Jag står mitt i en okänd korsning
Alla vägar heter det samma och solen har klätt dem med smörblommor som når mig ända upp till knäna. Det doftar nytt.
En ny doft av samma blommor i en okänd korsning.
Jag snurrar tyngdlös runt och balanserar med den varma vinden.
Fullkomligt tillit uppstår.
Jag känner livets hand mot min kind och hör den viska i mitt öra..." Det är samma korsning men det är först nu du klarar av dess skönhet, utan tvivel"

Och vet ni...det är underbart!

Så en liten samling bilder på det...

två små lördagsfynd...
denna fina tavla hade Hlif med sig hem...*gillar*
Och min bruna skönhet...
likaså ett fynd från lördagen.
Stor och gammal och spegeln alldeles nött och snöig = kärlek
och superbillig! = kärlek igen..:)


Tusen tack för alla varma, uppmuntrande, underbara hälsningar!
Ni är fantastiska!

Stora kramen min till er alla, alltid...