.

.

söndagen den 24:e maj 2009

Hej mina kära.
Åhhh, vilken härlig helg jag har haft..:)
Gårdagen målade jag tre dörrar och två fönster i...källaren! Jisses vilken skillnad. Alltså jag är lika förvånad varje gång för vitfärgens magi! Allting blir vackert liksom, även min källare och då ska ni veta, pratar vi magi på hög nivå ala, Joe Labero!
Japp, det finns nog hopp om den där källaren som jag hela tiden låtsas är min favoplats när jag ska tvätta. Ni vet, drar djupa andetag innan jag går nedför trappan och så går jag in i en låtsasvärld. Och på nåt konstigt vis lyckas jag och det går jättebra. Jag har nämligen en favorit tvättstuga, som jag skrivit ut massa bilder ifrån och gjort ett kollage, som jag bläddrar i samtidigt som jag andas in. Och så springer jag nedför trappan, håller andan (sånt kan man träna upp, ungefär som i en förlossning) När jag står där och fyller min maskin och viker min tvätt så ser det ut som HÄR
...eller tills jag typ känner att jag måste andas på riktigt, inte bara flåsa som en hund! För så fort jag börjar släppa ut luften, så börjar verklighetens förvandling. Och jag gillar inte den!
Bilden har jag nämligen bara lånat från Anettes världens vackraste tvättstuga!
Så stegen upp igen, är alltid lika tunga. Men, jag ger mig inte. Lägger fram mitt bildkollage lite varstans, för mannen att upptäcka. Senast idag låg det framför ett halvmålat staket han höll på med....

G- "Nä, men, ligger detta här, *Anttesvärldensvackrastetvättstuga*...oj, så konstigt"! "Helt makalöst hur man kan fixa en sån vacker tvättstuga"!

Mannen tittar på mig och låtsas som han inte fattar!...*argh*

Ett par timmar senare ligger det framför svetsen, han precis satt igång, för att fixa grinden, till det numera klarmålade staketet.

G-..."Nä, men...är det här *Anttesvärldensvackrastetvättstuga* ligger"! Helt...

T-..."makalöst hur man kan fixa en sån vacker tvättstuga! Jag vet, Gúa"!

G-...vaddå...Ja, men visst är den fin?!

T-..."Ja, Gúa, den är superduperfin"! "Men just nu så, målar jag staket, klipper gräsmattan, städar garaget, svetsar konsoller och lagar grinden...och om en liten stund ska jag in och laga middag"!

Det är då jag blir generad, på riktigt. Börjar vagga lite och småle.
Jag som trodde han inte hade fattat nåt. Men det är klart, när man sett samma kollage, i strumpkorgen, ovanpå tandborsten, i kornflakespaketet, ovanpå bilnyckalarna, för att nämna några av de platser som det legat...(*pinsamt*), kan man inte annat än fatta. Och jag får inse den sura sanningen att, det är jag som inte fattat!

Men precis innan han drar ner hjälmen hinner jag...

G-...sorry älskling, jag fattar. Och jag vet att det är mycket nu. Men om jag lagar middagen, tror du så att du skulle kunna fixa skåpet till tv.n i kväll och byta lampan i hallen och det lilla skåpet jag ska ha vid uteköket..?!?...Ja ochförstås trappan, det får vi absolut inte glömma!...etc.etc.etc.etc.etc.

En vanlig söndag i familjen Island är till ända och drömmen om en vacker tvättstuga...förblir en dröm..:)

Men vad gör det...nu när jag ha sån vacker torkställning, utomhus, *GLAD*..:)


Lakrits gillar den också..:)
vitt är Wonderful...
önskar att det alltid vore så..:)

Denna skönhet hittade jag hos Kamprad,
en ros på stam...

och så bara en vy.
och en till.
Och nu börjar det äntligen bli som det ska.
Idag planterade jag tre buskar och en pipranka...*Lovely*


Stor varm kram till er alla min kära vänner! Må den nya veckan ge er massor av goda stunder fyllda av sol och varma skratt.

Ps...Precis när jag skrivit klart nu, hittade jag denna anonyma kommentar bland ett av mina förra veckans inlägg...
"Are you really so proud, that you cannot answer even to your emails"?

Och precis nu, är jag så ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Just nu när jag minst behövde det! Nu får jag tar mig en funderare på fortsättningen...

