Just do it!

Just do it!

fredag 19 september 2008

Fredagskrig...

I dag känner jag mig som en krigare!

Vad gör man när en liten kille blir utfryst av sina bästa kompisar?!
Jag blir ledsen och...förbannad!
Hur kan man tillåta nioåringar att frysa ut någon?!

Jag känner en förtvivlan för att jag känner igen omständigheterna.
Min äldre son blev totalt söndermobbad som barn och jag har fått nog av sånt.
Kan inte räkna alla de nätter som vi satt och han ville inte leva längre.
Han var åtta år!

Jag avskyr när barn inte är snälla mot varann.
Avskyr när vuxna inte tar sitt ansvar och tar tag i det!
Jag har varit där.
Den lilla tjejen som hela lektionerna tänke på en väg att inte behöva gå ut på rasten, var jag!
Försökte gömma mig på toaletterna, utan någon större framgång.
Som oftast resulterade i att jag stod ute, med ansiktet vänt mot en vägg och räknade hur många snöbollar de hann kasta innan rasten var slut.
Hur än jag försökte smyga så såg de mig, dieselkon...
ful, fet, luktar illa!
Mobba...fanns inte ens ett isländskt ord för då.

Vet ni att om det är något som får mitt hjärta att brista, så är det små barn som inte mår bra.
Och vuxna som blundar i sin feghet.
Syrebristen blir total, jag kvävs!

Rättvisa har varit mitt ledord i livet...i alla lägen!
Ett barn kan man bara skydda till en viss del, tyvärr!
När de är små,så funkar det, men sen när de blir äldre...då är det enda som gäller att som förälder, ha lyckas med nyttiga värderingar och egenkärlek.
En matsäck som vi är skyldiga att ge dem!

"Välj dina vänner, låt inte andra välja dig"...har varit mina ledord.
Ingen ska någonsin ha rätt att göra dig ledsen.
Ingen ska någonsin bestämma åt dig.
Berätta...alltid!
Tillsammans är vi starka!

Och det värmer när jag hör min nittonårige son upprepa dessa ord till sin lillebror.
Och han kan verkligen det, för hur tufft det än var, så valde han själv!
Den rätta vägen.
Trots att den nog var så mycket svårare, än att låta någon annan välja och trots att han har en alldeles för tung erfarenhets ryggsäck...så gjorde han det.

Så alla ni mammor som tycker att det ni säger, går in genom det ena och ut genom det andra...fortsätt tjata!
Lyssna...
Stötta...
Uppmuntra...
Krama...

Det ger resultat..!

Den bästa helgen till er alla mina underbara vänner!

Tack för att ni finns!

Kraaaaam....

26 kommentarer:

Hem och Lycka sa...

Mobbing gör mig så ARG! Har själv blivit mobbad så jag vet vad ni går igenom. Skickar en stort styrkeKRAM!

Veronica sa...

Jag har bara en sak att säga om ditt inlägg! AMEN!
Precis så är det.
Vi kan försöka skydda dem mot allt ont men det går inte. Men det är vi som då ska finnas där till hands, vara den som tar emot dem när de faller, hjälpa dem att resa sig igen och med högt huvud ta sig vidare i livet.
Mer kan vi inte göra.
Vi får bara förlita oss på att vår kärlek och omsorg räcker för att stärka våra avkommor, våra änglar.

Och att H inte gör något mot sina plågoandar visar enbart att ni lyckats göra honom till en ödmjuk och sympatisk människa. Han vet hur man ska bete sig och jag tror aldrig att han ens skulle komma på idén att göra så mot någon annan.

Du vet att du gör rätt.
Kolla bara på dina två äldsta!

Puss till dig och krama liten.

Jema Rose sa...

Sorgligt med mobbing...jag har själv råkat ut för det..!

STOR kram från Jenny

<3

inga Heiddal sa...

Ekki segja mér kæra vinkona að sagan sé að fara að endurtaka sig????? Sendu mér mail ef þetta er eitthvað sem þú vilt tala um eða hringdu í mig. Love You og góða helgi. INGA

Stämningsfullt sa...

Jag blir så arg och ledsen när jag läser ditt inlägg!
Jag och sambon diskuterade just mobbing igår. En flicka som bor här i vårt samhälle har varit tvungen att flytta och byta skola pga att hon var så mobbad... Jag kan inte förstå hur det fungerar här i världen ibland! I det här fallet är det flickan som blir straffad - ännu en gång! Om någon ska byta skola så är det de som mobbar!
Föräldrar måste våga ta ansvar och kunna se att deras barn kanske inte är helt perfekta. Självklart nekar barnen om de konfronteras men som förälder ser man om barnen ljuger....Då kan man inte blunda för det!
Om föräldrarna till mobbarna vågade inse och ta tag i problemet och sina barn (och inte vara så rädda för att inte vara perfekta) så tror jag att problemet skulle bli mindre. Samtidigt måste skolorna ta mer ansvar! Även de vill ha "ett bra ansikte utåt" och väljer ofta att blunda.

