Just do it!

Just do it!

onsdag 1 april 2009

Tacka vet jag telefonförsäljare...

foto:Maria Isabel Hansson
Hej alla underbara!

I morse när jag vaknade hade jag en värkande, åldersnoja!
Jo, men det är sant. Inte bara för alla vackra linjer som uppstår dagligen, utan applåder.
Utan mest för att...jag kan inte längre sova på morgonen, även om jag får. Det kopplar jag direkt till...åldern.
Alltså jag, som är känd bland alla mina bekanta...för just det. Att sova så fort jag får, lääänge.
Älskar att sova på morgonen och har en full kista, med årens alla kommentarer om det.
Mina kompisar i tonåren, "vågade inte väcka den björn som sover"..:) Vilket jag gott förstår, för att jag kunde inte behärksa mina handlingar riktigt, när nån störde mina...Törnrosa drömmar. Som jag valt att kalla det..:)
Jag kommer också ihåg min gamla grannar, i detta här landet, som verkade ha det som helgunderhållning, de år jag bodde där...
"Sover Gúa fortfarande"
eller "hur länge sov Gúa idag"? Och "Ja, men Gúa måste väl sova"!!
Och jag bara flinade, när jag nyvaken runt tolvtiden, steg ut på de varma kullestenarna. Alldeles ensam förstås. Eftersom alla var ju redan på stranden, eller på stan, eller gud vet vad. Och jag kisande mot solen, med en kopp kaffe i handen, fattade lika lite, hur de orkade rusa iväg en tidig lördag, bara för att solen sken. När de ändå kunde få sova..:)

Och så mitt uppbrusande. När det gällde, enligt mig orättvisor. Vart har det tagit vägen?!? Är det också åldern..?!
Jag kommer ihåg när jag gick i nian, för sisådär hundra år sedan. När jag rusade iväg till rektorn och krävde ändring på två lärares uppförande mot en klasskompis.
Ni vet, då var inte mobbning ett ord som fanns i mitt lands ordregister. Men jag hade fått min del av det under mina fem första skolår. År som jag inte ens kommer ihåg.
Men just där runt nian så skakade jag av mig mina plågoandar och blev...den som förespråkar rättvisan.
Samma sak hände när jag sommarjobbade i en fiskfabrik i min hemstad. Och en kille lämnades att ta hand om en uppgift som normalt krävde tre. Då gick jag in till chefen och frågade honom om...inte han skulle ta på sig ett hårnät och hjälpa till. För om han inte tänkte göra det, så skulle jag se till att killen gick hem. Och då kunde han själv, stå där ensam. Med eller utan hårnät!...*LOL*
Detta är bara en liten titt in i mina små infall, eller kanske snarare utfall..;) Och ni får tänka på att detta var i urminnes tider..:)

När jag flyttade till Sverige, så upptäckte jag fort och blev så förvånad över, den konflikträdsla som alldeles för mång lider av.
Man ska inte stöta sig med nån. Man ska hålla tyst, även om man tycker annorlunda, för annars kan det bli bråk! Eller ännu värre..då kanske de inte tycker om mig!
Men jag sa som Carolina Gynning säger nu..."Det skiter jag i"!!!

Och nu alltså, sitter jag och undrar vart alla mina små "utfall" har tagit vägen!?!
Antingen är det åldern eller så har jag bott för länge i Sverige...*blink*
Och just i skrivande stund, tror jag mera på det senare alternativet. Eftersom jag precis kom på vart de riktas..."Telefonförsäljare"!! Det är de som får emotta mina moments numera!
När jag bara hör orden..."Är det Hlífarsdóttir"?!...då händer det!
Som i ett svep förvandlas denna annars så behärskade kvinna till ett monster! Med gula ögon, långa klor och huggtänder ner till hakan. Som jag nåstans mellan, lyckas spotta ut...
"NEJ tack...jag är inte intresserad"!!...med en hes okänd stämma.

Men ni ska bara veta, att den beslutsamhet, som dessa få ord innehåller, kan flytta berg..:)

Och eftersom detta händer i genomsnitt två gånger dagligen, så är det effektivt..tro mig!
Luften sipprar ur mig för en stund efteråt, så pass, att jag börjar tänka på den tjänst som erbjuds för att hålla dem borta.
Men tänk om det kanske är den enda livlinja jag har kvar, till de rötter som ändå är mina. De rötter som engång jag livnärde mig på och som fortfarande har några trådar kvar till mina tankar. Där tron på att...
det alltid lönar sig att vara sig själv sann. Att man ska stå för sina åsikter och framförallt självklarheten att göra det!...Utan att jämföra sig med andra!


