Mina ljuvaste...

Fattar ni så himla glad jag är över alla era hälsningar!??
Åh, Alltså jag tänkte att "är nog ingen som ser detta ändå" och så är ni här och lika underbara som alltid. ja, jag är minsann överväldigad.
TACK - TACK -  TACK!

Och klart vi kör en sväng. Känner liksom för det. Och då ska man ju.
Även om jag inte fyllt femtio Vida. (Måste verkligen göra nåt åt mina ögonpåsar! :)

Och eftersom det ju är ett tag sen sist så lite update to you all. Inte för att jag har något märkligt att berätta egentligen, utan det är mest små vardagliga glimtar som fyller livet mitt och det är jag så nöjd med Men iaf. .detta har varit en minst sagt lärorik tid som jag avstått från denna sida.
Bra och dåliga saker har hänt. Mest bra dock, vilket jag är ändlöst tacksam för. Jag har mött så trevliga och bra människor. Men också oärliga och mindre bra. Men så är väl livet. Mest glad bara för att jag drog mig ur det innan det blev en del av mig. Feghet och skitprat gillar jag inte så mycket.
Men jag blev ledsen en tid ändå. För jag kände mig misslyckad. Men det är jag ju inte. Så då fick egot boostas en tid för att jag är bra som jag är. Och att även om nån inte tycker att jag duger, så gör det inget. För det gör jag visst!

Så det här att välja själv istället för att bli vald, är viktigt mina vänner. Inte bara fladdra av lycka över någons intresse för en, utan stanna och känna. För jag kände, redan dag ett, men låtsades som det snöade och blev på kuppen ledsen. Inte värt det någonstans att se förbi sig själv på det viset. Då tar man inte ansvar för sig själv.

Men nog om det.

Jag har även lärt mig att det är aldrig för sent för nånting (igen, jag vet ;) = Jag har tagit körkort. ÄNTLIGEN! Har tjatat om det i minst 18 år.
 Och ja, jag är så jädra glad för det vet ni. Verkligen det bästa jag har gjort i år alltså. Känner mig fri som fågeln och kör och dunka dunkar i bilen med solbrillorna på näsan och trallar med i låtarna som om ingen vore morgondagen. *fjortisvarning* Underbart!

Så även om jag blev ledsen i ögat en tid och kände mig värdelös så var det allt värt det för nu jobbar jag här och trivs som solen på himlen. Och japp, jag valde själv! Så glad att få vara en del av Petras gäng och hennes ödmjuka, engagerade arbete att stödja Barncancerfonden. Och japp, tack vare körkortet kunde jag välja = så summa summera

Slumpen är ingen tillfällighet. 

Eller?

KRAM i kvällen till er alla och må det goda springa runt er 

Skulle själv gärna gå runt nu med en lampa ovanför huvudet, 
eller luciakrona eller nåt, för novembermörkret är minsann svart.

Har det verkligen alltid varit så???

Goa 

*pssst* flera bilder kommer så smått. 
Behöver bara bli bekant med min kamera igen som har legat och dammat i flera månader.
Det känns kul. Jag har saknat den.
Och er.