Vi pratar ofta med vår dotter om sånt här. Om hur det känns och hur man ska vara, behandla andra osv....

Jag tycker så synd om din kille!
Har ni pratat med skolan och föräldrarna?
Blir det inte bättre så går det faktiskt att anmäla skolan. De har ansvar för våra barn när de är där!

Hoppas ni får en bra helg nu...
Ge din son en stor kram från mig!
Och en stor kram får du med :)

Katarina sa...

Men älskade vän!!

det här är ju inte klokt!!!
Så får det inte gå till...inte i Sverige...idag...efter allt som uppmärksammas i media nu för tiden....
De är ju så små!!!
Det gör mig sååå ont....
går det inte att prata med kompisarnas föräldrar???
det är ju inte klokt...

De som mobbar är ju ofta själva väldigt svaga och osäkra.....
Hur är de när de kommer en å en???
Kajsa har två tjejer i sin klas som är vansinnigt elaka när de kommer ihop....men var för sig är de som andra människor....det är märkligt!!
Jag tror precis som du skriver att det allra allra viktigaste är att vi föräldrar....tröstar, lyssnar, kramar, älskar, bryr oss...och rycker tag i problemen.....

Hoppas det löser sig gumman!
ha en fin helg i alla fall...
Kraaaam

Inredningsbloggar sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lilla huset på prärien sa...

oh guá!

vad hemskt, barn kan verkligen vara vedervärdiga. jag gråter en liten skvätt när jag hör din berättelse. det är någonting jag funderar väldigt mycket på. mina barn är ju ännu väldigt små så de har inte hunnit märka av sådant särskilt mycket ännu. men jag vet ju att det kommer. och att jag då måste finnas där. men hur hittar man vägar ur någonting sådant? jag hoppas på att vara lika stark som du är!

kram jenny

rosenskära sa...

Jag gråter. Åh vad det gör ont. Att inte kunna ta bort det svåra, att vara tvungen att dra undan skynket som avslöjar det fula och onda.

Och mitt i alltihop - en mamma och en storebror som VET. Som har tagit sig ur det och som varje dag finns där och lyssnar, frågar och kramar.

Vill träffa dig.

Lena

envilsenloppa sa...

Jag blir bara så ledsen och så besviken . Jag förstår inte heller , var är de vuxna ?? Vuxna måste vara närvarande hela tiden i skolvärlden , det finns saker som händer hela tiden .
Jag har som tur är aldrig blivit mobbad , men däremot stöttade jag en mobbad kille i min klass i grundskolan och han glömmer det aldrig , hur jag sa ifrån och inte tolererade och det gör mig så stolt , att jag vågade .
Jag hoppas att det blir någon ordning för din lille goding , annars kommer en ilsken Loppa farande och läxar upp både lärare, föräldrar och ungar .

Tänker på er !!
Kärlek / Lotta

Pampy sa...

Skönt för din yngste att han i alla fall har en äldre bror/kompis o en mamma som verkar väldigt snäll!! Rocks to rely on, det betyder mycket. :)

Sirrý Jóns sa...

...ég fór að gráta hérna í vinnunni þegar ég las þetta innlegg. Þetta er svo sorglegt og svo sárt að lenda í svona ogmaður verður svo einn og lítill eitthvað. Ég vina svo innilega að allt fari á betri veginn og að þetta lagist fljótt.

Annars ekki hætta að blogga, það er bannað, mátt læsa því mín vegna (bara ef ég fæ lykilorðið samt!) en ekki hætta. Þú skrifar svo fallega og hreyfir við manni á einhvern undarlegan en skemmtilegan hátt.

Ég elska ykkur öll og var svo leið að hitta ykkur ekki þegar þið komuð!

Kv. Sirrý "í hreiðurgerð"

mormorelsie... sa...

Håller fullständig med dig,från en som blev mobbad i skolan som liten.
ha det gott
ninni

Sigga sa...

Einn andskotans ganginn enn.

Heyrumst, knús Sigga

Berglind sa...

maður er bara svo varnarlaus gagnvart þessu, það er það versta, en knúsaðu hilmi minn og vonandi lagast þetta. elskaþigogþína

lottens vita och gröna sa...

näääää fy, skulle kunna svära så förbannad blir jag och ledsen, när barn är ledsna och inte får vara med svider, vad är det för värld som vi lever i, vår dotter ha r också haft en plågoande efter sig sedan hon började 6års, vidriga ord väser han till henne och hotar om både det ena och det andra...ibland vill hon inte gå till skolan alls, hon orkar inte hela tiden vara beredd. vänskap som är så fint och bärande , hoppas att h hittar andra som kan hjälpa honom med att mura försvar och ignorera, fy fasen vad jag känner med honom och alla andra mobbade! varmkram till goa mamma och lille han//lotten

Lockas lilla längtan sa...

