Till Marthina...

bild: Marthina

Som ni vet mina vänner, så ändrar vissa dagar tanken. Man stannar upp, reflekterar, och känner den stora tacksamheten. I söndags var en sån dag. Jag stod där i min lilla butikbubbla, då Marthina dök upp. Jag känner inte henne personligen, men hon skulle hämta en sak jag reserverad åt henne. Och när hon kommer in med sin mamma, ber hon mig om ursäkt för att hon inte kommit tidigare, "min man har nämligen precis gått bort".

Vad säger man då?

Jag hade inte så många ord vet ni, utan jag av henne en lång kram. En sån där ni vet då man bara känner. Jag kände hennes sorg.
Jag såg hennes sorg.
Jag till och med kunde dofta hennes sorg.
Även när hon så modigt log mot mig, så speglade sig den där i hennes ögon.

Vi pratade en god stund, och jag blev mycket berörd.
För jag kände så igen det hon berättade.  Friska människor mitt i livet, på väg mot målet. Barn, egenföretagare, renoveringar etc. Livet är fullt av förväntan, tillit och drömmar. Och så bara dras ett sträck. Man liksom knappast hinner blunda innan det förändras för evigt.
Man säger hejdå till varann på morgonen, "ses ikväll" och tar dagen lika självklar som gårdagen.
Marthinas man skulle bara springa en runda, men han kom aldrig hem. Och han kommer ALDRIG mera hem.
Men hon och deras söner är ju kvar och det är de som tillsammans får möta livet på väg mot målet. De får hitta nya vägar, på en annan sida om strecket. I sorgen.

Jag vet inte riktigt, men jag bara behövde skriva detta. Jag bara känner så med dem, och har tänkt på dem varje dag hela veckan. Skickat varma tankar, helande färgtankar och kramar. ja, för det kan man med tanken, testa bara! Men idag har det liksom varit ännu mera, för idag fyller Martina år. På farsdag.

Hur mår man då?

Jag vet bara att jag ber det goda ta väl hand om henne och hennes familj och ge dem den styrka och mod de behöver för att så smått komma vidare mot livets glädje.

Ni hittar Martina här, om ni vill skicka henne en hälsning.
Vilket jag tror att hon så skulle uppskatta väldigt mycket.

Och kära ni....
Glöm nu inte att förlåta, älska och uppskatta varann i nuet.

Stanna till bara ett ögonblick, blunda och dofta!

Jag vet att vi så gärna glömmer det, men låt detta lilla inlägg från livet

 bli ännu en påminnelse ...

Stor varm hjärtekram till er alla underbara människor ♥