Just do it!

Just do it!

tisdag 12 januari 2010

Att hinna...

Hej alla mina fina!
Så är jag här igen, trots bloggtorkan! Det är så typiskt, så fort jag tänker ordet, så är det precis som alla sinnen öppnas. Testa bara..:)
Nej, men i alla fall, idag så har jag tänkt så mycket jo, det är sant. Jag har suttit och pysslat med något som jag inte gjort sen barndomen, och vet ni...jag är fullkomligt frälst! Tror definitivt att jag har hittat ett nytt intresse..:) Vad det är, får ni se nästa gång.

Det jag försöker komma till är nämligen det, att när man sitter så här med något så bekant, som liksom finns kvar i fingrarna, trots alla år som gått, då börjar tankarna spinna. Det hände mig idag. Jag satt alldeles själv i tystnaden och pysslade och tänkte på människors betydelse i ens liv som barn. Och kom fram till att en av dem som hade absolut störst betydelse för mig, var en klok man som hette Einar Beck. Jag tror faktiskt till och med att jag tidigare har skrivit om honom, men det bryr jag mig inte om, för just idag, var han bara så närvarande. En gammal man som bodde på sjukhuset/ålderdomshemmet, där min mamma jobbade i köket.
Jag lärde känna honom när jag var i nioårsåldern. En tid i mitt liv som var jobbig. Jag var väl så långt ifrån bra självkänsla man kan komma. Ganska utanför och missförstådd och ordet mobbing fanns inte. I någonslags tyst överenskommelse, fick jag gå till mammas jobb efter skolan och då tillbringade jag mina dagar mest uppe hos Einar.
Han hade endast en fungerande arm, en polioskada hade tagit hand om bägge hans ben och hans höger arm, som ung man. Men vet ni att denna man var en konstnär.
Han byggde skeppsmodeller, anatomimodeller och innan jul gjorde han stjärnor av papp och flätade julpåsar. Med sin vänstra hand. Och idag när jag satt och tänkte på honom, så blev jag tvungen att ta en paus för eftertanke, där i tystnaden. Vilken människa. Han satt därinne år ut och år in, skapade och höll sitt mod!
Och jag vet att han väntade på mig på eftermiddagarna. Vi satt och pratade, pysslade och för mig var han en riktig Wikipedia. Han var så vis och lärde mig så mycket om allt ifrån livets värderingar till hur man omplanterade Pelargonerna på våren.
Men våra år ihop tog ju slut. Tonåren tog över och mitt liv började. Men i många, många år, var han den jag besökte sist på julafton, innan vi började fira. Det var en viktig stund för oss bägge.
Han dog några år efter att vi flyttade hit.

Och jag blev bara så rörd idag och så tacksam att han blev min sol, där mitt i barndomen som inte var min tid. Och jag blev så less på mig själv, att jag klagar på allt ifrån vädret till att jag är trött på mina prylar. Jisses!
-Ja, ibland är det viktigt att stanna i stunden.
Denna man, gav mig mera i livets matsäck än jag kan förklara. En av sakerna är dock vikten av äldre människors visdom.
Jag har alltid gillat äldre människor, de gör mig trygg och jag har respekt för dem.
Klart att äldre människors liv idag kanske är annorlunda än då, men om man bara ger sig tid att lyssna och se, är visdomen den samma.
Och jag blir ledsen i ögat när jag tänker på, hur glappet mellan unga och gamla i dagens tidssnåla virvelvindsvärld, bara växer. Vi hinner liksom ingenting. Om vi behövde avsätta tid för att andas, skulle vi förmodligen inte hinna det, eftersom jakten på livets värden är viktigare. Vi hinner inte heller tänka efter i denna jakt, utan går mer och mer utanför gränserna, för det kan ju faktiskt gå fortare. För vi hinner ju inte, hinner inte, hinner inte...
-Undrar hur det känns när det är vi som sitter där och de vi älskar mest, våra barn och barnbarn hinner inte..? Trots att vi kanske just är, solen i deras liv...

Nej, nu slutar jag, innan jag snurrar till det fullkomligt...*sorry*

Några bilder får ni som plåster på allt pratet..:)
Lite gamla ljusaskar som jag klätt med en del av de gamla fina tidningarna jag fick av Anna.


Puss och kram i natten till er!

Tusen tack för alla besök och varma ord...
mina små solar!

20 kommentarer:

mysiga heestrand sa...

Hej Gua!
Så mycket viktigt du skriver om. Underbart att du fick en sådan vän. Alla människor har ett värde, och trots handikapp har han gett dig så mycket och säkert du honom.. Det var så fint det du skrev det ger verligen något att tänka på.
Fina bilder visar du också som vanligt
Kram Marita i Heestrand

Synnøve. sa...

Ja så där är det. Man har någon som betytt massor för en. Som man helt plöstlug kommer ihåg.
Det är bra att bli lite eftertänksam ibland.
Fler borde bli det oftare.
Kramen Synnöve.

~~*Pennyshouse*~~ sa...

Hej hopp !

så fint det du skriver det ger en verligen något att tänka på.
underbara bilder visar du också som vanligt.Blir helt magisk i kroppen....ett varm lugn sprider sig liksom...tack för det vännen!

Kramizz Nilla

Hagagården sa...

Hej
Underbart vackra bilder.
Kram
ninni

Helen sa...

Ännu ett av alla dina bästa blogginlägg. Ingen kan förmedla känslor och tankar som du.

