En dag med dammvippan...

Hej alla min goda!

Jag ville bara lämna en liten hälsning och TACKA, för alla varma tillrop...*GLAD*

Annars går denna onsdag i städningens tecken...*Bläh*
Mycket roligare att fastna här..:)
Men...när jag är klar så ska jag fixa med nästa uppdrag, ordning och reda! Det ska bli spännande att se hur samlaren får till det..:)
Jag tycker faktiskt att det blir svårast! Så behovet av varma tankar är enormt!...(bara så att ni vet..;)

Nej...nu ska jag dansa runt en stund till, med dammvippan..!

Till er alla skickar jag en varm kram och skippar massa "prat", denna gången...*äntligen*..:)
Och lämnar lite bilder på hur ute har fått flytta in denna gången. Är inte så mycket för påskpynt, men lite kan dock få påminna om den...

På ett gammalt gångjärn har två ljushållare... från en IKEA krona, hamnat.
Nu får de samsas på min lilla dörr.

Tillsammans med lite påskliljor i en zinklåda,
och jag har hittat stämningen..:)

Största kramen alla ni underbara!

Ha den bästa dagen och så ses vi snart igen..:)

Största kramen till er alla...

Min Bjudning...

Min lilla dukning...

(klicka på bilden för en närmare titt..:)

Min tanke är...
Att spontant, fånga årets första riktigt varma dag!

Det är påskafton.
Lunchen är avklarat, med massa gottigt, många skratt och snaps till det.
Och det är dags för fikat. Som jag nästan dukat klart, när tanken plötsligt slår mig att...alla inblandade är ute i solen.
Vi fikar ute!
Snabbt som ögat ropar jag på hjälp, till mitt spontana beslut.
Och återigen får ute bli inne...Om än bara för en dag.

Bord, stolar och dukar byter snabbt plats.
Likaså lite tillbehör till miljön runtomkring, för att skapa en ram i rummet.
Basen är vit och Gerds och Brors bröllopsservice, som första gången användes i augusti för åttio år sen, får en självklar hedersplats. Karaff och små likörglas från samma tillfälle likaså.
Och här får de samsas med Indiskas vackra glas. Eftersom jag tycker om bägge, såg jag ingen anledning att välja bort den ena sorten.
Valet är ditt..:)
Ljusstakar i fattigmanssilversilver och glas med guld och silverdekor, får fylla ut det hela.
I små te-glas huserar dagens nyplockade skillor och krokusar! Och mina favoriter pärlhyacinterna, får bo i ett Champagneglas, dagen till ära.
På detta...Kaffe, nybakad bröd, smör i en nysilversnäcka, sylt i loppisfyndat vinglas, cupcakes och likör. Och allt samsas på en väderbiten planka på bordets mitt.
Det är viktigt för mig att temat är avslappnat, men ändå festligt.
En lättsam dukning utan regler, i ett grönt rum med ett blått tak...
Gör det lätt att hålla stämningen på topp.

När dagen blir till kväll, tänds alla ljusen, grillen plockas fram och koppar byts ut mot matservis.
Plädar och gitarr intar sin plats och många timmar senare somnar vi alla som små barn.
Förundrade över denna dag som, genom mitt infall i stunden och utan regler blev...fullkomligt fulländat!

Snip, Snap, Slut...

Ja mina söta vänner. Återigen vägrar jag regler och borden..;) Och väljer att överraska mina gäster i stunden. Inte perfekt men ack så roligt..:) Jag har försökt att få till det på mitt sätt. Och blandat friskt. Lite isländskt infall, som här passar bra, enligt mig..:)
Vi har tillräckligt med regler och måsten och borden, i vår vardag och det är för mig viktigt att släppa dem så fort tillfälle ges...

Vårens första Skillor,
pryder de gamla linneservetterna.
Enkelt, vackert! Änglavingar i en buske.
Skapar för mig, påskens stämning...
och en påfågelfjäder, som sjunger så fint,
med naturens färger, likaså..!

På det, lite tilltugg, många skratt
och...
en åttioår gammal kaffeservise.
Likamed...

livet leker!
"Om än bara för en dag"..:)

Vill du rösta på nån av oss så kan du göra det HÄR

Ha den bästa dagen mina kära vänner!
Så ses vi snart igen..:)

Ps. Såg precis att, Tack vare ER...så vann jag förra veckans tema..."Green House"!
Jag finner inga ord för min tacksamhet!
Ni är bara bäst!
Tusen, Tusen TACK!!!

Kraaaaaam...

Frihet och förväntan...

Återigen väcks jag av solens strålar

som varsamt smeker min skrynkliga, kind.
Jag gnuggar mina ögon
sträcker ut mig
och hjärtat börjar dunka
...av lycka!

