TACK!

Denna fredag får en endaste bild, vara mitt försök att ge er en känsla av hur mycket jag tycker om och uppskattar er alla.

-mina vackra, varma, alldeles underbara solar ❤

bilden har jag lånat här

Tack för att ni ger oss mod ❤

Trevlig helg!

Kärlek

// Goa & sonen

Snow...

Igår skrev jag följande på min facebook sida.

-Har du någon sjukdom?
Det har jag. Den heter depression.
Den syns inte utanpå, men den syns alltid i ögonen.
Jag medicinerar mot den. 
Flesta dagar går alldeles utmärkt, andra mindre bra.
Precis som hos de flesta här i livet.
Men jag vill ändå påminna om att detta är en sjukdom, precis som alla andra sjukdomar.
Den är ärftlig och jag har ärvt den från båda mina föräldrar.
Jag har en son som också har den.
Vi vet när vi behöver varann som mest. De där stunderna då mörkret är som mörkast, och då hjälps vi åt. 
För tillsammans klarar vi det.

Mina kära vänner, just nu känns mina rader befriande men inte utlämnande. Och jag skriver dem inte för att ni ska tycka synd om mig, för det hjälper ju ingen, utan faktiskt för att jag mår bra. Och för att jag är inte min sjukdom. Den är inte min identitet. Lika lite som en diabetiker eller en astmatiker, identifierar sig med det. 
Nej, jag skriver för att jag är så oändligt trött på att det fortfarande är så fult att vara deprimerad. Trots att vi är så många som är det. Och vet ni, det är bara vi som delar denna åkomma som vet hur den känns. Därför är det ändlöst sorgligt att vi kan uppfattas som jobbiga, deppiga jävlar som bara ser det svarta här i livet. För så är det inte. Vi är fantastiska, precis som alla andra.
Idag har mitt liv en annan innebörd än tidigare. För tidigare ville jag inte erkänna. Men dagen då livet  tog tag i mina tankar och kvävde min ovilja, och hjälpte mig att inse och bejaka, genom en rejäl väggsmäll som hette duga, ändrades det.
Det blev en lång resa på närmare tre och ett halvt år. En resa som innehöll många tårar och stora rädslor, för små saker. Saker som att gå och handla, åka buss eller bara träffa människor utanför hemmet. Jag erkänner villigt att i flesta fallen slutade de på ruta ett, i min säng med huvudet nedgrävt i  min tårvåta kudde. Där tanken..."Jag vill inte finnas längre", blev min väg mot drömmarnas värld. Ett tillstånd av förlamande rädsla, omfamnad av mörker. Men vet ni vad, efter mörker kommer ljuset. Så är det bara.
 Även när vi inte tror på det. 
Men jag är sann då jag skriver att det är tack vare min familjs kärlek och stöd som jag klarade det. Klart att jag också ville, för ingen vill vara där jag var. Jag lovar! Men det blir så stort och så tungt, att tanken på något annat vackrare går inte att se. Hur gärna man än vill. 
Jag klarade det inte själv. Jag var rädd och jag behövde hjälp. 
För det är så det är.
Men vet ni, jag vann så mycket på min resa! Mera än jag någonsin vunnit i mitt liv tidigare.
Jag vann att gå regelbundet hos en psykolog i ett och ett halvt år. En mänsklig rättighet och befrielse, som jag anser att vi alla borde erbjudas. 
Där vann jag bl.a. över mina rädslor i livets vardag och över mitt ständiga förnekande till min sjukdom. Där vann jag också insikten att jag har levt med denna sjukdom ända sen tidiga tonår.
Jag vann riktiga vänner, och jag dumpade själv de som jag inte ville ha längre. 
Men det bästa av allt var att jag vann mitt sanna jag, och därefter och därför, min väg. Den som jag är på idag, den som jag älskar över stjärnorna och månen och är så ändlöst tacksam för. 
Fast egentligen är denna resa aldrig slut, inte mera än diabetikerns eller astmatikerns. Men idag vet jag vad den innebär. Jag vet att ibland är livet alldeles olidligt tungt, men det händer mera sällan, och när det händer så bejakar jag det och vet att det snart blir bättre.

Jag avslutar med en, sorglig men hjärtligt vacker, inspelning min son spelade in igår. 

Han är arbetslös, som känns som värdelös och mörkret är ganska kvävande just nu. 
Men jag är så stolt över honom. För han har den vackraste av själar och är bara alldeles underbar. 
Och jag vet att snart får han jobb och ljuset vänder, för det är precis så livet är. 
Jag ska hjälpa honom, för det är därför jag fick äran att bli hans mamma...

Kärlek till er alla mina solar ❤

//Goa

En sjuuukt lååång sommarkavalkad...

inte för att jag längtar, utan för att jag ser fram emot.

 maj

 juli

 augusti

september

idag

kravlöst på ett krispigt sätt, love it 2!

 Stor varm tjingeling tisdagskram till er alla mina solar.

och kom ihåg att leva i nuet..:)))

Kärlek ❤ 

//Goa

Det händer saker...

hela tiden nu, and I love it!
I lugnet sitter möjligheterna, har jag fattat de senaste veckorna. Ingen nyhet egentligen, men det bara är så. För när man fokuserar, som jag kopplar ihop med lugn, så hittar man det man söker. 
Japp, något jag väljer att tro på i alla fall. 
Vad vill jag?
Vad hoppas jag på?
Vad tror jag på?
Är det samma saker eller är de vitt skilda? 
Ofta tidigare har jag hoppats på något jag trodde jag ville utan att tro på det. Så det är lätt att gå vilse i dessa sköra ord som ända finns runt oss, hela tiden.

