.

.

lördagen den 30:e januari 2010

Lat lördag...

Hej alla mina goda!

Kände bara för att lämna en lugn och sansad hälsning till er alla..:)

Äldre sonen går runt med magklump och väntar på att Island ska möta Frankrike i handbollen..:)
Och själv tänker jag inte lämna pyjamasen idag. Det blåser iskallt ute och jag sitter och skriver text här inne. Sen ska jag äta massa godis, titta på tv och fullkomligt trotsa alla måsten.
För det är jag värd..:)))

Lite bilder av samma saker. Skåpet i köket utsatte jag för lite slipning i veckan. Tycker det blev mera levande när lite turkost fick vara med..:) Och så årets första köksö. Vi får väl se hur många kommer att passera mitt lilla kök detta året..;))

där i hörnan står mitt bästa köp ever...
Jag älskar kaffe, mycket och ofta, så
denna används flitigt kan jag lätt påstå..:)
Stora lördagskramen till er alla underbara!
Trotsa lite måsten och njut på.
-för det är ni värda..:)

Kram...

torsdagen den 28:e januari 2010

Allt annat än inredning...


Hej igen mina goda..:)

Då var det dags igen för lite tankar. Så ni som väntar inredning kan vända redan nu..:)))
För i morse när jag var ute och gick (eftersom jag numera är en morgonmänniska), hade jag så mycket tankar i skallen. Motstridiga sådana, och var upprörd. Återigen över en diskussion i programmet kvällsöppet.
-Alltså jag trodde jag skulle få hjärtinfarkt igår, när de pratade om Bengt Westerbergs arvode hos Röda Korset! För det är ju inte lön det handlar om, dessa små sjuttiotusen kronor i månaden. Han har ju redan pension, så arvode är det = viktigt! Samt vad jag förstår, lite småpengar också från olika styrelser han sitter i. Och jag tycker det är skamligt!
-Ja, det är sant. Jag bara kan inte svälja denna summa.

Jag har alltid tyckt och tänker fortfarande att Röda Korset är något fantastiskt. Jag kopplar direkt tanken till "goda gärningar" och ger gärna lite pengar i deras bössor då och då, för att lugna mitt samvete. Och tror i min enfaldighet att det kanske kan hjälpa någon.
Men idag är jag tveksam, vilket jag inte gillar.
För inte så länge sen var det en högt uppsatt inom denna organisation, som hade lyckats skingra MÅNGA pengar små, och Westerberg uttryckte sig med att det var ett "otillåtet extraknäck" i form av småsummor, som vederbörande stoppat undan.Detta till trots, att allting ska vara skött enligt bokens alla regler. Och småsummor, ja, det är ju precis det som jag gett. Och det är klart att jag känner mig fundersam.
-Var det en högt uppsatt stackare som köpte lördagsgodis för mina pengar?

Och nu, mitt i all sorg om Haiti, är det klart att diskussionen om Westerbergs lön uppstår. Självklart till och med skulle jag vilja uttrycka mig. För om inte han kan göra lika bra jobb för denna så högt respekterade organisation, med mindre summa arvode per månad, har han väl inget där att göra. Jag menar, inte sitter han där för lönens skull bara? Eller?
Min inre röst finner det mycket oetiskt.
Och det faktum att det i samma program i går, satt människor som jobbar ideellt, inom andra hjälporganisationer, styrker min inre röst.
-Fast vad vet jag?!...men jag tycker ju en himla massa som alltid, och eftersom detta är min blogg, så skriver jag ner det också..:)