Tyst, lämnar jag sängen och
tassar nedför trappan,
på väg mot de magiska dofterna.
Insvept i en pläd
mot min kära tegelvägg
ser jag på
när gräsets nattglasyr, ger vika
för samma strålar som smekte min skrynkliga kind...

Må denna underbara lördag ge dig samma känsla av frihet och förväntan...min kära besökare!

dessa vackra vingar fick jag i present
av min kära vän MarieAlldeles, alldeles underbara!
Köpta och gjorda...här

Detta korta inlägg blir min helghälsning till er alla
Må bäst!
Och glöm inte att...ni är bäst!!!

Och så ses vi på måndag i bjudningens tecken..:)

Kraaaaaaaaaam...

Solen och självkänslan...

Hej igen alla mina raringar!

Återigen gör solen mina dagar alldeles speciella. Jag kan inte nog förstå känslan.
Märkligt att varje år är det lika förvånande..:)
Och underbart!

Annars så lurar jag på min dukning till nästa temat. Det går sådär. Men jag tror att jag nu vet hur det ska bli i alla fall..:)
Ni som läste Hannas inlägg, kanske förstår, att visst känner man en viss press. Märkligt det med!
Hon som har världens vackraste, varmaste blogg. En underbar humor och en ödmjukhet som strålar mellan raderna. Varför ska hon tvivla?!?
Men så är det...även om man bloggar och visar det man grejar med, så blir det av nån anledning annorlunda.
Typsikt duktiga tjejen grej! Tyvärr..!
Ett måste uppstår...att visa nåt ännu bättre, ännu vackrare!
Men vaddå bättre eller vackrare?!?
Det är bara, ännu en sak vi hittar på. För här i bloggvärlden är man för att det är roligt.
Bara därför!

Klart att jag också känner av det, men jag tar mina pauser och har bestämt mig för att detta ska bara vara en upplevelse, som tilldelas mig! Och som jag är, så oerhört förvånad och tacksam för. Utan prestation, med massor av glädjande inspiration. Förhoppningsvis!
För att idag klarar jag det!

Men jag lider med Hanna!
Jag vet så hur det känns, när ångesten flyttar in. Och jag vill ingen den åkomman.
Därför vill jag ge min allra varmaste kram till henne och veckans största peppning!
...Låt din avslappnade varma inställning vara din fortsatta inspiration vännen min. Den inspiration som jag och mängder av andra människor längtar efter i dina inlägg. Och se... världen är din..!

Jag avslutar mitt inlägg med citat från boken "Självkänsla Nu!" av Mia Törnblom...
Som jag tillägnar er alla...mina underbara tjejer som så flitigt hittar hit till min lilla Lakritsvärld...

"Jag är en värdefull person.
Jag tycker om at vara jag.
Jag är stolt över mig själv.
Ingen är bättre än jag på att vara den jag är.
Jag duger och jag kan.
Jag är viktig.
Jag kan bli vad helst jag önskar att bli."

Dessa små rader har hjälpt mig så pass, att jag idag vågar titta mig själv i ögonen när jag säger dem, varje morgon...till min spegelbild.
Och vet ni vad..?!?
Det funkar! Nu till och med tror jag på dem...

en liten girlang med lökar på tork...ser ni den lilla lilla pärlhyacinten..:)

Och livets ljus..:)

Gonatt på er alla och ha en fridfull fredag!

Största kramen...

Tacka vet jag telefonförsäljare...

foto:Maria Isabel Hansson

Hej alla underbara!

I morse när jag vaknade hade jag en värkande, åldersnoja!
Jo, men det är sant. Inte bara för alla vackra linjer som uppstår dagligen, utan applåder.
Utan mest för att...jag kan inte längre sova på morgonen, även om jag får. Det kopplar jag direkt till...åldern.
Alltså jag, som är känd bland alla mina bekanta...för just det. Att sova så fort jag får, lääänge.
Älskar att sova på morgonen och har en full kista, med årens alla kommentarer om det.
Mina kompisar i tonåren, "vågade inte väcka den björn som sover"..:) Vilket jag gott förstår, för att jag kunde inte behärksa mina handlingar riktigt, när nån störde mina...Törnrosa drömmar. Som jag valt att kalla det..:)
Jag kommer också ihåg min gamla grannar, i detta här landet, som verkade ha det som helgunderhållning, de år jag bodde där...
"Sover Gúa fortfarande" eller "hur länge sov Gúa idag"? Och "Ja, men Gúa måste väl sova"!!
Och jag bara flinade, när jag nyvaken runt tolvtiden, steg ut på de varma kullestenarna. Alldeles ensam förstås. Eftersom alla var ju redan på stranden, eller på stan, eller gud vet vad. Och jag kisande mot solen, med en kopp kaffe i handen, fattade lika lite, hur de orkade rusa iväg en tidig lördag, bara för att solen sken. När de ändå kunde få sova..:)

