Öppet i Mor Ágústas, lördag 11-15 & söndag 12-16

Idag tänker jag på tid. Något som jag gärna uppmuntrar att man ska ta vara på.
Men vad är tid egentligen?
Ett begrepp som går långsamt när man har trist och rusar fram som en fors som vaknat från vinterdvala när man har roligt. I varje fall i känslan.
Jag vet bara alla gånger man har väntat på klockan och nu vet jag nästan aldrig vad klockan är. Och ja, det är verkligen lyxigt. Och jag är oändligt tacksam för det.

Man ska göra det man brinner för.
Men då tänker jag på alla dem som sååå vågar och sååå vill!...men inte kan, för att livet är på än annan plats än viljan. För visst är det så? Alla har vi ju ansvar på olika sätt. Vissa har det tryggt medan andra kämpar och har det svårt. Det kan vara sjukdom eller brist på pengar. Och ofta hör ju dessa två tyvärr ihop, och när det är så, är det enda som gäller att få hjulet att snurra.
Det är krävande och svårt att ha ont om pengar, inte minst mentalt. Ok, om man bara har sig själv att tänka på, men inte när man har familj att försörja. Tänk bara alla föräldrar som skulle ge sin höger hand för att ha råd med exempelvis, fritidsintresse till sina barn. Och tänk på alla barn som har mängder av talang, men som aldrig får uppleva den, bara för att de inte är från ett hem som vi anser vara det förunnat. Usch, ja, jag kan verkligen gå igång på den tanken!
Jag finner det mycket störande att inte alla barn kan få göra det de brinner för, samtidigt som vi tycker det är självklart att de presterar oavbrutet i skolan. Även om de inte tycker om det. Märkligt egentligen detta herrans år och i vår fantastiska värld.

Ja, anledningen till dessa tankar är återigen, tacksamhet. Jag kom nämligen på det innan, att det har tagit mig fyrtio timmar att gör i ordning en soffa och två fåtöljer, utan att jag ens tänkt på det.

Och ni ska veta att jag bugar ödmjukast för att livet har gett mig möjlighet att just nu vara där mina tankar finns. Att få uppleva att pyssla dag ut och in och njuta av varje minut.  Något som jag inte ens hade vågat tänka på, när tiden gick långsamt...


Bilder på den avklädda fåtöljen som ser så enkel ut, men...som tog åtta timmar att fixa, fast den bara är naken. Men alltså I love it! 
Älskar verkligen att hålla på med möler. Och vilken skillnad på dem som inte är omklädda/tapetserade. De gamla orörda har bara möbelspik, medan denna var fullkomligt full av häftstift, (vidrigt), det var så svårt att få bort, att efter några timmar i måndags var mina fingrar fulla av blåsor, och det var först idag jag kunde färdigställa den. Absolut den svåraste snygging jag någonsin klätt av..;)

Men visst blev den bara sååå fin...!

Och nu ska jag tagga ner i mina möbelinlägg 

innan ni spyr på mig..;)

Jag önskar er alla mina solar, en trevlig helg!

-VÄLKOMNA till min butik om ni känner för det..♥

Kram & Kærlighed

//Goa