Just do it!

Just do it!

måndag 13 oktober 2008

Ordens måndag...

Idag är skrivandets dag, känner jag.

Det blir långt och ingen inredning...så redan nu kan du välja, om du orkar läsa eller ej..:)



Jag sitter och försöker få ihop ett brev till en sextonårig tjej, som jag inte har sett sen hon var pytteliten. Och jag tror inte ens, att hon vet vem jag är.

Varför?!

Jo, låt mig berätta.

Som tonåring lärde jag känna en mycket bra kille, som var till sjöss med min bror. Han var bara några år äldre än jag och vistades mycket hemma hos oss och vi blev väldigt bra vänner. Vi blev så goda vänner att, när han var bortrest, så ringde han mig eller skrev brev till mig.
Han firade jul hemma hos oss några gånger och då var det han som fixade julmaten. Ripan smakade aldrig så gott som just då..:)
Det var också han som städade frenetiskt där, när jag låg på sjukhuset och födde min dotter. Han var tvungen att hålla sig sysselsatt under tiden..:)
Han sprang in dit, så fort hon var född...och
så fort han var i hamn, kom han för att kolla hur det lilla knytet mådde.
Och när han varit iväg på resor, kom han fullpackad med presenter till hela familjen.
Så kunde vi sitta i timmar och prata, spela kort eller bara vara!

Det var han som alltid hade ett stort, brett leende till alla och en öppen varm famn.
Och det var han, som alltid brydde sig, alltid hade tid, alltid var redo!

Han hade fått känna på livets mindre bra sidor, men de hade gjort honom till den fantastiska människa han var.
Han var så god vän att den dagen jag gifte mig, så föll det som en naturlig grej att han skulle föra mig till altaret.

Han var min familjs ängel. Min mamma kallade honom alltid det..!

Så flyttade vi till Sverige. Och kontakten blev mera sporadisk, förstås.
Nya händelser upptog våra liv och hans. Men vi hördes alltid, då och då och träffades när vi åkte hem till Island.
Jag kommer så väl ihåg den dagen, då han ringde, för att berätta att han hade vunnit tretton rätt på tipset. För att senare samma år ringa och berätta att han skulle bli pappa!
Åh, vilken lycka...som han längtade!!!

Sista gången jag träffade honom var sommaren "94, då han körde mig till flygplatsen när jag var hemma och hälsade på. Och det sista han sa var...
"Goa, nästa gång vi ses så ska vi göra något riktigt kul tillsammans"!

Jag gav honom en kram med ett stort smil på läpparna och känslan i magen av...
"vilken tur jag har som fått mitt liv berikad med honom"!


Men inget varar för evigt!

Och den 14 februari 1995, är en dag som jag aldrig glömmer, men skulle så gärna vilja sudda bort.
Det var den dagen han så hastigt och sorgligt omkom i en våldsam bilolycka!

Jag behöver inte beskriva min sorg och jag kan inte förklara mitt lidande.
Inte minst det, att inte ha möjlighet att gå på hans begravning.

Inte heller behöver jag förklara, varför alla hjärtans dag har en helt annan betydelse i mitt liv, sen dess.

Det som efteråt uppstod som märkligt var, att lång tid efter, så kändes det som att han fortfarande levde. Det är så lätt att trycka det egentliga åt sidan, när man inte är på plats. Inte förrän jag beskådade hans grav, några år senare, ramlade poletten ner.
Men det är så, vi människor försöker komma undan smärtan så långt det går.

Jag har inte hållit kontakten med hans sambo, eller dotter.
Varför?!
Vet ej, kände henne inte så mycket och sen har det liksom bara glidit.
Massa tankar men mindre verkstad, som alldeles för ofta.


Men allt detta är anledningen till, att jag idag skriver ett brev.

Det är till hans dotter.
Jag vill berätta för henne, vilken enorm betydelse hennes pappa, hade i mitt liv.
Vilken underbar människa han var!
Det är min skyldighet att förklara, så gott jag kan...
hur omtyckt han var. Hur han älskade och var älskad.
Om någon är värd det, så är det han.

Jag hoppas och tror att hon blir glad.
Nångång i varje fall.

