God fortsättning ❤ samt helgens öppettider...

Hej alla mina kära!
Hoppas ni bara njuter av dessa ljuva dagar med mängder av umgänge och skratt tillsammans med de ni älskar mest. Här har lugnet regerat tillsammans med mina killar, så vill jag ha det. Ny pyjamas, en bra bok och en skål fylld med  isländska praliner, då är min jul fulländad.
Dock var det onekligen konstigt att för första gången vara utan vår dotter på julafton, men så är det. "life goes on", precis som det ska.
Och det som gör det lättsamt är att idag kommer hon och hennes lilla familj och ikväll ska vi fira lilljulafton tillsammans, för det kan man likaväl efter som innan.

Min absolut bästa födelsedagspresent :)

 hästen har jag hittat på auktion och nu står den och väntar på min lilla Sol :)

Öppet i Mor Ágústas-garage

lördag 28 & söndag 29/12

12-16

OBS! 

1/2 priset på alla julens små under som är kvar 

samt

 20% på alla övriga nytillverkade varor.

Sen STÄNGT hela Januari.

Stor varm kram till er alla ❤

// Goa

Gleðileg Jól - God Jul - Merry Christmas

Till er alla mina ljuva som hittar hit och som gör mina dagar så vackra.

Kärlek och respekt till er ❤

// Goa

Öppet i Mor Ágústas-garage, idag och imorgon 12-16 Välkomna!

 Vacker 4.e advent önskar jag er alla mina ljuva.

Kärlek ❤

Öppet i Mor Ágústas-garage, imorgon onsdag 16-19 Välkomna!

 för vem vet, du kanske hittar just de julklapparna som du har kvar :)

Eller så bara för att mysa och dricka lite glögg och njuta i lugnet.

Kram i dagen och stressa försiktigt.

// Goa

Öppet idag, 14-18 samt imorgon lördag & på söndag, 12-16 Välkomna!

Traditioner.

Åh som jag älskar traditioner! fast än jag ofta är lite av en rebell, så gör jag faktiskt det. Speciellt den här tiden. Det ska vara som det alltid varit. Ja, eller nästan :)

Just dagen idag tycker jag är den svenska adventstiden allra vackraste, Lucia. Jag ligger framför tv:n och blir alldeles så där svag i benen och varm i hjärtat och allmänt tacksam och tårarna tränger sig fram lättare än vanligt. Ja men alltså, en aning patetisk förmodligen.
Men så är det bara. 

Och jag vet att ni fattar precis. Det är som att vi alltid börjar vår julafton klockan 18.00. Jo, för så gör man hemma på Island och så är det bara!
Jag kommer ihåg när jag var barn, så fick varken granen eller ljusen tändas förrän klockan slog det magiska slaget, så hård är dock inte jag ;) Sen äter man god mat som aldrig smakar som just denna afton, även om den egentligen gör det förstås. Och för alla barn är detta årets längsta middag, för inte förrän allting är undanplockat och all disk borta, börjar man med paketöppningen, för så är det bara! Och festklädd är man, fast jag oftast vid tiotiden redan är iklädd mina nya pyjamasar, (det enda jag alltid önskar mig i julklapp), men så är det bara!

Förr i tiden så skulle man ha något nytt på sig, för annars var risken att julkatten kom och hämtade hem en till Grýla! Men mera om det en annan dag...

 min man överraskade mig med dessa små "ben" 

som han fått tillverkade av en bekant till vår gamla pall.

Jag tyckte det blev så bra :)

  sen har äntligen de vackra konsolerna/krön, som bodde i uteplatsen i somras,

 kommit upp på väggen. Det blev lite mysigt.

 i övrigt råder det lilla stilla i livet, och jag gillar det.

En fortsatt ljuv luciadag önskar jag er alla samt en vackert adventshelg.

Kram

// Goa

OBS! Öppet i Mor Ágústas imorgon onsdag, 16-19 VÄLKOMNA!

Vacker dag önskar jag er alla mina ljuva ❤

// Goa

 Idag är en sån där halvkrasslig måndag. Känner mig yr och trött
(då fick jag med det ;)

Men, men...blev så glad över snön som kom i lördags, som försvann efter sådär 14 timmar. Fast vackert så länge det varade, och jag bara låtsas att den fortfarande ligger kvar som ett täcke av bomull som tystar alla onödiga ljud och endast ger plats åt de vi behöver i denna lugna tid.

Ungefär som tomten sa, seeing isn´t believing, believing is seeing...

 För en tid sedan och målade en gran på väggen.

bara för jag tyckte det var roligt att testa.

 Jag samlar mina överblommade hyacintlökar i glaskupor. 

Bara för jag tycker det är vackert :)

 mannen fixade socklar till ben från piedestalen, 

(den samma som marmorplattorna 

agerar adventsstake)

 och så bara iskruvad ljushållare.

och ja, jag gillar den.

 Svårfotat, men ack så mysigt när kaminen är tänd.

Sen är det ju bara att måla över den.

Japp, jag gillar ju att göra det jag känner för i stunden.

Stor varm kram i måndagen till er alla mina ljuva.

// Goa

Öppet i Mor Ágústas, imorgon & på söndag, 12-16 Välkomna!