Så jag väljer att tillägna dagens ord...Alla Sveriges telefonförsäljare!
Utan er, vore jag för länge sen...fast i jantelagen...
(Och med det är morgonens åldersnoja som bortblåst! Att skriva är magiskt..:)

Dagens foton är från måndagens pyssel, i ett underbart gammalt växthus. Där jag och Maria Isabel fick möjligheten att leka fritt..:) Vilken ynnest...

Foto: Maria Isabel Hansson
Och hennes beskrivning...
En gammal skönhet och en alldeles nyuppväckt

denna lyckades jag fånga precis när jag började pyssla.
Tycker om kontrastena!här likså...
Till slut...den dagens rekvisita,
mot en gammal ekstubbe.
Vackert tycker jag..:)


Oj, nu blev det visst ännu ett jättelångt inlägg... *Sorry*

Ha den bästa dagen alla mina solstrålar!
Tack för all uppmuntran och varma ord ni gett mig.
Med ömhet och tacksamhet, vårdar jag dem väl!
TACK!
--------------------------------------------------------------

Mina allra sista ord denna onsdag vill jag ge till Sabina, som nu har förlorat i sin kamp.
Så sorgligt!
Jag tänker på hennes familj. Som jag skickar alla mina varmaste tankar. Samtidigt som jag tackar denna starka kvinna för att dela med sig av sin svåra kamp, sin enorma vilja och sin starka livstro.
Vila i fred...

23 kommentarer:

Linda sa...

Gå in på http://www.nix.nu/Page156.aspx och spärra försäljningssamtal. Mycket bättre än att behöva bli irriterad varje gång! :)

Annas Vita Hjärtan sa...

Hej min vän!

Du får mig att både skratta och gråta i det här inlägget. Dina tankar nedskrivna är helt underbara. I bland räcker det att få skriva saker bara för att få lämna dem just där.

Bilderna är helt underbart vackra, ni är så duktiga.

Mina tankar går också till Sabina och hennes familj!

gittan sa...

Hej Gúa! Vulket härligt inlägg. Va då långt... det märkte jag inte. Jag var väl så inne i att läa och le igenkännande.
Det var kansk via dig jag hitta till Sabina. Sorgligt att det skulle sluta så, hon har verklgien kämpat. Familjen finns även i mina tankar. Ha det gott / kram gittan

Mejrams! sa...

Jo, men visst är det åldern Gúa! Jag känner igen mig i din berättelse om att sova och hiskligt humör. Jag brukade säga att det berodde på det finska blodet som flyter i ådrorna men nu så, har jag också blivit så snäll i mitt humör och inte sover jag länge heller. Inte har jag några tfnförsäljare och bli irriterad på och få horn av som tidigare. Jag säger bara, registrera dig på NIX, så försvinner de. Så visst måste det vara åldern, säger jag som är något äldre än du. Eller är det så att jag också har bott länge i Sverige. Kram Merja

Ps. Jag har röstat på dig i femman!

Vit som snö sa...

Det var ett roligt inlägg, man känner väl igen sej o jag tror du har rätt i att det är åldern! O jag håller med övriga- registrera dej på nix så slipper du dessa smöriga försäljare. Fast vem ska då få utfallen....
Underbara bilder!
Kram Cilla

Anci sa...

Hej !

Dina inlägg kan ju inte bli för långa, vet du inte det !?
Det där med ålder,sömn och telefonförsäljare känner jag igen...

Tråkigt att höra om Sabina.

Kram

rosenskära sa...

Vilken underbar vändning - att vägra registrera sig för nix-tjänsten så att man kan fortsätta kräkas på alla telefonförsäljare! Det kanske jag också borde ha gjort? Och du har faktiskt rätt, även om du säger det lite med glimten i ögat, vi är väldigt rädda för att stöta oss med folk här, för att hävda en annan åsikt och strunta i om den är obekväm och någon känner sig utsatt.

Gammal? Du?! Aldrig!

Lena

Lotta "EnVilsenLoppa" sa...

Man blir sån med åldern , jag var oxå helt klart värre förr och känd för det !! Men sova har jag aldrig varit bra på , jag har nog rekord åt andra hållet den som sover minst !!
Kraam !!

Vintage sa...

Ljuvliga bilder och underbar läsning som vanligt!Stor kram susanne

På Nannys trapp sa...