På det sättet jag kanske och förhoppningsvis också, kan svara på lite av de frågor, som jag vet, att hon nu har, om...
"den andra delen av sin identitet".
Det är i varje fall det som följt mig hela livet. Våra pappor var exakt lika gamla, när de rycktes bort.
Men för mig har ingen någonsin berättat... och jag har alltid känt saknaden..!


Till slut vill jag berätta att...

När jag, fyra år efter min väns bortgång, fick min yngre son.
Påminde han mig
i mina drömmar om, att jag skulle komma ihåg honom.
Och det är med stolthet jag idag, har en liten nioårig kille som heter just Hilmir.
Och vet ni, att ibland när han ler, så ser jag min ängel.
Kanske konstigt för somliga, men för oss, helt självklart...

Så alla min kära vänner...

"Låt aldrig tystnaden fylla tomheten, när någon har ryckts ifrån oss"!
Utan prata om dem, berätta om dem, skicka dem varma tankar och för deras minnen vidare.
Det kan ha en avgörande betydelse för någon, som inte vet...och är det minsta vi kan göra.

Dagens största kram till er alla...

Må det goda springa runt er...denna nya vecka!

Kraaaaaam...

35 kommentarer:

Huset mitt i byn sa...

Så klokt och väldigt fint tänkt och skrivet av dig, jag hoppas att Hilmirs dotter uppskattar det du skriver till henne, måste var atungt att mista en sån god vän så som du har gjort.

Lycka till
Kram Pernilla

S o F sa...

En mycket speciell och stark vänskap låter det som.

Väldigt fint skrivet och rörande.

Tror dottern kommer att bli riktigt glad över det du skriver.

Varma hälsningar!

moa sa...

Vakkert skrevet..
og, vennskap er som poesi..
...ha en fin dag!

johanna sa...

Gua.... Så fint skrivet tårarna rinner på mina kinder ,Hans dotter kommer att bli jätteglad att få ett vackert brev från dig. Hoppas att ni kan få god kontakt med varandra.. Tänk vad fort nån kan ryckas bort från en ,själv miste vi en väldigt nära vän för några år sedan i en bilolycka oxå ,det är fruktansvärt! Tycker det är jättestarkt o fint av dig att kontakta henne..Skickar alla varma tankar till dig
Kraaaaaaam

Lilla huset på prärien sa...

Åh goa Goa! Jag har stora problem att hålla tårarna innanför ögonlocken. Så fint du skriver om din vän. Du behöver inte fundera på ett brev längre för du har det redan färdigt här på bloggen. Vilken fantastisk vän du hade! Och vilken sorg att mista honom. Hoppas du får ny kontakt med hans dotter och att du kan se honom genom henne!

Stor kram från Jenny

Jeanettes hus sa...

Gúa,

Klart att Du underbara människa har fått äran att ha en lika fin vän i Hilmir.
Han finns alltid inom dig och följer dig som du säger.

Om inte hans dotter förstår och gläds över ditt brev idag så kommer det att glädja och värma henne då hon blir äldre.

Visst är väl livet orättvist som rycker iväg alla de goda i förtid.
Trösten är att de ändå finns runt omkring, i varje fall om man som Du och i viss mån jag har denna tro.

Är så glad att få du delar med dig av så mycket fint både då det gäller kloka ord, vackra ord, snälla ord....... Ja du är helt enkelt en mästare på att skriva så att det berör enda in i själen.
TACK!
Kramisar Jeanette

Viola sa...

Så du skriver, det grep tag i mig på direkten och jag blev riktigt rörd, så fint av dig att skriva till denna tjeja, du kan verkligen uttrycka dig med pennan! kram från svenskakläraren VIOLA som blev helt lyrisk, gör något utav din begåvning!

Simone's Mor sa...

:-)

Marie sa...

Här sitter jag med tårar i ögonen efter att ha läst ditt fina och kloka inlägg. Så vackert du skriver om din vän och jag är helt säker på att hans dotter kommer att uppskatta ditt brev. Hoppas att ni kommer få riktigt fin kontakt med varandra!

Ha det allra bäst!
Kramar Marie

Skorpan sa...

mycket gripande det du skriver ,ååå så fint av dig att skriva tills dotter, det kommer att gå så bra så håller tummen nu
kram på dig

Hem och Lycka sa...