-Hoppet är fortfarande min tro. Men numera med fokus inställd på det jag vill...

och inte ord mera om det, för då kanske ni tror att jag har 
totally lost it..:)))

Puss på er alla mina solar och en vacker vecka önskar jag er ❤

//Goa

Instagram...

Har nu även jag vågat mig på!

Lite lagom perfekta pics från vardagen kan ni följa där om ni vill.

Jag heter MORAGUSTAS

och så bara lite smakprov på det..:)

Nu ska jag plocka fram målarkläderna och ÄNTLIGEN börja måla sovrummet i garaget.

För det ska minsann bli klart när jag öppnar igen första helgen i februari *HJULAR*..:))))

Solig söndag till er alla mina kära ❤

KRAM //Goa

En krispig morgon. Precis en såndär som tilltalar mig så mycket.
Då kylan fått lov att bita fast i ledsna sommarlängtande gräsmattor och förvandlar dem till putande bomullsgrunder åt pudrade pepparkakshus.

-En tanke jag anammade en dag i veckan och dukade med benvitt balanserande på en pläd. 

En dag i veckan då dagen var så grå, så grå, 

blev genast till mysig, mumsig en...

 En lycklig lördag till er alla mina solar ❤

// Goa

Bästa helgen till er alla...

Mina hjärtan!
Hur mår ni?!
Jag har haft en paus. Skönt. Bara en sån där kort och lugn för att tanka tankar. 
Får hoppas att de inte är lika mörka som våra Skånedagar har varit den sista tiden..:)
Nej, utan jag har supit inspiration för butiken, beställt och beställt förstås, och däremellan tvingat näsa ner i bokföring och diverse mindre inspirerande "must do's". Jag har likaså tömt mitt hem! Eller typ, det känns ju så i varje fall, när allt julbråte är borta. Återigen svävar jag in i flowet, jag vill sälja ALLT! Samma sak varje Januari, så det känns tryggt. 
Och mitt i allt det, så föds nya tankar, mot nya vägar och jag vägrar rädslan, för jag är bara så kär i livet. Skakar av mig negativa tankar och öppnar hela famnen och mitt tillit mot ljuset, som jag vet tar emot mig då jag handlöst faller på en okänd stig. Och första gången på länge, funderar jag på att fortsätta göra lite inspirationsreportage. Bara för att jag vill och bara de jag känner för. Japp, så bortskämd är jag.

-Med den insikten och full av tacksamhet, går jag denna årets andra helg tillmötes.

lite bilder från vår tv. hörna på ovanvåningen. Igår fick jag nämligen ett fnatt och ändrade vår hörnsoffa till en fyrsitssoffa på två och femtio. Jättelätt och superbra där framför dumburken, inte minst eftersom min man utrustade den med hjul :) Framför placerade jag två militärbänkar som har stått i trädgården, så nu kan alla knapra popcorn och vila fötterna bäst de vill, medan Feng Shuie flödar runt..:)

(trodde aldrig jag skulle visa tv.n på bild! Men nångång blir alltid den första..:)

Puss och kram och bästa helgen till er alla mina solar var ni än är...❤

och

TACK för alla varma hälsningar ni tar er tid att lämna.

KÄRLEK

// Goa

Gott Nytt År alla mina ljuva...

2012...

januari
lekte jag med samlingar...

 februari
målade jag soffor och fåtöljer...

mars
njöt jag av våren i min lilla butik

 april
firade vi butiken ettårsdag med en liten Brocante 
och dagen därpå kom mitt livs kärlek Sunna till världen...<3
Det vackraste livet gav mig 2012

mai

och ute blev inne...

 juni

var vår semester månad, där häften tillbringades i Florida...

juli

fortsätter njuta av ljuset i min älskade butik...

augusti

lugnet infinner sig i sensommar grönskan och jag får några fantastiska dagar i vackra Värmland, tillsammans med mina Mior...

september

samlade jag terriner och blev kär i gardiner, och välkomnade hösten.

october

var en lugn och vacker månad med många kreativa stunder...

 november

började med firande av senhöstens och julens ankomst i trädgården.

Mina fantastiska vänner kom och hjälpte mig att göra denna dag möjlig.

Och Ni kom! Fantastiska Ni!!!

Miljoner tack till alla underbara som tog sig hit denna dag till vår lilla marknad!
Det finns inte ord nog för att beskriva min lycka!
Jag är fullkomligt överväldigad och så otroligt glad..:))))
Kram och en himla massa kärlek till er alla som följer mig på min resa. 
Utan er vore den ingenting ♥

december

min vackraste månad blev så mycket mera än jag någonsin trodde var möjligt.

Och så fick jag fira julen med alla i min lilla familj = fulländat.

 

 och nyåret välkomnades med många skratt och lekfullhet..:))))

Jag har fått så enormt många oväntade, fantastiska händelser på detta året som precis passerat.

Jag har fått äran att möta mängder av underbara människor som jag inte vill leva utan, ingen nämnd ingen glömd, och ynnesten att dagligen få era vackra hälsningar härinne.

Jag finner inte ord nog för min tacksamhet till er alla. Men vill att ni vet att ni gör mina dagar och det är med kärlek jag läser varje rad ni skriver och det är med kärlek mitt tack ekar i rymden då jag skickar er mina tankar. 

GOTT NYTT ÅR önskar jag er alla.

-låt det bli precis som ni vill!

Kram och KÄRLEK ❤

//Goa