Hi anonymous,
It´s up to you to think what ever you want to think of me! As long as I know, that my lack of answering you, has nothing to do with proudness.
I´ve been having problems with my emails, the hole week. Can´t get into my account.
I get lots of emails and can not answere everyone. Even if I would love to. I just don´t have the time.

I can´t find any email in english among my latest ones. And your comment made me really sad.
Hope I made your day...
//Gúa

onsdagen den 20:e maj 2009

Onsdags påminnelse...


Hej alla mina ljuva vänner!
Hoppas ni mår bra.
Det gör jag i huset kaos..:) Ville bara dela med mig av det som upptar mina dagar. japp, en del av dem i alla fall..;) Och en text som jag har inramad, som en av mitt livs påminnelser, får flyta med. Nåt som jag så ofta tidigare har skrivit om och som så ofta röjt mina vägar, genom årens lopp, hoppet.
Ty utan hopp är vi segrade...

Det finns ingen bättre medicin än hopp.
Ingenting mer stärkande än tron på att varje kris har en lösning. Förmågan att hoppas gör det möjligt för oss att möta vardagslivets prövningar. Den påminner oss om att vad som än händer kommer vi att övervinna det. Ingen behöver vara ett offer utan hopp, få situationer är helt ohjälpliga. Med hopp kan vi förvandla en personlig tragedi till en seger. Om situationen inte låter sig ändras, kan vi ändra på oss själva för att klara den.

För dem som tror är hoppet sannerligen odödligt.
-Leo Buscaglia

och druvorna börjar väva sin väg längs taket...skönheters spegelbild
tidningar, ett fridfullt nöje på denna plats.
Ser ni att det skymtar i min postpåse, som nu har blivit
servettgömma..:)

Röjning pågår.
Men tyckte bara att det var så vackert.

Helt ostylat i all sin enkelhet...
och en tacksamhet uppstod över det faktum att,
det är mitt.
Och jag bugar av lycka...


Tack för alla glada tillrop om planteringsbänken...*roligt*
Mannen är så glad att han bygger för glatta livet..;)
Just nu en torkställning...*ni är bara bäst*
och jag jublar..:)


Må bäst!
Ta hand om varann och njut av nuet.
Och kom ihåg...hoppet.
-Den sol som följer regnet...

Största kramen...

söndagen den 17:e maj 2009

Återvinning...

Hej alla mina goda!

Just nu är jag nog en av Sveriges lataste bloggare...*sorry*
Dagarna används till massa kreativa saker som jag vill göra och...det är sååå roligt..:)
Vi försöker få ordning ute innan Daniels student. Och sakta men säkert går det framåt.
Mängder av annat dyker också upp och så får jag inte glömma detta, och absolut inte detta! Jah, ni vet. Känns lite som huvudet snurrar mera än vanligt just nu..:)
Så får vi massa gäster hemifrån Islandet vårt...*längtar*

Men för att ni är så himla trygga och underbara och kommer hit, trots min frånvaro, ville jag visa er mååånga bilder på planteringsbänken, som min man har snickrat klart idag.
Jag är sååå nöjd! Tycker att den är superfin och känner att saknaden av min paradisbuske, minskar för var dag..:)


klockan tolv idag...återvinning:)
från mitt uterum...
en samling på nät, i en gammal fönsterram...
titta, pärlhyacinterna blommade...otroligt!
och så syréner..*underbart*!lite rost...
på min stora bänk!
är så nöjd med att den är snickrat av...
lastpallar.
Gillar återvinning...och så mera syréner och en glasburk,
full med gammal spik...gillar ju rost..:)
och så andra sidan...
Väderbitna gamla lerkrukor...
gammal fönsterhake får agera låsanordning...

Snip, Snap, Slut...

Hoppas att blogglusten och tiden, återkommer inom kort.
Men nu ska jag lägga mig i badkaret och bara njuta!

Sköt om er alla mina vänner...
tusen tack för att ni tar er tid att komma hit!

Må bäst och ha en härlig ny vecka!
Största kramen till er alla...alltid!


Tjingeling...

onsdagen den 13:e maj 2009

Sortering...

Hej mina goda!