Ojoj, snart börjar jag gråta på allvar.. Jag beklagar verkligen sorgen efter din kära vän och den saknad du måste känna. Jag tycker det är jättefint gjort av dig att skriva till hans dotter! KRAM!

Sigga sa...

Knús frá Siggu

Jema Rose sa...

Väldigt fint av dig att skriva ett brev till hans dotter...jag sitter med tårar i ögonen nu...

KRAM, Jenny

<3

Inspiration i vitt sa...

Åå vilken vacker historia även att den var otroligt sorglig oxå.

Du är en sådan klok kvinna Goa, du om någon förstår ju vad det handlar om.

Den flickan kommer att bli såå glad över dina varma ord du kommer att ge till henne.
Så fint av dig att tänka på henne fast du inte sett henne på länge, jag är säker på att hon kommer att bli glad.

Det är så hemskt att mista en vän man tycker mycket om. Jag miste två utav mina killkompisar sedan lång tid tillbaks nu i sommar, de dog i en sådan onödig bilolycka, jag har varit så ledsen för det.
Kram vännen min/Ingela

Viveka i Bläckhornet sa...

Oj, en klump i halsen och tårar som rinner...
Vilken vacker sak, att förmedla vänskapen mellan er till hans dotter. Och du om någon kan ju verkligen konsten att uttrycka sig i ord...
Det är nog det finaste du kan göra för honom.
Tack snälla för att du delade med dig av denna historia.

Många kramar Viveka

synne sa...

Hej vännen.
Jag tycker du gör helt rätt att skriva det här brevet till hans dotter.
Att mista någon så där är inte lätt.
Du skriver så klokt så man blir helt varm inombords.

Kramen på dig.
Synne.

Nostalgi och Rosor/Linda sa...

Va fint skrivet.. Du behöver nog bara skriva så från hjärtat.. Fick massa tårar så klart i ögat.. Tror nog att hans familj blir glad över ett brev som berättar hur hennes far va...
Kram kram Linda

lottens vita och gröna sa...

härliga varma goa!!!
oh så starkt och så himlans sorgligt, du, vad fint av dig att skriva till henne, tror det kommer vara väldigt betydande!
sitter med en stooor klump i halsen när minne från när min bror dog i en olycka för 15 år sen det dyker upp så tydligt i okt, då det hände och det har alltid varit sååå tung men nu har vi ju fått gustav den månaden med så det har verkligen ljusnat!det är verkligen inte enda enda dag som jag inte längtar och tänker på honom, han var den personen som alltid förstod mig...man blir så otroligt vilsen när den vänskapen inte längre finns..du, du ska skriva mer goa, du skriver så otroligt vackert!

varmkramen är din// lotten

rosenskära sa...

Dina ord blir vingar. Bred ut dem, låt dig lyftas och fara iväg.

Ängel.

/L

My Lovely Things sa...

Hej Vännen!!
jag ser kanppt tagenterna för alla tårar..
Du är så innerlig..
Vilken underbar vän du har haft..Tänk såna människor är det verkligen nått visst med..
Vad härligt att du skriver till hans dotter..det kommer att betyda så mycket för henne..
Kram du goa vän..
Kram anna

Marina sa...

Så fint du skriver! Jag är helt övertygad om tjejen kommer uppskatta ditt blev mycket. Kram!

sussie sa...

Vilken jättegullig sida ja kommer kika in då o då..kram snowwhite-sussie.blogspot.com ta gärna en titt hos mig

Katarina sa...

ååå vännen...vilken underbara människa du är!

sitter här på jobbet och ser ingenting för jag gråter så jag skakar......himmel vad du kan sätta igång tankar och känslor....
Dina ord är så kloka.......genast börjar det i hjärnan snurra.....
Henne måste jag kontakta och henne......bara för att säga hej.....livet är ju så kort....

Jag är övertygad om att ditt brev kommer bli en syrbar gåva till hans dotter.......
Största kramen till dig!
Katarina

Inka sa...

Usch, nu grät jag lite. Du skriver så vackert om honom. Han finns där...via Hilmir.

Ha det så bra



Vänligen Inka

Englagård sa...

