Hlíf skulle ju åka tåg från Göteborg hem till oss. Tåget skulle åka klockan två, som sen blev fyra.
Det blev långa två timmar. Och jag fördrev tiden med att städa lite lätt, och prata med mina små änglar. Bad dem hjälpa oss att få hem henne.
Fem i fyra ringde Hilmir, och japp, tåget skulle åka fyra. Och alla jublade. Bara för att två minuter senare bli lika ledsna, när hon ringde och berättade att det var inställt!
"Men jag ska springa runt och kolla lite bussar", sa hon.
Under den tiden gick vi verkligen och trampade här hemma, och mumlade olika saker för oss själva. Hilmir var stensäker på att... "Hon kommer"!
Daniel och pappa mumlade lite om att hon borde ha åkt tidigare och att det nog var kört. Själv kände jag som Hilmir, tillit.
Och japp, visst hittade hon buss.
Hon åkte ner hit med en lyxig dubbeldäckare, som enda passagerare, gratis!
Så i dag är vi bara alla så himla lyckliga!
Och jag tror stenhårt på det hon just sa, när hon var hemma...
"mamma, jag tror att ju mera tacksam man är, desto mera får man att vara tacksam för".
Att inte glömma, all den styrka och godhet våra änglar ger. Och snart ska jag ut och tände ljus åt alla dem, och sen bara njuta och fånga ögonblicken med min lilla älskade familj.
Så alla mina solar,
GOD JUL
lycka, ljus och lugn, till er alla!
Tusen tack för allt och allt.
Ni berikar mig.
Nu ska jag snart titta på sista avsnittet av julkalendern och
njuta av min superpimpade gran i rött, silver, vitt och jag vet inte vad.
Igår nämligen, så pyntade bröderna den, och jag la mig inte i, utan de fick fylla på bäst de ville.
För jag menar vaddå, en gran är en gran, det viktigaste är att vi alla är samlade...
Stora Hjärtekramen min är din...