Onsdags påminnelse...

Hej alla mina ljuva vänner!
Hoppas ni mår bra.
Det gör jag i huset kaos..:) Ville bara dela med mig av det som upptar mina dagar. japp, en del av dem i alla fall..;) Och en text som jag har inramad, som en av mitt livs påminnelser, får flyta med. Nåt som jag så ofta tidigare har skrivit om och som så ofta röjt mina vägar, genom årens lopp, hoppet.
Ty utan hopp är vi segrade...

Det finns ingen bättre medicin än hopp.
Ingenting mer stärkande än tron på att varje kris har en lösning. Förmågan att hoppas gör det möjligt för oss att möta vardagslivets prövningar. Den påminner oss om att vad som än händer kommer vi att övervinna det. Ingen behöver vara ett offer utan hopp, få situationer är helt ohjälpliga. Med hopp kan vi förvandla en personlig tragedi till en seger. Om situationen inte låter sig ändras, kan vi ändra på oss själva för att klara den.
För dem som tror är hoppet sannerligen odödligt.
-Leo Buscaglia

och druvorna börjar väva sin väg längs taket...skönheters spegelbild

tidningar, ett fridfullt nöje på denna plats.
Ser ni att det skymtar i min postpåse, som nu har blivit
servettgömma..:)
Röjning pågår.
Men tyckte bara att det var så vackert.
Helt ostylat i all sin enkelhet...

och en tacksamhet uppstod över det faktum att,
det är mitt.
Och jag bugar av lycka...

Tack för alla glada tillrop om planteringsbänken...*roligt*
Mannen är så glad att han bygger för glatta livet..;)
Just nu en torkställning...*ni är bara bäst*
och jag jublar..:)

Må bäst!
Ta hand om varann och njut av nuet.
Och kom ihåg...hoppet.
-Den sol som följer regnet...

Största kramen...

Återvinning...

Hej alla mina goda!

Just nu är jag nog en av Sveriges lataste bloggare...*sorry*
Dagarna används till massa kreativa saker som jag vill göra och...det är sååå roligt..:)
Vi försöker få ordning ute innan Daniels student. Och sakta men säkert går det framåt.
Mängder av annat dyker också upp och så får jag inte glömma detta, och absolut inte detta! Jah, ni vet. Känns lite som huvudet snurrar mera än vanligt just nu..:)
Så får vi massa gäster hemifrån Islandet vårt...*längtar*

Men för att ni är så himla trygga och underbara och kommer hit, trots min frånvaro, ville jag visa er mååånga bilder på planteringsbänken, som min man har snickrat klart idag.
Jag är sååå nöjd! Tycker att den är superfin och känner att saknaden av min paradisbuske, minskar för var dag..:)

klockan tolv idag...återvinning:)
från mitt uterum...

en samling på nät, i en gammal fönsterram...

titta, pärlhyacinterna blommade...otroligt!

och så syréner..*underbart*!lite rost...

på min stora bänk!

är så nöjd med att den är snickrat av...
lastpallar.
Gillar återvinning...och så mera syréner och en glasburk,
full med gammal spik...gillar ju rost..:)
och så andra sidan...

Väderbitna gamla lerkrukor...

gammal fönsterhake får agera låsanordning...

Snip, Snap, Slut...

Hoppas att blogglusten och tiden, återkommer inom kort.
Men nu ska jag lägga mig i badkaret och bara njuta!

Sköt om er alla mina vänner...
tusen tack för att ni tar er tid att komma hit!

Må bäst och ha en härlig ny vecka!
Största kramen till er alla...alltid!

Tjingeling...

Sortering...

Hej mina goda!

Oj, nu blev det visst en liten bloggpaus i Lakritsvärlden. Inget planerad, men ganska så behövligt..:) Tiden har använts till diverse saker. Saker som ska ställas undan och i ordning. Tankar som tar tid, har fått ta tid. Sortering, helt enkelt, både i livet och...tillvaron.
Att inte glömma alla projekt!
Och eftersom jag inte är någon vidare planerare, men ack så bra "dra i gångare" och så sitter jag som nu och vet inte alls vad jag ska börja med, för att nå slutet..:)
Men det ger sig nog, för om det är något jag ogillar, så är det oreda. Och då blir jag lite stum.
Precis som just nu, då jag inte har så mycket att berätta. Så nu tänker jag fortsätta min sortering och se...orden börjar snart flöda igen..:)

Lite bilder från ett av mina projekt just nu...uterummet..:)
I ena änden...
En säng till! Denna är en av de två hela, av de två och två halvor..;) De två saknade halvorna, har vi inte fått ännu. Fast det gör inget. Det finns säkert massor av användningsområden för mina halvor..:) Hänger ni med?!? Hoppas det..:)

blir fint när druvorna börjar mogna...mmm...*längtar*

och i andra änden = Köksdelen..:)

Japp, nångång blir det väl som jag vill..:)

Största kramen min till er alla, underbara...
Må bäst...alltid!

Så ses vi snart igen...

Sömngångarens bekännelser...

Hej mina goda!

