Jag blir glad av...

Hej igen mina sötisar..:)
Idag är jag så lat, att om jag behövde anstränga mig för att andas, hade jag inte orkat det.
Kanske tur i oturen att det går på rutin..;)
Det enda jag har gjort är att gå runt med min kamera och fota. Jag gillar det verkligen. Blir så himla lugn och harmonisk och trots att ni har sett varenda liten detalj flera gånger tidigare, så bjuder jag på det igen. Och det får bli dagens hälsning för vi ska...
iväg och kolla på...HUS!...*Spännande*
Vi får väl se om mitt blir till salu efter denna dag..;)

Jag blir glad av...

dessa jättegamla mammelucker
som jag fick av en kompis...de bor i badrummet.

en ros från trädgården...mina nya knoppar...gjorda av porslins säkringshölje..(ja, eller nåt)..!?
...på mitt badrumsskåp...

de passar i alla fall fint där..:)

Jag blir också glad av...
den ostädade sanningen.

mina stickade små sockor från svärmor...som ligger i morgonröran och väntar på mig...

min obäddade säng...

under myggnätet som skyddar mina drömmar.

tillsammans med änglavingarna.
i mitt sovrum..:)

Ha det bäst!
Jag är så glad att ni finns..:)

Största kramen min till er alla...alltid!

Bruno-Vito...

Du stod där så liten
jag låtsades int´ om dig
du skrek i det tysta
"kom nu och ta mig"...

Jag kastade en blick och fortsatte leta
har inte plats för fler´ bruna små heta!
Precis innan hemfärd, jag hörde dig böna
Pratade, prutade, SÅLD, med en stöna

Väl hemma så ville du in i det varma
"Färgen är fel, sa jag, försök inte charma"
Du stod i garaget och gjorde mig galen
jag hörde din röst, trots allt regnet i dalen.

Jag smög till dig tyst och med penseln jag pula
VIT fick du bli och så nött lite smula...

-Japp, ni fattar nog!
Jag hittade alltså denna gulliga lilla vän på en loppis förra helgen.
Hade ingen tanke på nån möbel, eftersom jag inte har plats för några flera sådana. Men det blir inte alltid som man tänkt och lilla Bruno lyckades charma mig. När väl hemma, så smög jag iväg till garaget så fort ingen av gästerna märkte och målade..:) Men det var nåt som störde mig när han flyttade in. Och idag kom jag på det, han är för gullig!

Ut sprang frun och hämtade hammare, flugnät och diverse små bra att ha saker. Och voila...nu får Bruno-Vito bo i hemmet, flugfri dessutom, med plats för kabelklammrar..:)

Fast, jag tror nog att de små gulliga listerna åker av imorgon och då blir vi nog vänner på riktigt...

Pioner får bo här just nu...hittade dessa små skyltar på en hylla i garaget.

Vet inte om de passar, men ska testa några dagar..:)
Japp, så ser han ut i alla fall min nya bekantskap...

Största kramen till er alla mina kära vänner.
Och Tusen Tack för alla varma hälsningar!
Jag rodnar och känner mig så himla rik
när jag läser era varma ord.
Ni är bäst!
TACK!

Ha en varm, vacker, vänlig, vågad ny vecka!
Ta hand om varann.

Kraaaam...

Soligt sällskap...

Hej mina godingar!
Nu känns det verkligen som evighet sen jag var här!
Och nu...har alla åkt hem igen och huset ekar tomt av saknad och det har regnat tårar både inne och ute.

Det har varit fantastisk roligt och vi är så oerhört glada att alla kom för att fira vår Daniel. Studenten gick bra och en nöjd och stolt son mötte världen med leende så stort, att det fortfarande finns kvar..:)
Och det är precis det som har kännetecknat dessa dagar, skratt och struntprat, kontrat med nybakat, stickning, virkning och vin = Underbart!
Detta är glada människor som tar livet med en nypa salt och jag...
LOVE IT!
Bara det att ha sju extra vuxna i hemmet i tio dagar, utan problem, förklarar en del.
Och trots kylan, sken solen hos oss hela tiden..:)
Det är nämligen så att det är folket som skapar stämningen. Alla hjälptes åt, ingen förväntade sig något, förutom att slappa och njuta av dagen. Självklart är det tråkigt att junibörjan, visade sig kallare än på femti år, men det lyckades inte knäcka nån, förutom möjligtvis mig..:)
Men nu verkar det börja vända, vilket trots allt lättar mina tankar, som är fasta hemma på landet mitt vackra. Där jag i tanken sitter och myser och pratar och skrattar...och njuter av farmors nybakade snúðar...

