Hej mina solar!
Hoppas helgen varit vacker och att ni hunnit vila lite..:)

Sitter här och förbannar att jag fått ryggont. Tycker riktigt, riktigt synd om mig själv..:(
Samtidigt tänker jag att kroppen oftast säger till när det är dags att ta det lite lugnt, eller hur?
Men men, det kunde varit värre. Och då kan man ju passa på att fundera lite.
Jag funderar på min förvåning och tacksamhet. 
Förvåning över att min lilla butik fylls med besökare varje helg och tacksamhet över att vara det förunnat. Det går inte att beskriva det med ord.
Jag vet inte riktigt hur allting gått till om jag ska vara ärlig. Allting bara liksom hände, för att jag ville det så mycket. Och jag tillät mig själv att följa den känslan. Med möjligheten som grund, förstås.
Funderar också på vart detta kommer att leda. Men då vänder jag tanken igen, för varför slösa den på saker som fortfarande bor bland molnen. Jag vet mitt mål, det räcker i stunden.

Jag funderar också på att jag igår stöttade min tjugotreåriga son att sluta sitt jobb. Förmodligen något nån skakar på huvet över, men jag kan inte se honom falla isär som människa, bara för att han tog det första bästa jobbet han erbjöds som arbetslös. Jag tror på att det kommer att leda till något gott.

Japp, och då vet ni det min käraste kära!... som gör mina dagar ljusa och varma med era besök och ändlöst stöttande.

-Må veckan vara vänlig mot er alla. Njut i stunden och ångra inget.

Kram & Kärlek ❤

//Goa