Och så mitt uppbrusande. När det gällde, enligt mig orättvisor. Vart har det tagit vägen?!? Är det också åldern..?!
Jag kommer ihåg när jag gick i nian, för sisådär hundra år sedan. När jag rusade iväg till rektorn och krävde ändring på två lärares uppförande mot en klasskompis.
Ni vet, då var inte mobbning ett ord som fanns i mitt lands ordregister. Men jag hade fått min del av det under mina fem första skolår. År som jag inte ens kommer ihåg.
Men just där runt nian så skakade jag av mig mina plågoandar och blev...den som förespråkar rättvisan.
Samma sak hände när jag sommarjobbade i en fiskfabrik i min hemstad. Och en kille lämnades att ta hand om en uppgift som normalt krävde tre. Då gick jag in till chefen och frågade honom om...inte han skulle ta på sig ett hårnät och hjälpa till. För om han inte tänkte göra det, så skulle jag se till att killen gick hem. Och då kunde han själv, stå där ensam. Med eller utan hårnät!...*LOL*
Detta är bara en liten titt in i mina små infall, eller kanske snarare utfall..;) Och ni får tänka på att detta var i urminnes tider..:)

När jag flyttade till Sverige, så upptäckte jag fort och blev så förvånad över, den konflikträdsla som alldeles för mång lider av.
Man ska inte stöta sig med nån. Man ska hålla tyst, även om man tycker annorlunda, för annars kan det bli bråk! Eller ännu värre..då kanske de inte tycker om mig!
Men jag sa som Carolina Gynning säger nu..."Det skiter jag i"!!!

Och nu alltså, sitter jag och undrar vart alla mina små "utfall" har tagit vägen!?!
Antingen är det åldern eller så har jag bott för länge i Sverige...*blink*
Och just i skrivande stund, tror jag mera på det senare alternativet. Eftersom jag precis kom på vart de riktas..."Telefonförsäljare"!! Det är de som får emotta mina moments numera!
När jag bara hör orden..."Är det Hlífarsdóttir"?!...då händer det!
Som i ett svep förvandlas denna annars så behärskade kvinna till ett monster! Med gula ögon, långa klor och huggtänder ner till hakan. Som jag nåstans mellan, lyckas spotta ut...
"NEJ tack...jag är inte intresserad"!!...med en hes okänd stämma.

Men ni ska bara veta, att den beslutsamhet, som dessa få ord innehåller, kan flytta berg..:)

Och eftersom detta händer i genomsnitt två gånger dagligen, så är det effektivt..tro mig!
Luften sipprar ur mig för en stund efteråt, så pass, att jag börjar tänka på den tjänst som erbjuds för att hålla dem borta.
Men tänk om det kanske är den enda livlinja jag har kvar, till de rötter som ändå är mina. De rötter som engång jag livnärde mig på och som fortfarande har några trådar kvar till mina tankar. Där tron på att...
det alltid lönar sig att vara sig själv sann. Att man ska stå för sina åsikter och framförallt självklarheten att göra det!...Utan att jämföra sig med andra!

Så jag väljer att tillägna dagens ord...Alla Sveriges telefonförsäljare!
Utan er, vore jag för länge sen...fast i jantelagen...
(Och med det är morgonens åldersnoja som bortblåst! Att skriva är magiskt..:)

Dagens foton är från måndagens pyssel, i ett underbart gammalt växthus. Där jag och Maria Isabel fick möjligheten att leka fritt..:) Vilken ynnest...

Foto: Maria Isabel Hansson
Och hennes beskrivning...
En gammal skönhet och en alldeles nyuppväckt

denna lyckades jag fånga precis när jag började pyssla.

Tycker om kontrastena!här likså...

Till slut...den dagens rekvisita,
mot en gammal ekstubbe.
Vackert tycker jag..:)

Oj, nu blev det visst ännu ett jättelångt inlägg... *Sorry*

Ha den bästa dagen alla mina solstrålar!
Tack för all uppmuntran och varma ord ni gett mig.

Med ömhet och tacksamhet, vårdar jag dem väl!
TACK!

--------------------------------------------------------------

Mina allra sista ord denna onsdag vill jag ge till Sabina, som nu har förlorat i sin kamp.

Så sorgligt!

Jag tänker på hennes familj. Som jag skickar alla mina varmaste tankar. Samtidigt som jag tackar denna starka kvinna för att dela med sig av sin svåra kamp, sin enorma vilja och sin starka livstro.

Vila i fred...