Vaken, duktig eller velig...

Hej alla mina fina!
Tänkte bara visa lite livstecken denna snödag.
Jag sitter och fryser oavbrutet framför brasan. Hoppas verkligen att det går över snart..:)
I övrigt är jag lite lam, bloggtrött och inspirationsbefriad.
Har dock i allt det lyckats få vågen att vända ner två kilo på en vecka, och det är jag helt ok. nöjd med.
Det är mest horribelt skrämmande att upptäcka att man kan vinna över denna min livsfiende, vågen, bara genom att röra på sig varje dag och lägga om kosten lite. Det är inte alls svårt, egentligen. Men så är det väl med det mesta om man bara har bestämt sig. Och jag bestämmer mig ju lika ofta som vissa byter strumpor, för än det ena, än det andra. Och ändrar mig lika fort. Så man vet aldrig..:)
En drömmande "dra i gångare", som har svårt att hålla huvudet på skaft tills det brinner i knutarna liksom. Och då banne mig går det undan. Det är en hyfsad beskrivning av mig. Varför göra idag, det jag kan göra imorgon, det har jag aldrig riktigt förstått?
Jag behöver inte göra saker som jag inte behöver, om jag inte behöver det. Hänger ni med..:)
Utan lägger mig gärna i stället på soffan och läser en bra bok, eller till och med bara ligger och stirrar, eller blundar, och tänker. Eller tänker ingenting och sover.
-Det är jag bra på! Speciellt på morgonen.
Jag älskar sovmorgnar och har alltid gjort. Min tid är sena kvällar, då flesta andra sover. Är det fel? Ja, vad vet jag? Men nog har det irriterat många genom åren.
Ungefär som att det är fult att sova. Man är lat om man sover länge, och vara lat är ju ännu värre än att sova. Det fulaste av det fula. Det är i alla fall den enda förklaring som jag kommer på i skrivande stund. Varför annars skulle det väcka så mycket åsikter? Ganska märkligt egentligen att den stund då man absolut inte kan göra en fluga förnär, är så ful.
En stund som om den varar fem timmar om dygnet, anses otrolig och du duktig. För att anses sjuklig och du lat, om den varar mera än tio. Denna ljuva stund, då även de mest utsatta får glömma sina bekymmer, och som ingen av oss kan leva utan.
Det viktigaste är väl ändå att vi mår bra när vi väl är vakna, eller?
Ja, allt finns det mycket märkligt i livet vårt...tycker jag.

Samtidigt erkänner jag villigt, att med stigande ålder, har tidiga morgnar med ensamhet fått större och viktigare plats i mitt liv. Speciellt en varm vårmorgon, då fåglarna kvittrar och solen precis börjar dela med sig av sin närvaro och man sätter sig på trappen och smuttar på dagens första kopp kaffe....mmm!
Det låter väl underbart?!
-Ja, faktiskt så underbart att jag...bestämmer mig härmed för att vara morgonmänniska!

Och vad händer då...
Blir mitt liv rikare än innan?
Är jag då velig, eller flexibel?
Har jag nu slutat vara lat och blivit duktig!?!
Jag vet inte..?
Men eftersom ordet duktig, är ett alldeles för använt och missbrukat ord enligt mig, så väljer jag förklaringen att, det nog bara är ännu ett bevis på att jag inte är Svensk, utan en förvirrad fyrtiplusårig Isländska..:)))

Och nu slutar jag surra och hoppas du vågar dig in hit igen, trots dessa mina ännu en gång pladdriga funderingar..:)

Och så lite bilder på en pimpad hylla, som jag hittade på vinden.
Och så hemmets andra drömmare, som gärna sitter i fönstret, när han inte sover..;)

innan

En hel hög med kram till DIG!
Ta hand om dig och sov när du vill...
Och utnyttja din vakna tid till att må bra..;)