Fy Faan! Det är vad jag känner för sådant beteende. Jag arbetar med små barn i förskoleåldern och tyvärr kan man stöta på det här beteendet redan i fyra fem års åldern. Jag upplever att det till största del beror på de värderingar och det beteende barnen har med sig hemmifrån. När man talar med föräldrarna om detta, är barnen i princip alltid oskyldiga och har ngn urkäkt för sitt handlande. -Han ÄR ju fet och ful, då måste ju X få säga det. Det är ju sant, eller ska han ljuga? Det är därför bra att vi faktiskt har en LAG som sägger att vi inte får utsätta varandra för kränkande handling. Jag skulle ALDRIG kunna blinka för detta problem, det är som att ge upp kampen.. Aldrig. Sorry, men det här gör mig riktigt arg....

Kram Veronica

Lilla Blanka sa...

Goa..åh vad ledsen jag blir när jag läser om dig, storebror och lille H..*KRAM*

Om det är nåt som gör mig riktigt riktigt upprörd och ledsen är är det när någon blir illa behandlad..det är så otroligt sorligt, man blir så besviken...

Stora kramar till dig min goa vän och en bamsekram också till H..!

Tänker på er..!

Kraaaam..må väl..krama varann,
Mia

chic and cosy sa...

Tack för din underbara blogg som ger inspiration o tankar...
Blir så förtvivlad när jag läser om mobbing!
Vi föräldrar bär det största ansvaret för våra barn o det gäller för oss att visa våra barn att alla är unika, det finns bara en av oss var... och ingen kan allt men alla kan något.Vi vuxna måste kunna "läsa mellan raderna" o våga ta tag i det svåra.
Om inte vi gör det vem ska göra det då, våga fråga, våga öppna ögonen o våga konfrontera. Ingen ska behöva utsättas för detta hemska.
Kram o glöm inte att "just DU är värdefull som du är"
Ewa

synne sa...

Hej där.
Så hemskt det är när barn mobbar.
Ungar är så utstuderat elaka.
Men det verkar som han har ett stort stöd i sin storebror och det är jag glad för.
Skulle önska man kunde tala med ungarna och fråga dem vad de tänker på när de fryser ut en liten kompis ut ur gemenskapen.
Tänker på er allihopa.
Storkramen från mig.
Synne.

Lorei sa...

Åh, så arg jag blir!!!! Mobbing är det vidrigaste man kan möta som förälder!
Har själv varit utsatt som liten. Tack och lov slutade det när vi flyttade till Arboga när jag var nio. Dottern har varit utsatt för elaka saker som aldrig gick så långt som till mobbing, gud vare tack.

Det finns ingenting som som gör en så till en TIGER!
Det viktigaste är, som du säger, att finnas där och stå för de värderingar som är viktiga.
Kämpa på och ge sonen en låååång kram!

Under en vind sa...

Vilket starkt och gripande inlägg, du beskriver det hela sååå bra!

Varmar kramar!

StyggaLillaLoppan sa...

uschiamej - skickar en massa positiv energi och styrkekramar till er...

Madicken´s sa...

Man känner sej jävligt maktlös i vissa lägen i livet...Gastkramande känslor att man bara vill försvinna då man inte vet vad man ska ta sig till.Tröstade just min dotter förra helgen då hon saknade sin förre pojkvän och sa åt mej att hon inte vill och orkar lev längre.

Man måste som förälder blanda sig.Kanske du kan gå in i klassen och berätta vad du upplevt och vad din son går igenom...
Kämpar kramar åt er!

Annas Vita Hjärtan sa...

Hej vännen!

Åh ditt inlägg gick rakt in i hjärtat! Det är så orättvist mot barnen som blir mobbade.
Jag bara undrar var är de vuxna i samhället??? Var är de som borde se att det förekommer och stoppa det. Det är inte lätt att se eftersom det ofta förekommer när barnen är själva, men hur ska man annars göra. Alla borde prata med sina barn om mobbing, vare sig de blir mobbade eller ej.

När jag var liten blev jag själv utsatt och mina lärare såg det, utan att ingripa...

Att ge barnet all sin kärlek och styrka gör våra barn starkare i alla fall. Jag hoppas att allt löser sig till slut!

Kram Anna

EVA AGNES sa...

Stor, stor kram till dig och dina båda pojkar. Jag blir så ledsen av att barn inte mår bra och inte vill vara i skolan. Det är en grym värld om inte de vuxna gör något åt det.
Skolfolket bara måste det i dag.
Du har rätt att få se skolans plan på området mobbning. Rektor och skolansvariga blir åtalade om de inte har en sådan och inte gör något åt mobbningen.
Så det så!
Ta nu itu med skolfolket och kräv handlingar.
Kram igen till er alla. Tänker på er.
Eva Agnes