fyra nyanser av grått...

från sovrummet.
Passar utmärkt till dagen som lyser med sin frånvaro.
Just idag är en sån där tänkardag i mig. Jag tänker mycket på livet i allmänhet och känner en så stor tacksamhet för det jag har blivit bjuden på hittills. Jag känner mig så himla lugn just nu och därför har jag gått igenom mängder av tankar och minnen om allt och allt. Letar väl svar, eller nåt. Fast allting behöver man ju inte svar på, eller hur? (Ännu ett påhitt i livet för att ge stressen större utrymme bara.)
Det som jag kommer fram till är att jag tror på kontakten med det inre, och det känns som jag har hittat den. Japp, flummiga ord kanske, men en härlig känsla är det allt.
Finns inget som helst behov hos mig att vara till lags eller bevisa varken det ena eller det andra. Jag gör som jag vill, umgås med de jag vill, far dit jag vill och pyntar granen i juni om jag vill, that´s it. Men utan trots och med ansvar för eget välmående. Det att vara duktigast och bäst, för andra ta hand om. Och vi vet alla att dom finns det gott om, tyvärr.

- Just nu omfamnar jag mörkret och fångar timmarna med ljus och knastrande brasa och funderingar på småkaks-bak, fast det blir nog bara just det, fundering...för just nu känner jag inte för det.

och till slut min absoluta favorit jullåt av alla jullåtar. 

Jag gillar ju vemod...

Tack för att ni så troget hälsar på mig mina ljuvaste ljuva.

 Må det goda springa runt er ❤

Kram

//Goa