Mitt rum andas känslor och doftar min dotter...

Och är med i Vakre Hjem nu..:)

Här kommer mängder av bilder, samt texten likaså.

Hoppas ni gillar..:)

-Detta är det rum som var mörkast och kändes minst när vi köpte vårt hus för tre år sedan.

Det var lila i olika nyanser av lila och för att komma dit fick man passera en trång korridor utanför, som lystes upp av en kall spotlight. Det var instängt och icke vår stil. Så en vinterdag samma år, började mannen riva. Han rev tills inget var kvar, utom den ursprungliga panelen. Och plötsligt hade vi ett utrymme där ljuset flödade.

Och med et par omgångångar vit färg på både väggar och golv, hade vi en efterlängtad mysvrå.

Efter en tid insåg vi dock att detta utrymme inte utnyttjades som vi tänkt. Vi var aldrig där och då kändes det självklart att något måste hända. För vår filosofi är att alla ytor i ett hem ska användas. Och jakten på spröjsade gamla fönster uppstod och gick bra. Vi fick tag på gamla fönster från ett växthus och så var vi igång igen, att bygga upp det som tidigare revs. Fast denna gång i ljusets tecken. Och genom att bygga in dessa fönster, lyckades vi med det och uppnådde äntligen det utrymme vi sökte. Ett rum fyllt av dagsljus som flödar från alla håll. Ett kreativt andningshål för arbete och inspiration, samt en fulländat vrå till vår dotter att bo i när hon pausar i sina studier i Göteborg och hälsar på oss här i Skåne.

Detta är också det rum som oftast byter skepnad. Just nu är det vinterklätt. Saker som stått i uterummet i somras, bor nu här, tillsammans med favorit klänningar och utgör ramen. Smycken på ett bokställ gifter sig bra med gamla släktfoton, på ett litet nött bord som räddades från tippen. Spetsar i en gammal trälåda med fack, värmer en vägg. Medan en väderbiten planka som agerar hylla värmer en annan, tillsammans med gamla böcker och dukar. Rostig gammal verktygslåda prydd med ängelbild får fullkomna fönstret. Och genom denna saliga blandning av saker, uppnås de konstraster som tilltalar oss i detta hem. - rufft och romantiskt.

Här inne räcker att sätta sig ner en stund och tankarna börjar spinna. Här andas det känslor och det är som väggarna viskar sina hemligheter sen de befriades från alla tapetlager. Hemligheter som jag tacksamt tar emot och försöker förvandla till något fysiskt.

Jag jobbar vid datorn, syr, pysslar och målar. Och för att inspirationen aldrig ska tryta, lägger jag mig på den gamla järnsängen, sticker näsan i kudden och låter doften av min dotter ge mig kraft och ro.

självporträtt av min Hlíf sen "02

Japp, dryg som jag är så visar jag detta idag på min blogg.


Min hyllning till vår lilla konstnärinna Hlíf.
En oerhört ödmjuk fin ung kvinna, som vet vad hon vill
och står stadigt med båda fötterna på jorden.
Med en talang, som hon valt som livets väg,
går hon nu sitt andra år på HDK i Göteborg, med inriktning textilkonst.
Och inget skulle kunna passa bättre.
(och nu tycker hon förmodligen att jag är jättepinsam..:)

Som en lycklig amatör, är jag fullt medveten om att bildkvalitén kanske inte är den bästa för en tidning, men jag är så nöjd.
För min del är det känslan jag är ute efter, och det jag hoppas varje gång jag tar en bild, kunna förmedla...

Puss och kram till er alla mina fina!