Hej Guà vad ljuvligt du skriver när jag läser dina inlägg så skrattar jag och pratar med mig själv jamen så är det man känner igen sig så väl..Vilka bilder man kan titta hur länge som helst och njuta ser fraemot nästa inlägg kramar Ann-Marie..

Skatan sa...

Hej! Gillar ditt inlägg. Ja du, man får värna om de där tillfällena som man går igång bekänner färg. De är viktiga så att man känner att man lever. Även om det stavas telefonförsäljare. I hate them. Från hjärtat. Ärligt. Jag brukar alltid avbryta och fråga vad de har att erbjuda mig givet att jag skall ge av min dyrbara tid...då avslutas samtalet ganska raskt ;-)

Godkväll.

Anna Skata

PS - jag läste om Sabina igår. Jag slutade andas...ibland blir jag tvärrädd att jag någon dag skall överraskas av att det inte blir som jag har tänkt. Eller ens i närheten därav.

Börjelundskan sa...

Hej Guá!

Välkommen till klubben:) Gud vad jag känner igen mig, jag får fullständigt krupp av såna samtal. Tack goa dig för dina underbara inlägg, dom kan inte bli för långa, dom får mig verkligen att kikna av skratt. Dina bilder är så fina och inspirerande. Sänder även jag en tanke till Sabinas familj.

mylovelygrandma sa...

Hejsan! hihi så roligt att läsa om ditt humör! dock tror jag inte att svenskar är sådär lugna som det sägs. Vi kan nog vara lika ilskna när vi vill:) Så himla roligt att du är med och tävlar på kanal 5! jag håller alla mina tummar! tyvärr har jag bara två men jag kan hålla sambons också :) Jag önskar dig all lycka! dit greenroom blev superfint! Ha en riktigt bra kväll! Kram!

Viveka på Humlebacken sa...

Kära söta,
först måste jag bara säga att det var sorgligt med Sabina, verkligen! Jag läste henne ibland. Hemskt öde!
Sedan måste jag säga att resten av inlägget garvade jag mig igenom. Jag kände SÅ igen mig. I princip allt, utom fiskfabriken då, för det har det aldrig funnits någon i Lund där jag växte upp:)
kram på dig tokstolla:)
V

Maliva`s verden sa...

Hei gode Goa`....titter innom for å ønske deg en super fin og solrik påskehøytid....Jeg kommer så klart innom deg i påsken også.....every day:O)Klem fra Maliva

Viveka i Bläckhornet sa...

Jag har alltid haft svårt för att snäsa av folk, men numera är inte det ett problem när det gäller telefon försäljare. I perioder är de ju riktigt på G. Då kan de ju ringa flera gånger om dan.

Så sorgligt om Sabina! Hade aldrig hört talas om henne förrän nu. Sånt där berör mig enormt...

Kram Viveka

EN INREDOHOLIC sa...

Skratt, gråt - du är fantastiskt.. Allt gott till dig denna torsdag. Kramar i massor Jannice

Barbara Jean sa...

Your site has beautiful picture content and your style of photography is wonderful.
I wish I could read your posts, I am sure they would be enlightening.

Thank you for sharing.
Barbara Jean

Hope you can read this. =0)

Skomakartummen sa...

Nämen så jag ler när jag läser dina ord... Telefonförsäljare, huja mig det är inte vanliga människor *ler* joo då... men inte hjälper det att spärra för av någon anledning ringer de alltid sååå olägligt. Nu när sonen har börjat svara i telefonen blir det faktiskt ganska roligt när de ringer. Såååå fina bilder att njuta av. Kram sari

Berglind sa...

æðislegar myndir...snilligurinn minn.

Ardisia sa...

Mina tankar är också hos Sabinas familj :( Så himla orättvist att vissa av oss tas bort allt för tidigt.

Vilka underbara bilder ni har skapat!
Kram från Ardisia

Annas skattkammare sa...

Dina ord kunde inte vara mer rätt! Så sant så sant! Självklart ska man stå för vad man tycker och skita i andras kommentarer.. Jag lär mig mer och mer.. mot alla utom min egen mamma..
Underbara bilder!
Kram /Anna

Millygarden sa...

Hej Gua! Du är ju för go! Klart du ska avreagera dig och telefonförsäljare är nog ett bra allternativ för det!! Fniss" Du får ju inte släppa islänningen inom dig för att bli en svensk jante som vi offtast är!"

Kram Marina