Rummet för välbefinnande sa...

Mmmmmm, eftertanke.......
Mmmmmmm, tacksamhet........
Mmmmmmmm, kärlek........

TACK GÚA!
Du är fenomenal!
Kram Mia

S o F sa...

Vilket jättebra inlägg! Sätter igång mina tankar också...om det här med generationerna och hur allt har förändrats.
Så mycket färre möten nu för tiden.

Å, så det där om att de yngre inte "hinner" träffa de äldre, som längtar efter barn o barnbarn.

Samtidigt ska man inte glömma bort att alla föräldrar har inte varit sådana föräldrar som de borde ha varit. Kanske är det detta som ibland ligger till grund för att besöken uteblir.

Varma o soliga hälsningar!

Willewira sa...

Hej Gúa!

Jag blir så berörd av dina ord... för så känner jag också - att vi borde uppskatta våra äldre mer och ta vara på den livserfarenhet de har.

För har mina morföräldrar betytt mycket. Jag var hos dem en stor del av min barndom och i mångt och mycket har de varit mina förebilder och en trygg punkt i livet.
Trots att jag haft mina föräldrar som funnits där för mig så är det mormor och morfar som symboliserar det goda, trygga och rejäla. Fråga mig inte varför, men kanske är det livsvisdomen de utstrålade?

Tyvärr finns de inte i livet idag, men de lever kvar i minnet och i hjärtat.

Tack för dina tankar... bär de med mig idag.

Varm kram
Willewira

Willewira sa...

Är visst lite slarvig när jag skriver...

"För mig har mina..." ska det ju stå. :)

Kram!
Willewira

Katta sa...

Hej.
Jag måste bara få säga att det var ett mycket givande och inspirerande inlägg du skrev.

Mycket tänkvärt.

Kram
Katarina

Anonym sa...

Det är nästan så att en liten tår letar sig fram i ögonvrån när jag läser dina rader. Jag minns så väl mina besök hos min "gammel-mormor" (mammas mormor) och vilken respekt man hade, men samtidigt den vördnad man kände, för henne. Och så mycket man lärde sig... Jag hade önskat att mina barn haft samma förmån, för det var det verkligen, en förmån. Våra kvarlevande äldre har inte tid eller intresse för sina barnbarn utan har helt enkelt valt bort dem ur sina liv - hur man nu kan göra det är för mig fullkomligt främmande. Så idag när vår ena dotter fyller år ringer de inte ens. De komme ratt få sitta däre ensamma en dag och då kan de ångra att de inte hann med sina barnbarn. Det låter hårt men vi har verkligen försökt att prata med dem och få dem att förstå att barnen gärna vill träffa dem och att de är viktiga i deras liv. Ha en bra dag / kram gittan

Vintage och Morrhår sa...

Det var en särdeles vacker hyllning till en gammal man som säkert fortfarande tittar till dig då och då. Det är gott att ibland påminna sig om de allra viktigaste i sitt liv, för på en dag kan allt se annorlunda ut. Fin påminnelse till oss alla.

Jacqueline sa...

We all moan about the silliest things, don't we, and when we think of those less fortunate but who really fill their lives and push themselves everyday, it brings us back down to earth and makes us realise how lucky we are.
Old people (and I'm nearly one!!) have much to tell us and are really interesting. We should all give more time to the older generation and those less fortunate than ourselves. Than you, Gua, for reminding me. XXXX

Lilith sa...

En sån fin vän du hade i Einar! Han kom in i ditt liv just när du behövde någon och lyste upp din tillvaro. Och jag är säker på att han värderade dina besök och ditt sällskap högt också! Såna fina minnen du har från era stunder tillsammans, dem ska du gömma i ditt hjärta och ta fram när du behöver lite extra sol i din tillvaro! :)
Vilka fina askar, och bilderna är som vanligt sååå fina!
Ha en fin fortsättning på veckan! :)

Millas hem sa...

Underbara bilder...igen! =)

Tack för hälsningen jag fick häromdagen! Nästa gång vi är på samma plats får vi inte missa varandra!

Kramen

agge sa...

Vilken jättefin blogg du har! Agneta

lottens vita och gröna sa...

hej sötis!!!
tänk att minnen kan sätta igång av att man gör nåt, spinner du sååååååå gott gumman, undrar just vad du gör...jag var en pärltjej, gör du det eller väver du?

p&k lotten

Anonym sa...

Hej!
Du skriver så fantastiskt vackert och orden berör mig och jag minns själv min barndom och speciellt 3 stycken äldre som jag hade förmånen och lyckan att lära känna och få tillbringa mycket tid med. Jag är glad att du genom ditt inlägg gjorde mig påmind om dessa fina människor och minnen av trygghet och en betydligt lugnare livsstil. Vår vardag måste inte innebära enbart stress och stök - vissa saker kan vi ju faktiskt själva påverka och vi har ändå rätt ofta ett val att välja bort sånt som påverkar oss negativt.

Tack för allt du delar med dig av i text och bilder - allt så otroligt vackert!

Jag hoppas att du har det bra!

Kram från Krista

Livs Lyst sa...

Så herlige bilder! Tenk at AVIS kan være så dekorativt!!

Og du tar jo nydelige bilder!
Ha en fin kveld/natt.

Hilsen Liv ;O)

Bygatan sa...

Kloka ord som berörde mig mycket.
Tack!

Kram Lena