Hur kommer det sig att vi tillåter oss så lätt att bli valda, men glömmer att vi själva ska välja?!
Och hur kommer det sig att så många har så svårt att förlåta?
Stora frågor denna söndag mina vänner, och jag vet, att jag skrivit om det förut. Men just i dag är detta aktuella tankar i huvet Island.
Jag blir rädd, för människor när jag inte känner tillit.
Jag blir rädd när jag möter ytlighet.
Jag blir livrädd för de som visar mig falskhet.
Men jag blir mest rädd när jag inser att jag glömde välja.
Eller att jag valt fel, bara för jag ville så att det var rätt!
Då drar jag mig undan och bestämmer mig för att börja om.
Ofta är det svårt, men livet har lärt mig att det är viktigt!
Jag kan lätt säga till dig, "det finns inte en människa i denna värld som är mera värd än just du".
Så varför skulle det samma inte gälla mig?
Hur kan jag tillåta mig att betvivla egen känsla, bara för att jag så gärna vill!
Kanske är det rädsla. Rädslan för att inte vara omtyckt. För att sticka ut och inte känna tillhörighet.
I mitt all är det nog så, eftersom jag var ett mobbad barn.
Men jag försöker lära mig. Varje dag.
Och jag förlåter gärna.
Vilket jag alltid faktiskt gjort. Förutom mig själv, det tog många år.
Men till slut skrev jag ner det som tyngde mig mest, och sen eldade upp det.
Det var också då som jag började klara av att välja.
Jag förlåter för min egen skull, för att jag ska komma vidare. Ser det som den enda utvägen för välbefinnande. Men är samtidigt mycket varsam att fortsätta på den väg, där anledning till förlåtelse uppstod. Där tanken, "är det värt att fortsätta", behöver besvaras innan beslut tas.
Mår jag bättre utan eller med?
Att förlåta, är inte samma som att glömma.
Jag väljer därför hellre ensamhet än att känna tillhörighet på låtsas. Något som säkert kan förbrylla och väcka tankar. För man blir lite mera konstig. Men det gör inget.
Hellre konstig, än på platsen, inte mig själv sann.
Där har jag redan slösat alldeles för många år. Bara för att jag trodde det var bekvämt. Bara för att så hade det ju alltid varit.
Och hur mådde jag då?
Jo, dåligt!
Är så evigt trött på att låtsas, för att någon anser att jag bör!
Må jag aldrig falla dit igen...
-För den som håller sig god vän med alla,
är inte vän med någon...
är inte vän med någon...
Så mina supersöta underbara fina!
-Välj
-Förlåt
&
Var er själva sanna.
25 kommentarer:
Hej, vilka underbart vackra ord och så sanna!!!
Hoppas allt är bra med dig.
Kram J
Du är något alldeles alldeles extra;o) Att du var ett mobbat barn gör ont i mitt hjärta:( Du väljer de bästa av vägar det är jag säker på.....Du är så klok Gúa och öppen och kärleksfull!!
Varmaste kramen till Dig/ Malin
så sant det du skriver... känner precis likadant själv - på gott och ont för ibland måste man ju ändå umgås och "spilla" tid på människor man egentligen lika gärna kunde vara utan bara för att inte såra. Alltid en svår balansgång. Tycker du lämnar så kloka fina ord på din blogg.
Nina
Kramar från mig!
Hejsan! Vilka sanna ord! Känner igen mej! Jag kommer snart tillbaka! Ha en trevlig vecka! kram Nina
Hej vännen,
sitter här och känner igen mig så väl.
Mobbat barn oxå och det har verkligen svårt att släppa fast man har kommit långt på vägen.
Att kunna lita på sig själv och att vara den man är är något jag skulle vilja uppnå.
På god väg är jag men något jag har svårt för är vad andra tycker om mig och att jag alltid måste vara perfekt.
Men med tiden hoppas jag även det kommer att lösa sig.
Kom ihåg tiden på BodyCare och det är nog därför jag inte minns dig så väl för jag har förträngt den fruktansvärt jobbiga tiden jag hade då.
Oj här blev det oxå mycket text.
Men det var skönt att skriva av sig.
Ta hand om dig och lita på dig själv för du är du är unik och det är så underbart!
kram
sandra
Du skriver veldig godt.....og forlåte er en ting..men glemme er ikke så lett...I know...
Ha en fin kveld...
eddaKlemmer
Love that picutre!
blessings
barbara jean
Kloka ord vännen!
Sköt om dig och var sann mot dig själv!
Det är HELT OK att dra sig undan och vara själv när man känner att man behöver det. Vi finns här när du känner dig redo igen :)))
Kärlek till dig rara Gua!
Kloka ord Guá. Helt rätt man ska lyssna på sin inre röst och göra det som känns rätt, innerst inne. Stor kram du rara //Paula
Ja, det är sannerligen en konst att vara sann.
Ibland är det så lätt att bara falla in och följa med, men man får stanna upp i livet ibland och tillåta sig att känna efter. Att lyssna till den där inre rösten som så ofta kommer med de bästa svaren.
Samma fråga kan ge olika svar till olika personer - och det kan vara det sanna svaret ändå. Eftersom vi alla är olika. Det gäller bara att hitta sin egen väg, den väg som ger oss mest lycka och harmoni tror jag. Och att acceptera varandras olikheter.
