Hej i natten alla mina fina!
Nu var det längesen jag var här, och ändå så har ni mina solar, lämnat mängder av varma hälsningar, fina, fina ni!
Tusen Tack!
Och livet rullar på, eller hur?
Sommaren är slut och jag gillar hösten.
Det var så skönt att känna mitt vackra hemland just denna tid. Det är som om naturen kryllar av energi. Hela altet hade en aura liksom, och lugnet greppade tag om nuet. Det var som om tiden stannade i forsarnas ändlösa resa. Och ändå, mer än någonsin, insåg jag meningen med orden ingenting varar för evigt.
Jag såg, för första gången de igengrodda stigarna som jag trampade som barn. Först kände jag sorg, för att lika fort känna glädje. Det är ju nya fötter, som trampar nya stigar. Och då svalde jag det faktum att mina stigar fortfarande finns, fast på en helt annan plats!
Jag besökte samma människor som alltid, men denna gången byttes någras kök ut mot deras gravsten.
Det var påtagligt märkligt.
Fast jag satt och berättade och småpratade som alltid. Och vet ni, jag hade huvudet fullt av kloka svar när jag lämnade dem.
Det var konstigt. Men på samma gång en slags uppenbarelse av mina egna tankar och känslor. Ja, hela min tillvaro om jag är ärlig. Det var som att jag äntligen förstod att det som varit, har varit. Och det som är nu, är jag på min plats i mitt liv, i Sverige. En upptäckt inte helt utan vemod. Konstigt kanske, eftersom jag bott här i tjugo år. Men så kändes det i alla fall.
Inte minst den dagen då jag satt vid min lilla mammas säng, och hon pekade på en bild från mitt hem och frågade, "får jag sova här när jag kommer och hälsar på"? Och jag svarade "självklart, om du vill. Du får välja vilken sovplats du vill". Inte så märkligt kanske, om man förbiser det faktum, att vi båda två vet att hon aldrig mera kan komma och hälsa på.
Men så är det bara för oss alla, life goes on. Och det gäller att ta vara på de timmar vi har.
Och jag försökte verkligen samla kraft i min magiska Islandspåse. För jag vill fortsättningsvis vända upplevelser och erfarenheter, till ett liv i harmoni med tanke och känsla.
Vi får väl se hur jag lyckas..;)
Och nu har jag snurrat så det räcker och ska gå och lägga mig..:)
Inga nya bilder har jag heller att visa, så ni får nöja er med välbekanta saker i ett försök att visa samma plats, fast olika användningsmöjligheter. Det gillar jag..;)
Största kramen min till er alla mina fina!
Hoppas ljuset skutter runt er, och att ni tar vara på dagen och kommer ihåg att uppmuntra, krama och berömma er själva och era kära.
Puss...
*pssst*...Tänkte vara lite dryg och tipsa om min dotters blogg.
Jag gillar så hennes mod och älskar hennes alster (förstås..;)
Klicka HÄR om du vill kolla.