Låt mig berätta...
En vecka innan min konfirmation, för sisådär hundra tjugonio år sedan. Så vaknade jag vid elva tiden och när jag gick förbi spegeln i hallen, skrek jag. Så högt, att huset darrade! Min mamma som stod i köket och bakade i vanlig ordning en lördagsmorgon, tappade degskålen, som gick i tusen bitar. Och kom ut i ljusets hastighet, alldeles säker på att jordens undergång var ett faktum.
-"Vad är det som hänt", frågade hon. Och precis när hon släppte de orden, så började hon skratta.
Jag tittade på henne, alldeles förtvivlad. Nyvaken, i trosor och en T-shirt stod jag där med förskräckt min, tårögd och svarade..."jag vet inte"! Jag måste ha gjort det i sömnen"!
Och mamma, bara fortsätter skratta, så tårarna sprutade.
Jag glömmer det ALDRIG.
-"Men sluta skratta! Detta är inte alls kul!...alltså jag ska konfimeras om en vecka"!
"Tycker du att det är så roligt". Och vid det laget så stod jag och störttjöt.

-"Förlåt älskling", sa mamma. "Men, det är bara så roligt och jag väntar med spänning på vad frissan hittar på nu. Hur hon ska sätta fast nejlikan"!?!

Japp, det var nämligen anledningen till denna morgons skratt för över hundra år sedan.
Jag, den kreativa tonåringen. Hade klippt mig. Själv, vilket jag fortfarande idag gör. Men där var det första gången. Och det såg roligt ut, kan jag bara lova. Och den ångest jag upplevde vid min egen åsyn i spegeln, glömmer jag heller aldrig..:) Och i min desperation, försökte jag få mamma att tro att jag hade gjort det i sömnen!
Jag som skulle ha en sån fin håruppsättning, hade nu så kort hår att jag hade platsat i marinen på direkten. En vecka innan konfirmationen!
Men, men... jag konfirmerades och tänker skona er bilderna, av en tjej i en klockskuren blå kjol, blåa klackskor, vita kortstrumpor och en kortärmad vit blus. Med barnsligt runt ansikte och hår så kort , att nejlikan fick limmas fast. För den skulle bara vara med!
Idag skrattar jag åt det, precis lika innerligt som min mamma, den morgonen för så länge sen.

Och håret, det förblev kort i många år framåt. Vi kan egentligen säga att det var morgonen, då min punkperiod smög sig in. För en kort tid efter denna pärs, så blev stubben kolsvart och matchade bra mot det svarta läppstiftet och de svarta naglarna. Och kjolen byttes ut mot slitna tajta jeans och blusen mot en nättröja ..:) Men nog om det.

Det jag försöker komma framtill, är att imorse när jag vaknade, upplevde jag en dejawo, av denna morgon i urtiden. Förutom att skriket stannade i halsen och mamma var inte på plats, tyvärr.
Anledningen var inte mitt hår,utan...SE BILD!

Skåpet har ändrat färg!

Och inte f.. vet jag hur?!?
Jag måste ha gjort det i sömnen..;)

Men, nånstans så känner jag att, det kommer gå bra. Jag gillar det, faktiskt. Och är lite nöjd att mina impulskänslor, fortfarande är så starka. Trots ålder och tidigare erfarenheter..:)
Och jag blir lite löjligt glad när jag tittar åt dess håll. Fnissar lite tyst och hjärtat slår lite extra slag. Jag har i över ett års tid, drömt om ett krusidulligt skåp i just denna färg. Och nu...har jag ett. Tack vare att jag går i sömnen..:)

Och som om inte det vore nog.

Utan, ska det stå här, så får golvet bli vitt..*drömmer*

Och om inte mannen går med på det, så får det flytta upp i fönsterrummet igen. Och postskåpet ner hit och bli VITT! Ha,ha,ha...det blir ett ångestladdat moment för min käre man.

Under tiden han funderar på det.
Ska jag slå vad med mig själv, hur länge det dröjer, innan min lilla "krusidull", blir vit igen!?! (Men det tänker jag minsann inte nämna för honom...*BLINK*)
Jag lovar att berätta slutet...en annandag..:)

Tusen TACK för alla varma hälsningar!
Jag är så glad..:)
Ni är så fantastiska och jag hoppas kunna fortsätta locka er hit, till min lilla lakritsvärld, med eller utan färg!
Puss på er alla!
Och den bästa dagen önskar jag er, med massa värme och mys. Goda skratt och överraskande impulser...:)

Största kramen...
NI ÄR BÄST!

GRATTIS Hildur...

Som vann tävlingen om Sveriges härligaste inredningsblogg!

Det är hon väl värd och jag unnar henne det helhjärtat!
Och hennes blogg kommer att platsa som handen i handsken på kanal5.se

Själv pustar jag ut!
Nu är det klart och det känns som att slänga av sig en tung kappa..:)
Men det har varit såååå kul och en underbart givande resa. Tack Kanal 5, att jag fick vara med på detta fantastiska äventyr!

Nu fortsätter jag med min dagbok här i min lilla Lakritsvärld. Fokuserar och blickar framåt, på vägen mot nya äventyr..:)

Största kramen återigen till er alla och en härlig kväll..:)