Oj, nu blev det visst en liten bloggpaus i Lakritsvärlden. Inget planerad, men ganska så behövligt..:) Tiden har använts till diverse saker. Saker som ska ställas undan och i ordning. Tankar som tar tid, har fått ta tid. Sortering, helt enkelt, både i livet och...tillvaron.
Att inte glömma alla projekt!
Och eftersom jag inte är någon vidare planerare, men ack så bra "dra i gångare" och så sitter jag som nu och vet inte alls vad jag ska börja med, för att nå slutet..:)
Men det ger sig nog, för om det är något jag ogillar, så är det oreda. Och då blir jag lite stum.
Precis som just nu, då jag inte har så mycket att berätta. Så nu tänker jag fortsätta min sortering och se...orden börjar snart flöda igen..:)

Lite bilder från ett av mina projekt just nu...uterummet..:)
I ena änden...
En säng till! Denna är en av de två hela, av de två och två halvor..;) De två saknade halvorna, har vi inte fått ännu. Fast det gör inget. Det finns säkert massor av användningsområden för mina halvor..:) Hänger ni med?!? Hoppas det..:)

blir fint när druvorna börjar mogna...mmm...*längtar*

och i andra änden = Köksdelen..:)

Japp, nångång blir det väl som jag vill..:)

Största kramen min till er alla, underbara...

Må bäst...alltid!

Så ses vi snart igen...

lördagen den 9:e maj 2009

Sömngångarens bekännelser...

Hej mina goda!

Låt mig berätta...
En vecka innan min konfirmation, för sisådär hundra tjugonio år sedan. Så vaknade jag vid elva tiden och när jag gick förbi spegeln i hallen, skrek jag. Så högt, att huset darrade! Min mamma som stod i köket och bakade i vanlig ordning en lördagsmorgon, tappade degskålen, som gick i tusen bitar. Och kom ut i ljusets hastighet, alldeles säker på att jordens undergång var ett faktum.
-"Vad är det som hänt", frågade hon. Och precis när hon släppte de orden, så började hon skratta.
Jag tittade på henne, alldeles förtvivlad. Nyvaken, i trosor och en T-shirt stod jag där med förskräckt min, tårögd och svarade..."jag vet inte"! Jag måste ha gjort det i sömnen"!
Och mamma, bara fortsätter skratta, så tårarna sprutade.
Jag glömmer det ALDRIG.
-"Men sluta skratta! Detta är inte alls kul!...alltså jag ska konfimeras om en vecka"!
"Tycker du att det är så roligt". Och vid det laget så stod jag och störttjöt.

-"Förlåt älskling", sa mamma. "Men, det är bara så roligt och jag väntar med spänning på vad frissan hittar på nu. Hur hon ska sätta fast nejlikan"!?!

Japp, det var nämligen anledningen till denna morgons skratt för över hundra år sedan.
Jag, den kreativa tonåringen. Hade klippt mig. Själv, vilket jag fortfarande idag gör. Men där var det första gången. Och det såg roligt ut, kan jag bara lova. Och den ångest jag upplevde vid min egen åsyn i spegeln, glömmer jag heller aldrig..:) Och i min desperation, försökte jag få mamma att tro att jag hade gjort det i sömnen!
Jag som skulle ha en sån fin håruppsättning, hade nu så kort hår att jag hade platsat i marinen på direkten. En vecka innan konfirmationen!
Men, men... jag konfirmerades och tänker skona er bilderna, av en tjej i en klockskuren blå kjol, blåa klackskor, vita kortstrumpor och en kortärmad vit blus. Med barnsligt runt ansikte och hår så kort , att nejlikan fick limmas fast. För den skulle bara vara med!
Idag skrattar jag åt det, precis lika innerligt som min mamma, den morgonen för så länge sen.

Och håret, det förblev kort i många år framåt. Vi kan egentligen säga att det var morgonen, då min punkperiod smög sig in. För en kort tid efter denna pärs, så blev stubben kolsvart och matchade bra mot det svarta läppstiftet och de svarta naglarna. Och kjolen byttes ut mot slitna tajta jeans och blusen mot en nättröja ..:) Men nog om det.

Det jag försöker komma framtill, är att imorse när jag vaknade, upplevde jag en dejawo, av denna morgon i urtiden. Förutom att skriket stannade i halsen och mamma var inte på plats, tyvärr.
Anledningen var inte mitt hår,utan...SE BILD!
Skåpet har ändrat färg!
Och inte f.. vet jag hur?!?
Jag måste ha gjort det i sömnen..;)

Men, nånstans så känner jag att, det kommer gå bra. Jag gillar det, faktiskt. Och är lite nöjd att mina impulskänslor, fortfarande är så starka. Trots ålder och tidigare erfarenheter..:)
Och jag blir lite löjligt glad när jag tittar åt dess håll. Fnissar lite tyst och hjärtat slår lite extra slag. Jag har i över ett års tid, drömt om ett krusidulligt skåp i just denna färg. Och nu...har jag ett. Tack vare att jag går i sömnen..:)
Och som om inte det vore nog.
Utan, ska det stå här, så får golvet bli vitt..*drömmer*