Ha en fin kväll du kloka kvinna.
Kram Mia
Tusen takk for vakre ord til ettertanke, det er så viktig å dele sånt innimellom!! Ha en god søndagskveld! klem
hei kjære vakre Gua.
åå så nydelig å veldig viktig innlegg dette er,
så sant dette du sier, viktig å være seg selv, å være tro mot seg selv..
sånn er det..
tror mobbing gjør at man blir dyptenkende, har en jente på 14år som er blitt mobbet, å hun tenker å sier som du.så ung men så klok..å hun er seg selv.
ønsker deg en herlig kveld,
stor klem fra sylvia
Tusen tack för dessa ord. Så är det ju, fast jag glömmer det ibland och var just nu i behov av en påminnelse!
Kram!
Kära goda Gua!
Tänk att du är BÄST!Varje dag tittar jag in hos dig och förundras över din kraft och din kapacitet att skapa nytt av befintligt. Jag är själv en sk. överleverska som försöker sätta FOKUS med "vad vill jag, kan jag och ska jag". Inte alltid lätt att övertyga SIG SJÄLV att man duger och är OK.Har bytt land, kultur,språk, religion och försöker behålla(och "hitta") sig själv i allt detta. Inte alltid lätt MEN-det är bara du själv som kan göra dig LYCKLIG Gua! Håll fokus och leta efter något som gör dig GLAD, varje dag! Det gör jag! Stor kram Zazza
... ja det är ju inte alltid som man har valt det man fått uppleva eller själv fått välja det man gör... Känner igen mig och känner med dig!
Du är alltid viktig, glöm inte bort det!!!
Maria
Å, kjære, vakre Gùa!
Det gjør vondt å lese dine ord.
Mennesket kan være nådeløs og grusom.
Har man blitt mobbet, så glemmer man aldri.
Jeg jobber med barn, og ser hvor stor skade de kan gjøre med bare ord og holdning.
Du er sterk. Du er reflektert. Du er ærlig og du er sann.
Takk for din åpenhet. Det koster.
Du betyr så mye for mange - og vi heier på deg.
I morgen er det en ny dag - jeg tenker på deg, du kloke islandske stylingqueen!
Så fina o kloka ord!
Har en fin början på veckan!
Kram Sirpa
goa vän..förstår att du har tusen viktiga tankar i huvudet..hoppas av hela mitt hjärta att du får trygghet, tillit och ärlighet av människor i din närhet..om inte är det ingen idé att slösa tid på dem..låt ingen som mår dåligt också få dej att må dåligt..du är stark, klok, älskad och vacker, både inuti och utanpå..
du ger otroligt många inspiration i vardagen genom din blogg och i magasin och tidningar..men ha inte för stora krav på dej själv vännen
sjungandefårbondeifyradagarkram
Vida
Goa söta du;) Du har så rätt i det du skriver och jag håller med dig till 100%! Välj och välj bort det som inte känns rätt...man blir stark i sig själv när man lyssnar till sitt hjärta;)
Kram till dig
Adela
Sæl Gúa
Díana heiti ég og er mjög svo hrifin af þessari heimasíu þinni og að ég tali nú ekki um nújasta hefti Magasínet Jeanne d´Are Living
og svo á ég eldra blað sem er líka fjallað um þig í Lantliv.
'eg bý í Kaupmannahöfn og innanhús hönnun og allt sem viðkemur því er mikið áhugamál hjá mér.
Vona að þér gangi vel og bíð spennt eftir að fylgjast með þér hér á þessari síðu.
Kveðja Díana
Fina underbara du!
Att möta sina egna funderingar i din blogg berörde mig.
Jag har av olika anldningar varit tvungen att sortera i mitt liv. "Vänner" och energitjuvar vart för tunga och numera finns de inte närmast mig. Att förlåta är stort, att våga förlåta trots att personen inte ens vet om det, att säga nej ibl och låta andra växa är stort!
Var rädd pm dig, stor kram från lilla mig.
//Helena
Hej Gua!
Det du skriver skulle också kunnat vara jag. Du är så duktig på att formulera dig och sätta ord på vad du känner. Jag har svårt för det.
Kram och ha en fin dag
Marita i Heestrand
Ärligt och från hjärtat. Kloka ord, men det känns sorgligt också,,,men som du säger, hellre vara ensam än att delta i massa tillgjordheter.
Kram Jessika
När du är som allra bäst!
Så länge sedan jag bloggade runt, så länge sedan jag skrev något till dig... men lyckligtvis inte så länge sedan jag själv gjorde upp med människor som tar min tid ifrån mig. Och inte bara tid utan tillit. Efteråt är det som ett reningsbad. JAG MÅR BRA OCH JAG KÄNNER MIG LÄTTAD. oCH JAG INSER ATT JAG INTE BEHÖVER DESSA MÄNNISKOR SOM BARA VILL SKO SIG OCH SOLA SIG I NÅGOT DE UPPLEVER SOM GLANS MEN SOM MAN SJÄLV VET ÄR ETT JÄVLA SLIT OCH EN HEL DEL FÖRSAKNINGAR.
MIN GOA, GOA BLOGGVÄN! STOR KRAM TILL DIG!
//Sussie
Skicka en kommentar