Hej mina söta vänner!

I dag bloggar jag för att jag är sååå uttråkad!
Japp, det är sant. Inte att jag förväntar mig att ni bryr er, utan bara för att jag vill uttrycka det..:)
Helt plötsligt i morse blev jag så trött på vintern. Det var fastklistrat på insidan av mina ögonlock när jag vaknade, och varje gång jag blinkar påminns jag om det. Usch, så trist!
Undrar hur jag kan få bort det?!?
Har försökt stirra mig blind på olika vackra bilder på nätet, men det funkar inte! Mannen tycker jag ska titta på honom, men inte ens det verkar fungera.;)...Utan det känns som att sinnet är sammankopplat med ögonlockens insida och att de tillsammans har bestämt sig för att nu är det nog. Och istället för att jag inte bryr mig, och ler mot livet, så är jag så himla trött och uppgiven på nåt vis.
Men, men, det går nog över när våren väl kommer.

Och inte har jag väl något att klaga på, tack och lov. Det är bara en sån dag då jag tycker allmänt synd om mig själv. Men så tänker jag på Anna Lindhs och Bo Holmbergs söner, som är bara alldeles för unga för att ha upplevt all denna förlust. Och jag landar i nuet, och en tacksamhet för denna fantastiska vinter infinner sig...

Lite bilder, av dålig kvalité, från mitt vårpyntade köksfönster...

Puss...