Och så roar det mig lite i allt prat om att skänka pengar, att jag gladeligen ger femhundralapp, när en i riksdagsman ger tusen. För när vi jämför våra inkomster, är det en oerhört högre summa procentuellt för min del. Och för en kort stund känner jag mig så rik och nöjd.
Men, det är ju inte det detta handlar om.
Det är ju att många bäckar små hjälps åt, och tillsammans kan vi som frossar i livets goda, på olika sätt hjälpa de som mindre har.
Jag tänker på alla miljonärer (miljardärer), som precis som Roger Akelius, kan skänka stora summor pengar till Haiti. Pengar som kan användas i många år framåt och hjälpa människor som genom denna fruktansvärda katastrof förlorat allt, till ett någorlunda värdigt liv, längre fram också.
Och klart att jag tror att många rika, ger massa pengar. Men jag leker med tanken att alla stora, feta företag, skulle ägna några timmar per månad och anställd för olika hjälparbeten. Nu tänker säkert nån, "Oj, så dryg hon är"!
-Och visst är jag!
Men jag tror också på det. För genom förståelse och känsla, kan några timmar på Sergelstorg, nog visst ändra tankar och framförallt agerande hos många av oss. Att servera soppa till någon som är hungrig och kall, kan nog belysa en och annan tanke om våra medmänniskor, och trycka en och annan fördom åt sidan.
-Och nej, jag har inte varit där.
Men jag har i min närhet upplevt missöden, mest åstadkomna av missbruk. Något som fullkomligt flödar i vårt samhälle. Och jag har sett tårar av närstående barn som lever helt oförstående i sina föräldrars förvridna bubbla. Jag har sett deras sorgsna ögon och hört deras tystnad. Jag har bytt deras våta sängar på morgonen, och jag har hittat deras undanstoppade smutsiga underkläder bakom element bland annat. Som hamnat där på grund av deras rädsla och skam. Fast de inte hade gjort något fel.
Sånt glömmer man aldrig.
Och trots att det kanske inte går att jämföra med världskatastrofer i den faktiska bemärkelsen, är det ändå det. För dem. De osynliga barnen, som finns i vår närhet dagligen är det så. De är, den dagliga världkatastrofens offer, i en värld de inte valt själva och som vi inte låtsas se.

Den vissheten får min frustration att växa och mitt samvete att svida, när jag tänker på Bengt Westerbergs arvode. Jag kan bara inte undvika tanken på allting som kunde göras för bara dessa barn, med summan av femtiotusen i månaden.
Så mitt förslag är att han skänker den summan till BRIS, om Röda Korset inte vill ha den!
-För ett arvode på tjugotusen är väl inte fy skam, även för en som heter Westerberg...?



Och nu vill jag önska er alla en trevlig helg.
Fylld av fina möten, värme och skratt.
Ni är bäst! Glöm inte det.

Och så lovar jag hitta på nåt roligare till nästa gång..:)

Har bland annat hittat en ny älskling på Blocket,
som jag tänker åka och hämta på söndag.
En riktig pudding ska ni veta..;)))


Puss i natten till er alla...

onsdagen den 27:e januari 2010

Vaken, duktig eller velig...

Hej alla mina fina!
Tänkte bara visa lite livstecken denna snödag.
Jag sitter och fryser oavbrutet framför brasan. Hoppas verkligen att det går över snart..:)
I övrigt är jag lite lam, bloggtrött och inspirationsbefriad.
Har dock i allt det lyckats få vågen att vända ner två kilo på en vecka, och det är jag helt ok. nöjd med.
Det är mest horribelt skrämmande att upptäcka att man kan vinna över denna min livsfiende, vågen, bara genom att röra på sig varje dag och lägga om kosten lite. Det är inte alls svårt, egentligen. Men så är det väl med det mesta om man bara har bestämt sig. Och jag bestämmer mig ju lika ofta som vissa byter strumpor, för än det ena, än det andra. Och ändrar mig lika fort. Så man vet aldrig..:)
En drömmande "dra i gångare", som har svårt att hålla huvudet på skaft tills det brinner i knutarna liksom. Och då banne mig går det undan. Det är en hyfsad beskrivning av mig. Varför göra idag, det jag kan göra imorgon, det har jag aldrig riktigt förstått?
Jag behöver inte göra saker som jag inte behöver, om jag inte behöver det. Hänger ni med..:)
Utan lägger mig gärna i stället på soffan och läser en bra bok, eller till och med bara ligger och stirrar, eller blundar, och tänker. Eller tänker ingenting och sover.
-Det är jag bra på! Speciellt på morgonen.
Jag älskar sovmorgnar och har alltid gjort. Min tid är sena kvällar, då flesta andra sover. Är det fel? Ja, vad vet jag? Men nog har det irriterat många genom åren.
Ungefär som att det är fult att sova. Man är lat om man sover länge, och vara lat är ju ännu värre än att sova. Det fulaste av det fula. Det är i alla fall den enda förklaring som jag kommer på i skrivande stund. Varför annars skulle det väcka så mycket åsikter? Ganska märkligt egentligen att den stund då man absolut inte kan göra en fluga förnär, är så ful.
En stund som om den varar fem timmar om dygnet, anses otrolig och du duktig. För att anses sjuklig och du lat, om den varar mera än tio. Denna ljuva stund, då även de mest utsatta får glömma sina bekymmer, och som ingen av oss kan leva utan.
Det viktigaste är väl ändå att vi mår bra när vi väl är vakna, eller?
Ja, allt finns det mycket märkligt i livet vårt...tycker jag.

