ljuva lördag...

Med ljuvt tal och vänlighet kan man dra en elefant med ett hårstrå...säger ett persiskt ordspråk.
Jag kan bara instämma!
Jag sitter på solens inbjudande strålar...och vet du!... att jag kom dit, tack vare alla varma ljuva ord du har gett dig tid att lämna här hos mig!
Jag är faktiskt helt förstummad och så tacksam att hjärtat skuttar av...liv i lycka!
Därför tänker jag låta tystnaden ta över...ge dig lite bilder och önska dig en underbar helg..!!
Tack!!
jag springer uppför trappan, som badar i skuggornas spel.
i famnen har jag mina nytorkade vita påslakan som har dansat sin älvdans med vinden och sprider sin doft mot min själ...
på översta trappsteget stannar jag och beundrar ett av mina nyinköpta gamla fönster.
Jag håller andan...och känner hur leendet breder ut sig i mitt ansikte... jag fortsätter min färd, men blicken letar sig bakåt och beundrar igen...jag andas ut...
jag låter påslakanen landa på mitt nytorkade vita sovrumsgolv och hänförs av känslan som uppstår...Så vackert!!
stryker handen så sakta mot det vita lena...vilket hantverk!
Tänk så många timmar hon ägnat åt den virkade spetsen och sen omsorgsfullt avslutat sitt underverk med att brodera in mina initialer! Min bästaste svärmor!...det är kärlek...
vänder mig mot fönstret, och känner återigen den förundran som uppstår av kraften, som grönskan mig ger!..jag suckar...
och hämtar i badrummet, favorittvålen och springer raskt ..ut igen!...till denna förtrollande försommarvärld... jag arbetar varsamt upp löddriga silkeshandskar av tvålen mellan mina händer och låter mig dövas av lavendelns doft och tänker...då jag doppar tårna i det ljumma vattnet...
"hur har jag förtjänat detta"
Undrar om du vet det?...min mårbacka, där du med stolthet, sträcker dina rosa knoppar mot det vita och solens himmel...