Du skriver så gripande att tårarna rinner. Jag vet hur mycket man kan sakna en kär vän och jag tror att hans dotter kommer att uppskatta att du berättar om er vänskap och vad han betydde för er. På det sättet får hon en mer fullständig bild av sin far.

Jag önskar att någon gjort så när min far gick bort. Av många orsaker lärde jag aldrig känna honom.

Lycka till
Kram Karina

inga Heiddal sa...

Wow...Hvílík lesning... Hvaða krísa er í gangi Vännen?? Hvað kom þér til að minnast vinar okkar svona mikið akkúrat núna?? LJúf minning er alltaf af hinu góða. Varstu einhverntímann búin að fá mynd eins og við eigum svo mörg?? Gæti látið prenta eftir minni og sent þér. Hann horfir alltaf á mig sofandi þessi elska. Bara notalegt. Ekki jafn notalegt þegar eitthvað annað er í gangi í hjónaherberginu en ég þykist vita að honum leiðist það ekkert. *fniss*... Gaman að þú ætlir að skrifa dóttur hans. Og enn skemmtilegra væri að fá bréf til baka og kannski myndir af henni. Ég man nú ekki eftir að hafa séð hana nema einu sinni og þá var hún kannski 3 ára eða svo. Það væri gaman að sjá hverjum hún líktist og hún er hvað ... orðin 16 ára.Þú leyfir mér að sjá ef hún sendir þér mynd.. Ha de så bra min bästasta bästa vänn Klemmz INGA

Eddan sa...

Vilken rörande historia. Vad fint av dig att skriva till flickan för att berätta hur mycket hennes pappa betytt för er. Härligt också att hans namn lever vidare i din son.
MVH Anette

Vita hjärtan sa...

Hej!

Jag miste också en god vän i ungdomen.......han rycktes bort i Aids. Var blödarsjuk och hade som barn blivit smittad vid blodtransfusion......så orättvist!

Lycka till med ditt brev, jag tror det kommer betyda mycket för hans dotter!

Kram Annemari

latara sa...

Det som gör dig så speciell är att du ser långt bortom det yttre. Det vardagliga bleknar och det som sker får en större betydelse. När du beskriver saker och skeenden verkar allt hänga samman och ha en djupare mening. Du är _innerlig_!

Att skriva ett brev till den 16-åriga faderlösa flickan är något av det generösaste du kan göra. Vilken rikedom att få ett sådant brev!

Och jag tror som du, det är din vän Hilmir du ser ibland när din son Hilmir ler...

Har haft ont om tid och varit galet snål med mina kommentarer, men har läst dina inlägg och blev så berörd när du berättade om Hilmir, sonen, som blev illa behandlad i skolan. Det gör så ont när barn råkar illa ut!

Stora kramen till dig, för att du är du!

Karin

Loppisliv sa...

Ohh Goa! Så vackert du skriver om din vän och er vänskap. Sitter här bakom skärmen och blir så rörd. Livet är skört och närsomhelst kan det brista, det glömmer vi bort för det mesta tyvärr. Dottern kommer helt garanterat att uppskatta ditt brev. Tror ni kommer att få en fin vänskap i framtiden. Lycka till! Kramis Paula

Annas Vita Hjärtan sa...

Du skriver så vackert om din vän, man blir så otroligt rörd. Det hörs vilken speciell vän han var!
Jag beklagar så er sorg! Vad vackert av dig att skriva så till hans dotter!

Kram Anna

Krusidull sa...

Vackert och tänkvärt.
Kram
Krusidullan

Randi sa...

Så tänkvärt och vackert formulerad text du skrivit. Hilmirs dotter blir säkert tacksam över allt det vackra du skiver om hennes pappa.
Stor kram Randi

Älfgärdet sa...

Jag är av den sorten som tror att en själ kommer tillbaka i en annan skepnad. Hos dig tycker jag att det är helt självklart hur det ligger till.
Du är helt enastående med dina målande ord!

//Madeleine

vuxenpoäng sa...

Åh vad vackert!
Hon kommer att uppskatta att du skriver till henne. Du skriver väldigt målande, ta tillvara på den talangen!
All lycka
/ C