Öppet i Mor Ágústas imorgon lördag 11-15, söndag 13-16

Hej mina kära! Jo, jag finns kvar, eller jag tror det i alla fall..:)
Den senaste tiden har varit lite overklig på nåt märkligt sätt. Drömlik är nog ordet, där av ovissheten om jag är på riktigt infinner sig..;)
Ja, ja, men alltså för drygt en vecka sen var jag helt loj och trött på faktum höst, sen drar jag iväg till Provence med mina kära Mior, och fick tillsammans med dem uppleva miljön och värmen av solen som flörtade oavbrutet med det turkosa Medelhavet. De glada varma människorna överallt som mötte oss med ödmjukhet, trots språkbrister. De stolta leendena på by marknaden. De färska konjaksflamberade havskräftorna med ett glas vin till, och sen ett glas till!
 Och en overklig blandning av känslan Amelie från Montmartre uppstod, och jag var tvungen att stanna tvärt (självklart med ögonen vilande på en av miljoner gamla fönsterluckor vi skådade..:)...för att ändå inte riktigt veta om jag var i livet eller i filmen. Ja ni fattar = känslan "hit hör jag" uppstår genast!
Sen lika fort är jag hemma igen, för att i ett halv dygn känna mig helt malplacerad, till att nästa hälft känna mig helt överväldigad av tacksamhet.
Jag är så glad för att denna lilla "film" väckte mig. För hela denna vecka har jag nynnad och skrattat med hösten och livet. Jag tillåter den höga luften och den övermogna doften av grönskans eviga liv, fylla mina sinnen och så sjunger jag lite till. Pysslar, ändrar och donar, och är helt förtrollad av skaparlust och tron på lyckan. Glömde till och med blogga om helgens öppetider, och då är det illa!...eller så kanske det är bra, vad vet jag..:) Men en sak vet jag och det är att...Ja, jag är glad för att jag är här, för det är ju här jag hör hemma!
-eller var det i Provence?! Och iså fall vilken by!? Nej, jag får nog spola tillbaka lite och se möjliga slut på denna min lilla äventyrsfilm..:))

Under tiden kommer lite "nya" bilder från min lilla livslycka, butiken. För där har jag flyttat och flirtat med hösten hela veckan. Allt bara på grund av mitt stora gamla/nya skåp! Jag är till och med så på hugget nu att jag är  redo (läs mogen..;) att släppa taget om mitt gamla, underbara, unika postskåp. Så nu har det fått en prislapp. Jisses, det trodde jag faktiskt inte skulle hända förrän jag tog examen i fysiologi.
Men, men, härligt att livet hela tiden överraskar en..:)

Puss och största,varmaste kramen min ever, 

till er alla mina underbara!

Ni betyder sååå mycket för mig ❤

Tusen tack för att ni stöttar mig och berikar mina dagar med era besök och varma tillrop. Och även om jag sagt det hundra gånger, tänker jag säga det minst hundra gånger till...

NI ÄR BÄST, heela tiden!

//Goa och kungen på Toa..;)