Tacka vet jag telefonförsäljare...

foto:Maria Isabel Hansson

Hej alla underbara!

I morse när jag vaknade hade jag en värkande, åldersnoja!
Jo, men det är sant. Inte bara för alla vackra linjer som uppstår dagligen, utan applåder.
Utan mest för att...jag kan inte längre sova på morgonen, även om jag får. Det kopplar jag direkt till...åldern.
Alltså jag, som är känd bland alla mina bekanta...för just det. Att sova så fort jag får, lääänge.
Älskar att sova på morgonen och har en full kista, med årens alla kommentarer om det.
Mina kompisar i tonåren, "vågade inte väcka den björn som sover"..:) Vilket jag gott förstår, för att jag kunde inte behärksa mina handlingar riktigt, när nån störde mina...Törnrosa drömmar. Som jag valt att kalla det..:)
Jag kommer också ihåg min gamla grannar, i detta här landet, som verkade ha det som helgunderhållning, de år jag bodde där...
"Sover Gúa fortfarande" eller "hur länge sov Gúa idag"? Och "Ja, men Gúa måste väl sova"!!
Och jag bara flinade, när jag nyvaken runt tolvtiden, steg ut på de varma kullestenarna. Alldeles ensam förstås. Eftersom alla var ju redan på stranden, eller på stan, eller gud vet vad. Och jag kisande mot solen, med en kopp kaffe i handen, fattade lika lite, hur de orkade rusa iväg en tidig lördag, bara för att solen sken. När de ändå kunde få sova..:)

Och så mitt uppbrusande. När det gällde, enligt mig orättvisor. Vart har det tagit vägen?!? Är det också åldern..?!
Jag kommer ihåg när jag gick i nian, för sisådär hundra år sedan. När jag rusade iväg till rektorn och krävde ändring på två lärares uppförande mot en klasskompis.
Ni vet, då var inte mobbning ett ord som fanns i mitt lands ordregister. Men jag hade fått min del av det under mina fem första skolår. År som jag inte ens kommer ihåg.
Men just där runt nian så skakade jag av mig mina plågoandar och blev...den som förespråkar rättvisan.
Samma sak hände när jag sommarjobbade i en fiskfabrik i min hemstad. Och en kille lämnades att ta hand om en uppgift som normalt krävde tre. Då gick jag in till chefen och frågade honom om...inte han skulle ta på sig ett hårnät och hjälpa till. För om han inte tänkte göra det, så skulle jag se till att killen gick hem. Och då kunde han själv, stå där ensam. Med eller utan hårnät!...*LOL*
Detta är bara en liten titt in i mina små infall, eller kanske snarare utfall..;) Och ni får tänka på att detta var i urminnes tider..:)

När jag flyttade till Sverige, så upptäckte jag fort och blev så förvånad över, den konflikträdsla som alldeles för mång lider av.
Man ska inte stöta sig med nån. Man ska hålla tyst, även om man tycker annorlunda, för annars kan det bli bråk! Eller ännu värre..då kanske de inte tycker om mig!
Men jag sa som Carolina Gynning säger nu..."Det skiter jag i"!!!

Och nu alltså, sitter jag och undrar vart alla mina små "utfall" har tagit vägen!?!
Antingen är det åldern eller så har jag bott för länge i Sverige...*blink*
Och just i skrivande stund, tror jag mera på det senare alternativet. Eftersom jag precis kom på vart de riktas..."Telefonförsäljare"!! Det är de som får emotta mina moments numera!
När jag bara hör orden..."Är det Hlífarsdóttir"?!...då händer det!
Som i ett svep förvandlas denna annars så behärskade kvinna till ett monster! Med gula ögon, långa klor och huggtänder ner till hakan. Som jag nåstans mellan, lyckas spotta ut...
"NEJ tack...jag är inte intresserad"!!...med en hes okänd stämma.

Men ni ska bara veta, att den beslutsamhet, som dessa få ord innehåller, kan flytta berg..:)

Och eftersom detta händer i genomsnitt två gånger dagligen, så är det effektivt..tro mig!
Luften sipprar ur mig för en stund efteråt, så pass, att jag börjar tänka på den tjänst som erbjuds för att hålla dem borta.
Men tänk om det kanske är den enda livlinja jag har kvar, till de rötter som ändå är mina. De rötter som engång jag livnärde mig på och som fortfarande har några trådar kvar till mina tankar. Där tron på att...
det alltid lönar sig att vara sig själv sann. Att man ska stå för sina åsikter och framförallt självklarheten att göra det!...Utan att jämföra sig med andra!

Så jag väljer att tillägna dagens ord...Alla Sveriges telefonförsäljare!
Utan er, vore jag för länge sen...fast i jantelagen...
(Och med det är morgonens åldersnoja som bortblåst! Att skriva är magiskt..:)

Dagens foton är från måndagens pyssel, i ett underbart gammalt växthus. Där jag och Maria Isabel fick möjligheten att leka fritt..:) Vilken ynnest...

Foto: Maria Isabel Hansson
Och hennes beskrivning...
En gammal skönhet och en alldeles nyuppväckt

denna lyckades jag fånga precis när jag började pyssla.

Tycker om kontrastena!här likså...

Till slut...den dagens rekvisita,
mot en gammal ekstubbe.
Vackert tycker jag..:)

Oj, nu blev det visst ännu ett jättelångt inlägg... *Sorry*

Ha den bästa dagen alla mina solstrålar!
Tack för all uppmuntran och varma ord ni gett mig.

Med ömhet och tacksamhet, vårdar jag dem väl!
TACK!

--------------------------------------------------------------

Mina allra sista ord denna onsdag vill jag ge till Sabina, som nu har förlorat i sin kamp.

Så sorgligt!

Jag tänker på hennes familj. Som jag skickar alla mina varmaste tankar. Samtidigt som jag tackar denna starka kvinna för att dela med sig av sin svåra kamp, sin enorma vilja och sin starka livstro.

Vila i fred...