Samtidigt erkänner jag villigt, att med stigande ålder, har tidiga morgnar med ensamhet fått större och viktigare plats i mitt liv. Speciellt en varm vårmorgon, då fåglarna kvittrar och solen precis börjar dela med sig av sin närvaro och man sätter sig på trappen och smuttar på dagens första kopp kaffe....mmm!
Det låter väl underbart?!
-Ja, faktiskt så underbart att jag...bestämmer mig härmed för att vara morgonmänniska!

Och vad händer då...
Blir mitt liv rikare än innan?
Är jag då velig, eller flexibel?
Har jag nu slutat vara lat och blivit duktig!?!
Jag vet inte..?
Men eftersom ordet duktig, är ett alldeles för använt och missbrukat ord enligt mig, så väljer jag förklaringen att, det nog bara är ännu ett bevis på att jag inte är Svensk, utan en förvirrad fyrtiplusårig Isländska..:)))

Och nu slutar jag surra och hoppas du vågar dig in hit igen, trots dessa mina ännu en gång pladdriga funderingar..:)


Och så lite bilder på en pimpad hylla, som jag hittade på vinden.
Och så hemmets andra drömmare, som gärna sitter i fönstret, när han inte sover..;)

innan

En hel hög med kram till DIG!
Ta hand om dig och sov när du vill...
Och utnyttja din vakna tid till att må bra..;)

lördagen den 23:e januari 2010

Lördagskväll med dagdrömmar...

Jag har precis anlänt...
på bryggans spikar...
vädrar jag min klänning.
Jag fnittrar av förväntan,
när jag ser den fladdra i havsbrisen.
en liten smörblomma får pryda mitt hår.
Jag plockar fram lite gott...
tänder lite ljus och...
sätter mig vid husväggen och myser.
-för ikväll är det fest!
...Årets fest, i min lilla hemstad på Island.

De som inte bor där längre vallfärdar dit och smakar på sina rötter.
Så mängder av mina vänner är samlade och jag vet att, de har så roligt
och kommer att dansa hela natten lång..:))

När man inte kan vara där, så dagdrömmer man om det.
Fördelen kanske är att...
då kan man bestämma sina årstider..:))

Puss o kram alla mina goda!
Önskar er alla en solig söndag...

onsdagen den 20:e januari 2010

Till alla mina små solar...


Tack sååå mycket!...för alla varma tillrop gällande mitt lilla sovrum.

När jag satte ihop inlägget så tyckte jag mig vara lite väl dryg. Och så kommer ni, mina små solar och uppmuntrar mig.
Ja, vad ska jag säga?...annat än att, det är en ynnest att få vara med här. Att jag är alldeles överväldigad och står ödmjuk inför er godhet. TACK!
Och...Jag ska banne mig ta och skriva ut era hälsningar och ha dem som mina ledord i kampen mot mitt ständigt dåliga självtillit.

Så trots att snön faller som florsocker härutanför, skiner solen härinne. Tack vare er..:)
Fast jag gillar också snön. Tycker det blir så härligt ljust och sinnet mår mycket bättre då, än när det är grått och mörkt hela tiden.
Men i all fall...Morgonen började framför "vakna med the voice".
Japp, så barnslig är jag! Fullkomligt gillar detta program. Så varje gång jag har möjlighet, sitter jag och glor på dem i morgonens tysta timme. Det känn så skönt att bara titta och slippa massa tråkigheter, utan flina och njuta av att det enkla kan vara roligt och behagligt. Och samtidigt smida dagens planer...*Me like*..:)

-Och matdagboken är ifylld! Jo, det är sant, nu är det allvar i kampen mellan magen och måttbandet! Jag står förstås på måttbandets sida. Eller ja, inte riktigt ännu, men jag hejar på det, samtidigt som jag undrar om inte det är något fel i dess konstruktion?! Det känns lite väl långt mellan centimeterna..;)
Men nu ska jag skriva lite text till en liten tidning, sen efter lunch blir det min vän, Pilates..:)))
Får väl se om centimeter avståndet minskar något så småningom...

Så bara lite bilder från mitt badrum. Igen, jag vet!
...men i brist på nåt roligare.