Åh, som det har blåst och blåser fortfarande. Usch, jag gillar inte blåst. Blir så osäker på nåt sätt. Och så tänker jag på alla de som inte har några hem att gå till. Och det finns det ju många av. Så ledsamt.
Tänk vad de fryser!
Under tiden har jag har min brasa att värma mig vid och inget märkvärdigare än blåsten att oroa mig för. Ja livets vägar är minsann olika, så det gäller att inte mista fokus och inte ta saker och ting för givet. Lätt hänt, jag vet, men jag tror ändå på vikten av reflektion och att bara dela en tanke ibland, har betydelse.
Jag är absolut inget duktig på att ta hand om mina medmänniskor som har det sämre än jag, tyvärr. Men alltid när jag kan köper jag av dem som står och säljer sina tidningar och ger dem växeln. Jag ger en summa till Stadsmissionen varje jul och hoppas att det kan mätta några munnar i varje fall. Och så förstås bara kaffe och bulle som kan göra skillnad, om än liten sådan, för den som står och skakar i de iskalla vintervindarna, utanför ett köpcenter där vi spenderar hundratusentalskronor på (oftast) onödiga prylar. Jag har i varje fall aldrig annars fått en så innerligt tacksam blick från en människa för en kopp kaffe.

Japp, ville nog mest bara påminna om att även de små sakerna i livet räknas och vet ni, det finns inget roligare än att göra någon glad. Hoppas jag får känna den känslan många gånger denna helg, med en eftertanke.

Önskar er alla mina ljuva en vacker andra advent.

Ta hand om varann.

Kärlek ❤

//Goa

fyra nyanser av grått...

från sovrummet.
Passar utmärkt till dagen som lyser med sin frånvaro.
Just idag är en sån där tänkardag i mig. Jag tänker mycket på livet i allmänhet och känner en så stor tacksamhet för det jag har blivit bjuden på hittills. Jag känner mig så himla lugn just nu och därför har jag gått igenom mängder av tankar och minnen om allt och allt. Letar väl svar, eller nåt. Fast allting behöver man ju inte svar på, eller hur? (Ännu ett påhitt i livet för att ge stressen större utrymme bara.)
Det som jag kommer fram till är att jag tror på kontakten med det inre, och det känns som jag har hittat den. Japp, flummiga ord kanske, men en härlig känsla är det allt.
Finns inget som helst behov hos mig att vara till lags eller bevisa varken det ena eller det andra. Jag gör som jag vill, umgås med de jag vill, far dit jag vill och pyntar granen i juni om jag vill, that´s it. Men utan trots och med ansvar för eget välmående. Det att vara duktigast och bäst, för andra ta hand om. Och vi vet alla att dom finns det gott om, tyvärr.

- Just nu omfamnar jag mörkret och fångar timmarna med ljus och knastrande brasa och funderingar på småkaks-bak, fast det blir nog bara just det, fundering...för just nu känner jag inte för det.

och till slut min absoluta favorit jullåt av alla jullåtar. 

Jag gillar ju vemod...

Tack för att ni så troget hälsar på mig mina ljuvaste ljuva.

 Må det goda springa runt er ❤

Kram

//Goa

Hej alla mina ljuva!

Sitter och funderar på vad det egentligen är som gör mig så himla nöjd 

och glad denna tid?

Jag gillar ju absolut inte mörkret. 

Det ger plats åt mina spöken, ni vet, dessa som drar i tvivlens trådar. 

Så tio poäng för ljusen som man får tända i varje vrå.

Och då tänker jag på...

men vem och varför är det bara en viss tid som dessa ska vistas på sina platser? 

Jag menar, så mörkt som vi har här i Skånelandet, borde en lag om fönsterbelysning vara lika självklar som vinterdäck.

 Ja, det tror får bli min väg i fortsättningen, att när vi byter däck på bilen, åker stjärnorna i fönstren, för att bo där lika länge som dubbarna dribblar asfalten.

Då vet ni det..:)

Men åter till föregående...

Jag är född i juletid, vilket kanske har en del att göra med min förtjusning i just denna dunkla decembermånad. Och så min barnslighet. 

Ni vet, det liksom kittlas i magen hela advent och så kommer den magiska julafton och sen...ÖVER!

Jag är verkligen en drömmare, så det är klart att det blir lite snopet att vakna till det faktum att känslan av förväntan, aldrig når sitt klimax. Fastän jag så väl vet att det är så!

Och varje gång blir jag alltid lite ledsen i hjärtat och längtar hem till landet mitt långt i norr. Som om allting vore helt annorlunda då!?!

Nej, knappast, men det är bara en del av mina barnsliga tankar och minnen 

som gör sig hörda 

och samtidigt förstår jag stundens känsla och vet varför jag älskar just denna tid.

Jag fångar flingor som faller.
De fastnar på mina vantar och när jag har räknat till tusenmiljoner, 

greppar jag runt min näsa och drar sakta in deras dofter.

De doftar säkerhet. 
De doftar lycka. 
De doftar tillit.
Jag skrattar högt med blundade ögon, lägger mig i snön och gör änglar, så ivrigt att mitt ansikte snart täcks av dessa fridfullt fallande små himlens stjärnor. 
Och jag hör dem. 
Och jag känner dem.

Och när jag kisar mellan dem, ser jag norrskenets dans och mitt i den står jag och blåser bubblor.

Bubblor av stjärnor som faller som flingor på en liten ängel i snön,
i ett land som heter barndom.

årets adventsstake är gjord av 4 små marmorplattor 
från en söndrig piedestal...

 och hyacinterna bor i ett uppbrunnit ljus av näver.

 den felvända kartan har fått nytt innehåll med lite pompoms, 
paket och en grön kvist,
ovanför soffan som använd flitigt sen den hamnade framför brasan.

Det får räcka som adventskänsla i vårt hem just nu.

Allt mitt vackra till er alla mina ljuva.

// Goa