Och om inte mannen går med på det, så får det flytta upp i fönsterrummet igen. Och postskåpet ner hit och bli VITT! Ha,ha,ha...det blir ett ångestladdat moment för min käre man.
Under tiden han funderar på det.
Ska jag slå vad med mig själv, hur länge det dröjer, innan min lilla "krusidull", blir vit igen!?! (Men det tänker jag minsann inte nämna för honom...*BLINK*)
Jag lovar att berätta slutet...en annandag..:)

Tusen TACK för alla varma hälsningar!
Jag är så glad..:)
Ni är så fantastiska och jag hoppas kunna fortsätta locka er hit, till min lilla lakritsvärld, med eller utan färg!

Puss på er alla!
Och den bästa dagen önskar jag er, med massa värme och mys. Goda skratt och överraskande impulser...:)

Största kramen...
NI ÄR BÄST!

torsdagen den 7:e maj 2009

GRATTIS Hildur...

Som vann tävlingen om Sveriges härligaste inredningsblogg!

Det är hon väl värd och jag unnar henne det helhjärtat!
Och hennes blogg kommer att platsa som handen i handsken på kanal5.se


Själv pustar jag ut!
Nu är det klart och det känns som att slänga av sig en tung kappa..:)
Men det har varit såååå kul och en underbart givande resa. Tack Kanal 5, att jag fick vara med på detta fantastiska äventyr!

Nu fortsätter jag med min dagbok här i min lilla Lakritsvärld. Fokuserar och blickar framåt, på vägen mot nya äventyr..:)

Största kramen återigen till er alla och en härlig kväll..:)

En lugn och stilla dag...

Hej igen alla min kära!

Nu är jag här igen. Pigg och glad och alldeles avslappnad..:)
Prestationen är som bortblåst, efter en natt med bra sömn och så alla era varma hälsningar, har jaget hittat tillbaks och allt känns lugnt och stilla.
TACK så hemskt mycket att ni orkar med mina "svängar". Ni är helt underbara!
Inte ens solbristen spelar nån roll.
Utan nu har jag hittat ett projekt härinne. Som vill ska hända...NU!
Får väl se vad mannen säger om det. Han har ju så det räcker i trädgården. Nu när bänken är klar, har jag nämligen hittat på, att ytterligare väggar ska upp därute. Så att vi får som en innergård i trädgården. Japp...för att, det tror jag, blir mycket bra..;)
Och med kärlek och ömhet kommer man långt. Ska försöka mig på det igen och se om jag inte lyckas locka in honom en stund.
Jag berättar sen..:)

Och så bänken.
Anledningen till denna skapelse är att, eftersom planket är så långt, behövdes en förstärkning på sträckan. Och genom att bygga bänken, har vi lyckats gömma den. Med vi, menar jag förstås mannen..;) Och det verkar funka alldeles utmärkt. För Skåneblåsten som råder just nu, har inte bitit det minsta på vårt jättelånga plank...*skönt*
Sen la han lite sten framför och det blir fint när gräset tagit sig emellan..:)
Lite småglimtar får ni här.
Visst vore det finare om solen sken. Men allting kan man inte få här i livet, eller hur?! Och det mesta blir faktiskt vad man gör det till..:)
vitt är ju vackert, tycker jag..;)
och tillsammans med grönt och sten och korg och zink...Tycker jag att det blir jättemysigt,
trots solens frånvaro..:)

Största kramen till er alla!
Och så ses vi snart igen.

Tjingeling...


onsdagen den 6:e maj 2009

Vilken tur att jag aldrig har kommit med i OS...

Hej mina kära vänner!