En ny hörna i uteköket får bli min bildhälsning denna lördag. Och så hoppas jag komma i gång med bloggen igen. Jag har knappast suttit vid datorn och känner mig lite rostig just nu..:)

och så stegen, där kaprifolen äntligen börjar ta sig
och har fått sällskap av lite loppisfynd...

Största kramen min till er alla
och tusen tack för alla besök och hälsningar, trots min frånvaro.
Jag bugar och tackar ödmjukast...

Hej mina underbara, goda ljuva vänner!
Nu så. Det var länge sen, jag vet. Men jag behövde denna tid på mig.
En tid att bara stanna upp och lukta på blommorna som Ferdinand..:)
Mängder av djupa andetag har upptagit min tid tillsammans med tankar och tron på tillvaron. Det har varit berikande och mycket nödvändigt.
Jag är oerhört tacksam för alla uppmuntrande kommentarer och mail som jag har fått. Ni är alldeles underbara!...så är det bara. Och jag är så oerhört GLAD att ni finns och orkar komma hit. TUSEN MILJONER TACK!
Kommentaren har jag slängt till kråkorna och inte ens de bryr sig om den..;)
Men det var en märklig känsla att bli så ledsen över några fjuttiga rader från en okänd person, när man får massa värme och uppmuntran från andra. Men så typiskt kvinnligt, tyvärr!


Vad annat har hänt?
Jo, just nu är huset fullt av familj. En efterlängtat sådan från Island och vi njuter i solen. Man skrattar och flinar. Och bara kärleken i Hilmirs ansikte när han ler mot sin älskade farmor, gör mig knäsvag. Stolt som en tupp går han runt och berättar vem hon är..:)
Och mina kära, återigen skriver jag samma fras...
Ta hand om era kära. Njut, lev och ta vara på de stunder ni har. Och ta det aldrig någonsin för givet, utan se det som livets gåva. Skippa tjatet och irritationen över bagateller och slösa energin på det som har betydelse.
Det konstiga är ändå att, när alla är samlade som nu, så saknar jag min lilla mamma så oerhört. Hade så önskat att hon också kunde vara här. Men, hon är sjuk och klarar inte det och jag kan inte ändra på det, tyvärr. Men gissa min enorma lycka, när min kusin ringer och säger att hon och hennes man kommer..:) Två personer som haft stor betydelse i min uppväxt. På något märkligt sätt, så känns det så viktigt att nån också representerar mina rötter i sammanhanget "studenten". Konstigt kanske, men sant ändå. Och de kommer imorgon och jag bara läääängtar..:)

Och eftersom det inte är ofta familjen Island berikas med sju familjemedlemmar samtidigt, tänker jag använda varje minut till MAX
Så ja, jag kommer att fortsätta lysa med min frånvaro. Vi kan väl kalla det semester..:)
Men så ses vi..:)

Jo, och så skåpet förstås! Ni vet det turkosgröna oj,oj ,oj...hur länge höll den färgen?!
Scrolla gärna ner och räkna dagarna, för nu är det målat igen. Och speglarna utbytta mot hönsnät. Och vaddå, jag testade iaf. även om det bara var för att konstatera att...VITT är VACKRAST..:)
Japp, så går det till i detta hemmet..;)

och vardagsrummet har ändrat stuk lite,

för att lämna plats åt hela tjocka släkten...*Roligt*
Praktiskt är tanken och så bara älskar jag vår ek utanför.
Naturens gardin...*Lycka*

Må bäst!
Ta väl vara på tiden, tills vi träffas igen.

Största varmaste kramen till er alla, mina stjärnor.
Kraaaaaaaaaaaam...