Mina olivträd frodas som bara den! I går klippte jag massa skott och gjorde en liten krans...*Roligt*


Och så till slut, en liten påminnelse...
-Ta ansvar för dina tankar.
Minst lika viktigt, som att vi tar ansvar för våra handlingar.
Ty dessa två går ju hand i hand, eller hur? Och genom våra tankar attraherar vi både det vi älskar eller hatar.
Och inte vill vi slösa vår energi på saker vi inte gillar.
Så se över alla dina inre motstånd och antipatier och låt dem omvandlas till kravlös kärlek.
Det kan kännas svårt, men det går.
Och se, livet ändras...


Japp, det var allt denna otroliga onsdag från mig, till dig!

Puss i rymden till er alla och alla!

Ps.till er som mailat mig: Jag håller på att svara ikapp, så svar kommer. Bara så att ni vet!
Ds.

måndagen den 18:e januari 2010

Mitt rum andas känslor och doftar min dotter...

Och är med i Vakre Hjem nu..:)

Här kommer mängder av bilder, samt texten likaså.

Hoppas ni gillar..:)

-Detta är det rum som var mörkast och kändes minst när vi köpte vårt hus för tre år sedan.

Det var lila i olika nyanser av lila och för att komma dit fick man passera en trång korridor utanför, som lystes upp av en kall spotlight. Det var instängt och icke vår stil. Så en vinterdag samma år, började mannen riva. Han rev tills inget var kvar, utom den ursprungliga panelen. Och plötsligt hade vi ett utrymme där ljuset flödade.

Och med et par omgångångar vit färg på både väggar och golv, hade vi en efterlängtad mysvrå.

Efter en tid insåg vi dock att detta utrymme inte utnyttjades som vi tänkt. Vi var aldrig där och då kändes det självklart att något måste hända. För vår filosofi är att alla ytor i ett hem ska användas. Och jakten på spröjsade gamla fönster uppstod och gick bra. Vi fick tag på gamla fönster från ett växthus och så var vi igång igen, att bygga upp det som tidigare revs. Fast denna gång i ljusets tecken. Och genom att bygga in dessa fönster, lyckades vi med det och uppnådde äntligen det utrymme vi sökte. Ett rum fyllt av dagsljus som flödar från alla håll. Ett kreativt andningshål för arbete och inspiration, samt en fulländat vrå till vår dotter att bo i när hon pausar i sina studier i Göteborg och hälsar på oss här i Skåne.

Detta är också det rum som oftast byter skepnad. Just nu är det vinterklätt. Saker som stått i uterummet i somras, bor nu här, tillsammans med favorit klänningar och utgör ramen. Smycken på ett bokställ gifter sig bra med gamla släktfoton, på ett litet nött bord som räddades från tippen. Spetsar i en gammal trälåda med fack, värmer en vägg. Medan en väderbiten planka som agerar hylla värmer en annan, tillsammans med gamla böcker och dukar. Rostig gammal verktygslåda prydd med ängelbild får fullkomna fönstret. Och genom denna saliga blandning av saker, uppnås de konstraster som tilltalar oss i detta hem. - rufft och romantiskt.

Här inne räcker att sätta sig ner en stund och tankarna börjar spinna. Här andas det känslor och det är som väggarna viskar sina hemligheter sen de befriades från alla tapetlager. Hemligheter som jag tacksamt tar emot och försöker förvandla till något fysiskt.

Jag jobbar vid datorn, syr, pysslar och målar. Och för att inspirationen aldrig ska tryta, lägger jag mig på den gamla järnsängen, sticker näsan i kudden och låter doften av min dotter ge mig kraft och ro.

självporträtt av min Hlíf sen "02

Japp, dryg som jag är så visar jag detta idag på min blogg.


Min hyllning till vår lilla konstnärinna Hlíf.
En oerhört ödmjuk fin ung kvinna, som vet vad hon vill
och står stadigt med båda fötterna på jorden.

Med en talang, som hon valt som livets väg,
går hon nu sitt andra år på HDK i Göteborg, med inriktning textilkonst.
Och inget skulle kunna passa bättre.

(och nu tycker hon förmodligen att jag är jättepinsam..:)

Som en lycklig amatör, är jag fullt medveten om att bildkvalitén kanske inte är den bästa för en tidning, men jag är så nöjd.
För min del är det känslan jag är ute efter, och det jag hoppas varje gång jag tar en bild, kunna förmedla...

Puss och kram till er alla mina fina!


söndagen den 17:e januari 2010


Hej mina ljuva!

