller ännu värre nån annan?!?
*huvudet ryker och det luktar bränt*
Är det därför han blundar när jag pussar på honom, eller är det därför han gick och la sig innan mig!?!
Nej, men alltså, nu måste jag tyvärr sluta, vill ha klarhet i detta BUMS..;))))

Och ja, förändringen börjar ta sig..:)
Fortsättning följer...

Och så massa bilder, av samma saker, från mitt välbekanta fönsterrum. Där började helgens lilla äventyr...*Blink* Och stackars mannen min har fått jobba, fast, jag har ju inte nämnt köksön, så han var väldigt villig...;)))

en spegelbild...dåtidens strykning...på en väderbiten bräda...
och ett kräftnät,
tillsammans med bild från min mammas uppväxt.

Islandssagan, inlindat i en gammal sidenscarf...

min dotters egengjorda ansikte tillsammans med böcker,
i en gammal sil och en handsmidd ljusstake...

Mina rötter, mot ett litet fönster...

Tidningar i en korg som fått nytt lock av hönsnät...

en annan blick av helheten.och så andra sidans arbetsplats...

Till er alla min största kram och mängder av lycka!

Och återigen, glöm inte att välja rätt riktning åt era tankar, ni såg ovan hur illa det kan gå annars..;) Och all energi som går åt för att saker, kanske, eventuellt, nångång, troligtvis, tänk om...händer eller inte händer.
Använd den energin istället i nuet och kapitulera inför det faktum att, du måste inte ha allting under kontroll. Släpp taget och gör det utan rädsla för att det inte ska gå bra, att ditt liv inte skall fungera eller att andra ska ta över ditt liv, kontrollera dig eller utöva makt av ett eller annat slag.
Ha tillit...

Så ses vi snart igen,då andan faller på.