Det råder en laddad irritation i hemmet Island denna vecka. Hos mig alltså.
Om du vill veta varför, så kommer här en längre förklaring..:)

Jag tar en kopp kaffe till.
Nej, nu får jag ta tag i livet och göra något vettigt!
Går uppför trappan, stannar i mitten...Tvätten!
Ner igen, för att tvärstanna i köket och känna att...aha, jag behöver en ljusstake till i vardagsrumsfönstret. Suckar högt och blir ännu en gång denna dag irriterad!
Precis som att det är nåt jag måste fixa här och nu!?!
Greppar tag i en ljusstake. Hämtar färgen, ni vet den pastelliga. Eftersom jag blandade lite till häromdagen, trots att jag visste hur det skulle sluta.
...Målar.
Ställer den på plats i fönstret, lagom nöjd och irriterad.
Skåpet!
Skåpet vore ju jättefint i pastellfärg!
Tittar i burken och konstaterar att färgen borde räcka! Fullkomligt springer nedför källartrappan och ni ska veta att det är inte det lättaste..:) Direkt mot en burk märkt svart, som jag visste hade en skvätt kvar, som jag rör ner i min egenblandade gröna.
Torkar pannan och pustar ut! Nu har jag vunnit pastellkriget. Nu är ju färgen grå.
Skrattar högt och lite hysteriskt för mig själv och känner mig sådär riktigt dryg.
Väl uppe igen, tittar jag på skåpet lite lömskt och tänker..."hmmm, mannen ska ju träna sen, han skulle kunna köpa färg då"! Skakar på huvudet och stampar i golvet... Nej, skåpet ska inte ändra färg!
Tvätten, ja, juste!...typiskt och jag som precis var där nere!
Tar steg mot källaren för åttonde gången denna dag, vänder lika snabbt och sätter mig vid datorn bara för att konstatera...Åhhh, vilket tråkigt väder!
Tvätten!!!
Ger mig tappert iväg, igen, för att stanna i köket, igen! Då den plötsliga hungern haffade mig precis just där och för femtondegången idag, öppnar jag kylskåpet, för att konstatera att allting ätbart har jag redan ätit!
En kopp kaffe till kanske?! Hittar inte min kopp, öppnar diskmaskinen, som är precis fullproppad med ren disk. Stänger den lika fort och skriker..."Nej, nu kan minsann nån annan tömma denna jädrans maskin"! Högljutt irriterad = *scary*!
Hallå!
Vad är det med mig egentligen?!?
Snurrar runt som efter en elchock! Inget är bra. Allting är fult.
Letar hus på Hemnet.
Åhhh, om jag bara bodde där, så skulle nog allting vara mycket bättre, vackrare, roligare!
Japp, min kära vänner...
Jag går i väntans tider så det skriker om det!
Ni vet...tävlingen!

Har lite ont i magen. Och känner att allt det jag tänkt förut är som bortblåst. Vaddå, vilken...ära att bli tillfrågad, att få chansen att vara med, bla,bla,bla!
Jag vill vinna! Så är det bara.
Men mest av allt, vill jag veta VEM som vinner! Sen är det lugnt.
Jag unnar de andra det också, helhjärtat. För eftersom jag tror på älvor och troll, så vet jag att...det går som det ska, precis som med allting annat här i livet. Och avundsjuka har jag aldrig ägnat mig åt. Men jag vill veta det ...NU!!!
Och i just den frågan verkar älvorna och trollen inte ens kunna lugna ner mig.
För jag fullkomligt trampar ner mig själv i regnet...
Min inredning är inte tillräckligt intressant.
Jag är inte lika påhittig som de andra.
Visar bara egna bilder av samma saker om och om igen!
Och skriver alldeles för personligt, alldeles för ofta!
Precis som just nu!...Och ändå så gör jag det!

Varför?!
Förmodligen för att, så är just min blogg.
Så som jag valt att ha den. Min lilla kanal för mina idéer och mina tankar...både soliga och regniga dagar.
Och självklart vet jag att det är fel, att känna som jag gör. Inte ska jag väl jämföra mig med nån annan härinne, när jag ändå aldrig gör det annars.
Och visst vet jag, att det är strunt och slöseri med energi, tid och tankar.
Jag vet!
Men...jaget har jagats bort, av jaget. Och just nu känner jag mig som en bluff som har hamnat i denna tävling på ett bananskal och pga. missförstånd. Snacka om prestationsångest!

Och nu vet alla NI i hela världen det också.

Och med dessa rader har jag fullkomligt trotsat jantelagen.
Snart är det över (tack och lov) och tills dess tänker jag sova..;)
Fallet...tvätten, får vänta!

Puss och kram och alla mina varmaste tankar till alla er, som stöttat mig...nu och alltid.
Som orkar lämna era spår, varisig solen skiner eller regnet härjar..:)
Ni är bara BÄST!

Och tävlingar...får nån annan ta sig an i framtiden..:)

Kram...och må det goda springa runt dig, alltid!