Hej mina kära.
Åhhh, vilken härlig helg jag har haft..:)
Gårdagen målade jag tre dörrar och två fönster i...källaren! Jisses vilken skillnad. Alltså jag är lika förvånad varje gång för vitfärgens magi! Allting blir vackert liksom, även min källare och då ska ni veta, pratar vi magi på hög nivå ala, Joe Labero!
Japp, det finns nog hopp om den där källaren som jag hela tiden låtsas är min favoplats när jag ska tvätta. Ni vet, drar djupa andetag innan jag går nedför trappan och så går jag in i en låtsasvärld. Och på nåt konstigt vis lyckas jag och det går jättebra. Jag har nämligen en favorit tvättstuga, som jag skrivit ut massa bilder ifrån och gjort ett kollage, som jag bläddrar i samtidigt som jag andas in. Och så springer jag nedför trappan, håller andan (sånt kan man träna upp, ungefär som i en förlossning) När jag står där och fyller min maskin och viker min tvätt så ser det ut som HÄR
...eller tills jag typ känner att jag måste andas på riktigt, inte bara flåsa som en hund! För så fort jag börjar släppa ut luften, så börjar verklighetens förvandling. Och jag gillar inte den!
Bilden har jag nämligen bara lånat från Anettes världens vackraste tvättstuga!
Så stegen upp igen, är alltid lika tunga. Men, jag ger mig inte. Lägger fram mitt bildkollage lite varstans, för mannen att upptäcka. Senast idag låg det framför ett halvmålat staket han höll på med....

G- "Nä, men, ligger detta här, *Anttesvärldensvackrastetvättstuga*...oj, så konstigt"! "Helt makalöst hur man kan fixa en sån vacker tvättstuga"!

Mannen tittar på mig och låtsas som han inte fattar!...*argh*

Ett par timmar senare ligger det framför svetsen, han precis satt igång, för att fixa grinden, till det numera klarmålade staketet.

G-..."Nä, men...är det här *Anttesvärldensvackrastetvättstuga* ligger"! Helt...

T-..."makalöst hur man kan fixa en sån vacker tvättstuga! Jag vet, Gúa"!

G-...vaddå...Ja, men visst är den fin?!

T-..."Ja, Gúa, den är superduperfin"! "Men just nu så, målar jag staket, klipper gräsmattan, städar garaget, svetsar konsoller och lagar grinden...och om en liten stund ska jag in och laga middag"!

Det är då jag blir generad, på riktigt. Börjar vagga lite och småle.
Jag som trodde han inte hade fattat nåt. Men det är klart, när man sett samma kollage, i strumpkorgen, ovanpå tandborsten, i kornflakespaketet, ovanpå bilnyckalarna, för att nämna några av de platser som det legat...(*pinsamt*), kan man inte annat än fatta. Och jag får inse den sura sanningen att, det är jag som inte fattat!

Men precis innan han drar ner hjälmen hinner jag...

G-...sorry älskling, jag fattar. Och jag vet att det är mycket nu. Men om jag lagar middagen, tror du så att du skulle kunna fixa skåpet till tv.n i kväll och byta lampan i hallen och det lilla skåpet jag ska ha vid uteköket..?!?...Ja och så förstås trappan, det får vi absolut inte glömma!...etc.etc.etc.etc.etc.

En vanlig söndag i familjen Island är till ända och drömmen om en vacker tvättstuga...förblir en dröm..:)

Men vad gör det...nu när jag ha sån vacker torkställning, utomhus, *GLAD*..:)

Lakrits gillar den också..:)

vitt är Wonderful...

önskar att det alltid vore så..:)

Denna skönhet hittade jag hos Kamprad,
en ros på stam...

och så bara en vy.

och en till.
Och nu börjar det äntligen bli som det ska.
Idag planterade jag tre buskar och en pipranka...*Lovely*

Stor varm kram till er alla min kära vänner! Må den nya veckan ge er massor av goda stunder fyllda av sol och varma skratt.

Ps...Precis när jag skrivit klart nu, hittade jag denna anonyma kommentar bland ett av mina förra veckans inlägg...
"Are you really so proud, that you cannot answer even to your emails"?
Och precis nu, är jag så ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Just nu när jag minst behövde det! Nu får jag tar mig en funderare på fortsättningen...

Hi anonymous,
It´s up to you to think what ever you want to think of me! As long as I know, that my lack of answering you, has nothing to do with proudness.
I´ve been having problems with my emails, the hole week. Can´t get into my account.
I get lots of emails and can not answere everyone. Even if I would love to. I just don´t have the time.
I can´t find any email in english among my latest ones. And your comment made me really sad.
Hope I made your day... //Gúa