Nu ska jag alldeles snart sova, men jag tycker så synd om mig själv att jag var tvungen att skriva av mig lite. Tror faktiskt inte jag somnar annars..:)
Fast jag har ju sovit nästan hela dagen. För jag har ont i magen och huvudet, släng av feber och så ont i tandköttet...IGEN!
Alltså, jag var ju sjuk i december...*morr*
Men, men, förmodligen är det sockerförgiftning. Kroppen har helt enkelt fått nog och nu när jag försöker trappa ned mitt intag, säger den emot. Cold turkey, helt enkelt. Fy! Och ingen att skylla på annan än mig själv. Så är det när man faller för frosseriet!
Japp, så är det.

Och med detta sjukt tråkiga inlägg, lämnar jag er NU!
Skuttar in i drömmarnas värld, igen, där jag hoppas få...
massa sol och värme och fågelkvitter.
Doft av nyklippt gräs, vid en strand där jag doppar tårna i sanden och blickar över mina älskade rapsfält.
I en värld där det inte finns en massa frästelser att falla i..
.*suckar av välbehag*
Och vem vet, vi kanske träffas där!


-För ni vet ju, hur viktiga drömmar är..!

Go´natt...

fredagen den 15:e januari 2010

Go´kväll alla goda!

Bara en liten puss i rymden till er denna fredagskväll, för att ni är så underbara!
Tusen tack för alla ljuva ord om det lilla dockrummet. jag blir så himla glad och förvånad att ni ger er tiden. TACK!

Den bästa helgen önskar jag er alla!

Och så tänker jag inte skriva mera!...nu blev ni lite förvånade va..?!..;)
Men, men, det är viktigt att veta när man ska vara tyst också..:)
Och så ses vi på måndag istället, för helgen tänker jag fylla med tankar och umgänge. Japp, en helt ok kombination, faktiskt.

Och så bara lite bilder från en hörna, som ni sett massa gånger förr...

Sköt om er och de era!
Njut i nuet och andas lugnet.
och på det...
min största kram..:)

onsdagen den 13:e januari 2010

Att leka är viktigt...


Och idag lekte jag!


För i fredags när vi var och jobbade, fick jag titta i familjens källare och jag...dog!
Sååå fina grejer som stod där..*ryser av välbehag* ...och där stod bland annat detta underbara gamla skolrum!
Fattar ni att mitt svaga hjärta började skutta?!?
Vet ni, det är köpt i Frankrike på en Brocante för många år sedan. Och när jag stod där och ojade och svettades av omedelbar kärlek till denna skönhet, sa kvinnan i huset..."ja men Gúa, du får gärna låna det!"

Ja, tack!...sluddrade jag lite halvlamt till svar, (tror jag) Och på den vägen är det.
Så när jag igår satt och pysslade var det små böcker, lite tavlor och sånt smått som kan bo i detta lilla vackra rum. För inte har jag något sånt smått på lager. Fast jag snodde faktiskt några få små detaljer jag hittade i en Legolåda..:) Och sen flög tankarna,"vad kan man använda istället för liksom", och jag sprang runt som en ivrig höna och letade i lådor och boxar och, ja, ni fattar..:) Och det var sååå roligt..:))))))

Och nu bara känner jag hur huvudet spinner och jag vill ha ett dockhus!
Eller ännu hellre ett stort skåp, som jag kan inreda efter humör och leka med olika stilar och influenser.
Japp, och går jag på dagens känsla så får det bli vårens planering..:)

Här kommer massa bilder och ni får verkligen ursäkta kvalitén. Jag hade svårt att fota det.
Men hoppas ändå att ni känner en liten känning av mina känslor..:)
Jag tänkte ett gammalt skolrum omgjort till ett modernt arbetsrum/skaparrum i min stil förstås..:) Hur skulle jag kunna trivas bland dessa mörka väggar?
Och med fantasi och lekfullhet, blev det ganska trivsamt.
Jag har i varje fall sprungit onödigt ofta förbi idag och pillat lite...*thi,hi,hi*

Så vackert precis som det är, men jag
kunde inte motstå att inreda lite..:)

Tygrullar i en Champagnelock, eller vad det nu heter..:)

Och så var det slut!
Och nu hoppas jag att ni inte tror jag har blivit mera galen än vanligt..:)
Fast vaddå, så roligt som jag hade, är det nog helt ok..;)

Största kramen till er alla mina fina!
Tusen tack för alla varma ord om gårdagens inlägg!
Det värmer alldeles extra, erkänner jag villigt.

NI ÄR SÅ BÄST!